-FALDELIG ~fal2delig, adjektivsuffix.
Ordformer
(-falde- Mess. 1535, s. B 4 b, Rönigk Fresenius Com.-bok 172 (1753), Hagberg Shaksp. 4: 256 (1848: Enfaldeligt, adv.), Rudin 1 Evigh. 2: 149 (1870, 1878: enfaldeligen) m. fl.; -faldi- Visb. 1: 192 (c. 1620); -falle- Förspr. t. NT 1526, s. 4 a, Emporagrius Cat. I 6 a (1669), Växiö domk. akt. 1790, nr 446, m. fl.; -falli- Bidr. t. Hfors hist. 1: 13 (1562). -fålde- (-folde-) G. Banér (1596) i Hist. bibl. 2: 287, Kiöping Resa 48 (1667); -fålle- (-folle-) O. Petri Gudz ordh A 2 b (1528: enfollelighet), Mess. 1531, s. A 1 b, Hiärne Förb. 36 (1706). -falte- Ludvigsson Norman 23 (c. 1550: margfaltelige; t. originalet: mhanggfalthigh))
Etymologi
[fsv. -faldeliker (-falle-, -falli-, -folle-; adv. -lika, -likan, -liga); jfr ä. d. -foldelig (-follæ-; adv. -lige, -lig), isl. -faldligr (adv. -liga), mnt. -voldelike, -valdichliken, adv., mnl. -voudelike, -voudichlike, adv., feng. -fealdlic (adv. -lice), meng. -faldeliche, adv., fht. -faltlich (adv. -licho, -liche, -lichen), mht. -valtlich, -valteclich (adv. -liche, -lichen), ä. t. -feltiglich, -fältiglich. Genomgående äro adverben av denna bildningstyp talrikare i de olika språken än motsv. adj., o. sannol. har avledningsändelsen uppkommit på så sätt att germ. -līkō, löst från sitt ursprungliga samband med adj. på -līka- o. fattat ss. självständigt adverbialsuffix (jfr t. ex. feng. bealdlíce, eng. boldly, djärvt), fogats till -FALD, varefter adjektiv bildats till de sålunda skapade adverben (jfr J. Sverdrup i Arkiv f. nord. filol. 27: 165, 175 ff.). — Beträffande förhållandet mellan -a- o. -å- (-o-) ävensom mellan -ld- o. -ll- jfr under -FALDIG; i i -faldi-, -falli- beror på inverkan av -FALDIG l. har föranledts av den följande stavelsens vokal]
Anm. Numera äro de med detta suffix bildade orden i allm. obrukliga. Ngn gg kan dock enfaldeligen (-liga) fortfarande användas i (i sht skämtsamt) arkaiserande stil, o. vid stark emfas brukas ej sällan sådana uttr. som fler-, mångfaldeliga gånger.
