publicerad: 1922
ENFALDELIG, adj. -are (superl. -ligste Schroderus Os. III. 1: 368 (1635)). adv. =, -A, -E (se under ENFALDELIGEN), -EN (se d. o.), -T.
Ordformer
Etymologi
(†)
1) enkel, icke mångfaldig, en. The ordh man talar och scriffuar, äre .. mong, Men gudz ordh är .. icke meer än jtt och enfollelighet. O. Petri Gudz ordh A 2 b (1528).
2) ej invecklad l. krånglig, enkel, lättfattlig; jfr ENFALDIG, adj.1 2. The skulle taga sakene någet wijsligare före, sachtmodeligare och enfalleligare. Svart G. I 99 (1561). Schroderus Os. III. 1: 368 (1635). (Han) uppsatte ”en enfaldelig föreställning till alla sanningsälskande etc.” Biogr. lex. 2: 139 (cit. fr. c. 1741).
3) konstlös, flärdfri, enkel, utan krus; jfr ENFALDIG, adj.1 3. Förarghar sigh på thet eenfalleligha taal. Förspr. t. GT a 2 a (Bib. 1541). Wår Herre Jesus Christus hafwer medh sitt eenfalleliga Inrijdande til Jerusalem låtit see, at hans Rijke icke war sådant (som t. ex. Salomos). J. Matthiæ 1: 4 (1658). Mod min konung till att helsa / Enfaldeligt, så godt som jag förstår. Hagberg Shaksp. 4: 256 (1848).
4) menlös, oskuldsfull, enfaldig (se ENFALDIG, adj.1 4 o. 5). Dragendes then enfallelige almoge med theris truldom bådhe ifrå Gudh och alth thet christeligitt ähr. GR 22: 31 (1551). Draga kring om landet och andra enfalleliga med sig bedraga. RA 3: 103 (1593). Effter mitt eenfaldeliga judicium. VDAkt. 1665, nr 433.
Spoiler title
Spoiler content