SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
ENHETLIG e3n~he2tlig, i Skåne äv. 4~10, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr t. einheitlich. Ordet är ungt i sv. Det anföres bland ex. på ”tyskeri” i Samtiden 1874, s. 237]
adj. till ENHET: som bildar l. utgör l. innehåller en enhet; som utmärker sig för l. gm enhet.
1) motsv. ENHET I 2: som icke i sig innehåller l. innebär en mångfald l. en åtskillnad l. olikhet l. motsägelse; äv.: osammansatt, enkel. (Schelling) söker återföra det mångfaldigaste till enhetliga principer. B. E. Malmström 5: 160 (c. 1860). Ingen tror väl längre .. på ett enhetligt ursprung .. af någon af djurrikets stora hufvudafdelningar. Quennerstedt Agnost. 51 (1888). Det i och för sig enhetliga själslifvet (framträder) i tre olika sidor eller grundformer: kunskapslif, känslolif och viljelif. Herrlin Snille 39 (1903).
2) motsv. ENHET I 4; särsk. om ledning, styrelse, befäl o. d.: som utmärker sig för enhet (vanl. därigm att en person l. myndighet bestämmer); äv.: gemensam. Bolin Statsl. 1: 51 (1868). En majoritets enhetliga vilja. Därs. 2: 361 (1871). Den enhetliga uppfattningen af alla dessa förnimmelser (färgen, smaken osv. hos en citron) kallas sinnesåskådning eller yttre varseblifning. Larsson Psyk. 13 (1896). Delstaternas sammansvetsning till ett enhetligt rike. P. Fahlbeck i StatsvT 1901, s. 208.
3) motsv. ENHET I 6: likartad, likformig; alltigenom lika, homogen; harmonisk, helgjuten. Fondmarknaden var intresselös och utan enhetlig tendens. Att språket blir alt enhetligare, att alt färre minoritets-språkbruk inom detsamma uppträda. A. Noreen i NordT 1885, s. 384. Ett enhetligt majoritetsparti. VL 1893, nr 14, s. 2. En så vidt möjligt enhetlig organisation af alla statens ämbetsverk. Därs. 1907, nr 16 A, s. 3.
Avledn.: ENHETLIGHET3~200 l. 300~2. Framtiden 1877, s. 17. Wrangel Brinkman och Tegnér 126 (1906).
Spoiler title
Spoiler content