SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
ENFALDELIG, adj. -are (superl. -ligste Schroderus Os. III. 1: 368 (1635)). adv. =, -A, -E (se under ENFALDELIGEN), -EN (se d. o.), -T.
Ordformer
(-lighet, n. sg. O. Petri Gudz ordh A 2 b (1528))
Etymologi
[fsv. enfaldeliker; av EN, räkn., o. -FALDELIG]
(†)
1) enkel, icke mångfaldig, en. The ordh man talar och scriffuar, äre .. mong, Men gudz ordh är .. icke meer än jtt och enfollelighet. O. Petri Gudz ordh A 2 b (1528).
2) ej invecklad l. krånglig, enkel, lättfattlig; jfr ENFALDIG, adj.1 2. The skulle taga sakene någet wijsligare före, sachtmodeligare och enfalleligare. Svart G. I 99 (1561). Schroderus Os. III. 1: 368 (1635). (Han) uppsatte ”en enfaldelig föreställning till alla sanningsälskande etc.” Biogr. lex. 2: 139 (cit. fr. c. 1741).
3) konstlös, flärdfri, enkel, utan krus; jfr ENFALDIG, adj.1 3. Förarghar sigh på thet eenfalleligha taal. Förspr. t. GT a 2 a (Bib. 1541). Wår Herre Jesus Christus hafwer medh sitt eenfalleliga Inrijdande til Jerusalem låtit see, at hans Rijke icke war sådant (som t. ex. Salomos). J. Matthiæ 1: 4 (1658). Mod min konung till att helsa / Enfaldeligt, så godt som jag förstår. Hagberg Shaksp. 4: 256 (1848).
4) menlös, oskuldsfull, enfaldig (se ENFALDIG, adj.1 4 o. 5). Dragendes then enfallelige almoge med theris truldom bådhe ifrå Gudh och alth thet christeligitt ähr. GR 22: 31 (1551). Draga kring om landet och andra enfalleliga med sig bedraga. RA 3: 103 (1593). Effter mitt eenfaldeliga judicium. VDAkt. 1665, nr 433.
Spoiler title
Spoiler content