publicerad: 1922
ENDERA en3~de2ra, stundom (i sydligaste Sv. vanligen) e3n~, ngn gg (i sht i Mälarlandskapen) än3~, äv. 4~10 l 400, sällan (ss. två ord) en4 (l. e4n) de3ra2 (énndera Dalin), pron.; n. ettdera et3~ resp. et4(~), äv. (i sht vard.) endera; gen. i substantivisk anv. m. l. f. enderas, n. ettderas;
ENDERA en3~de2ra osv., äv. ETTDERA et3~de2ra osv., konj.
Ordformer
(ss. pron. m. l. f. endera (enthera, endere osv.) GR 21: 59 (1550) osv.; en thera Luk. 24: 18 (NT 1526), VDAkt. 1699, nr 117; en dera Leopold (1774) i 2 Saml. 6: 79. n. ettdera (ettera osv.) A. Oxenstierna 2: 44 (1612) osv.; ett dera (ett thera osv.) Förspr. t. NT 1526, s. 3 b, Muræus Arndt 1: 242 (1648); endera OxBr. 5: 515 (1633), VLitt. 2: 494 (1903). gen. m. l. f. enderas (entheras) HB 12: 5 (Lag 1734) osv.; ens theras 2 Krön. 18: 12 (Bib. 1541); en deras Nordberg C. XII 1: 771 (1740). — ss. konj. endera (ent(h)era osv.) Schroderus Comenius 380 (1639) osv.; ettdera OxBr. 5: 303 (1624) osv.; ett dera (ett deere osv.) BtFinlH 5: 336 (1586), Brask Pufendorf Inl. t. hist. 109 (1680))
Etymologi
[fsv. en þera, en av dem, av en (se EN, räkn.) o. þera (se -DERA). — Formen endera ss. n. torde snarast ha uppkommit gm motvilja mot s. k. inre böjning; jfr att gen.-ändelsen fogats till ordets senare led]
Anm. Ordet synes redan på 1600-talet ha övervägande angivit en (ett) av två personer l. saker l. alternativ osv. Denna särskilda bet. är numera nästan enrådande, med undantag av det nedan under I 2 c β anförda uttr. Jfr Tamm AvlÄndAdj. 20 (1899).
I. obest. pron., angivande den ena av två (mera sällan flera) personer l. saker osv. som omtalas i det föreg. l. efterföljande.
1) med den partitiva bet. hos senare ssgsleden bevarad: en (ett) av dem l. dessa; om ngt sakligt äv.: en av delarna.
a) (numera föga br.) med syftning på två (l. flera) personer l. saker osv. i allm. som strax förut nämnts. Twå vthaff .. (lärjungarna) gingo .. till en stadh .., benempt Emaus, .. Thå sadhe .. (Jesus) till them .. Thå swaradhe en thera som heet Cleopas. Luk. 24: 18 (NT 1526). Skilies män åth lefuande och spöries dödhe .. Lefuer en there och ther äre tu witne till, tå erfue han som längst lefuer. Lagförsl. 139 (c. 1609). För att undvika flere consonanters sammanstötande, plägar (finskan) utesluta enthera. Ihre Föret. IX (1779). — särsk. (numera knappast br.) efter negation: någondera. Ett ord ej föll / Från enderas läppar i tysta natten. Gumælius Engelbr. 28 (1858).
b) med syftning på två (l. flera) med eller förbundna alternativ som nämnas förut l. omedelbart efteråt. Huar nw it thera skulle tilbaka bliffua, Christi gerninga eller hans lärdom. Förspr. t. NT 3 b (1526). (Bibelkommissionen) vedervågar .. ettdera: att hennes arbete skall gifva det mägtigaste medlet till svenskans ytterligare förtyskning, eller ock att det skall nå en tidig ålderdom utan ålderns heder. V. Rydberg i SvTidskr. 1873, s. 496. Min faders verk eller riksens råd, / Ettdera det gälde — då fejd utan nåd! Snoilsky 4: 52 (1887). Väntande endera, / Lifvets slut eller ock hemkomst / För älskad herre. VLitt. 2: 494 (1903).
2) med den partitiva bet. hos senare ssgsleden försvagad l. utplånad; i förb. med en följande bestämning som angiver de två (l. flera) personer l. saker osv. av vilka endera betecknar den ena.
a) åtföljt av en förb. av prep. av o. ett följande sbst. l. substantiviskt ord i pl. som gm best. art. l. på annat sätt är individuellt begränsad: den ene (ena), det ena. Endere af them (dvs. hennes tre motparter) .. (hade) upbrutitt någre dörer och kister .. på hennes gård. GR 21: 59 (1550). Endera af desse tu kallen som nu (äro lediga). OxBr. 5: 515 (1633). Ettdera af de två, Sverige eller Ryssland. Svedelius i SAH 44: 102 (1868).
b) (†) omedelbart åtföljt av en substantivisk bestämning i pl. Fader kan giöra, om han will, större förmåhn för ethtera sine barn. Förarb. t. Sv:s lag 1: 142 (1690).
c) [se om denna anv. Ågren Slutart. 53 f. (1912)] omedelbart åtföljt av ett sbst. i sg. best.: den ene (ena), det ena. Echtenskap (bör) icke tillates närmer än till fempte ledh på en thera sidhon. RA 2: 7 (1561). Umgås med ettdera partiet. Beskow Vandr. 1: V (1833). Dahlgren Stanley Mörk. Afr. 2: 203 (1890). — särsk.
α) (numera knappast br.) motsatt ett i det följande förekommande den (det, de) andra l. en annan l. ett annat. Nu ehuruvel the tre snillegåfvorna .. skiftas och förändras .., så hafver likvel hvar och en .. gerna mer af enthera gåfvone, än af the andra. Rydelius Förn. 151 (1721, 1737). Schönberg Bref 1: 163 (1772).
β) övergående i bet.: vilken som helst, i uttr. endera dagen, en av de närmaste dagarna; se DAG I 3 a π.
II. [anv. är utvecklad ur I 1 b; med avs. på bet.-utvecklingen från pron. till konj. jfr ANTINGEN] disjunktiv konj., motsatt ett (l. flera) följande eller o. inledande det första av två (l. flera) alternativ.
1) ss. samordnande konj.: antingen. Att maten måtte bliffua oss skaffedt till hånda, .. på thett att gemene hopenn .. icke må .. ett deere aff swältt förderffues och omkomma eller ock (:thett Gudh affwärie:) göra förrädhare aff sigh. BtFinlH 5: 336 (1536). Eettdere medh gode eller ondhe. OxBr. 5: 303 (1624). (Trädgården) omgiälas (dvs. omgärdas) entera medh Wall, eller Leermur eller medh balck. Schroderus Comenius 380 (1639). I dag dömdes kapten Å. att af frakten återbära 381 pund sterling, ettdera sjelf eller genom fartyg och fraktafgifter. VL 1895, nr 65, s. 2. VetAÅrsb. 1912, s. 233.
2) (knappast br.) ss. underordnande konj.; särsk. inledande koncessiv villkorssats: vare sig, evad; jfr ANTINGEN 2 b α. Af Jagt .. kan een Landtmann icke ringa lust och Fördehl haffwa, eentera han tå wil medh Näht eller och Folckeskall jaga. Risingh Landb. 78 (1671).
Spoiler title
Spoiler content