publicerad: 1922
ENKANNERLIGEN enkan4erligen l. eŋ-, l. 03020 l. e3n~kan2erligen (enka´nnerligen Weste), sällan ENKANNELIGEN04000 l. 03020 l. 3~2000, förr äv. ENKANNE(R)LIG, ENKANNE(R)LIGA, ENKANNERLIGT, adv.; komp. (†) -ligare (Martin; se d).
Ordformer
(-elig(h) GR 6: 347 (1529), Svart G. I 67 (1561); -erlig(h) Holof. 12 (c. 1580), Johansson Hom. Od. 1: 342 (1844). — -elig(h)a 2 Tim. 4: 13 (NT 1526), Christel. ordn. C 3 b (1602); -erlig(h)a 2 Kor. 2: 4 (NT 1526), Borg Luther 2: 160 (1753). — -eligen GR 12: 49 (1538), RP 7: 172 (1638), Rydqvist SSL 5: 42 (1874); -kannligen A. Oxenstierna 2: 549 (1622); -erligen Lagförsl. 446 (c. 1606) osv. — -erligt C. F. Dahlgren 3: 227 (1827), Hagberg Shaksp. 8: 141 (1849); -erligit(t) GR 18: 888 (1547), Stiernhielm VgL Ordel. (1663; under särlika))
Etymologi
[fsv. enkannelika (-liga, -lik), eenkanlicha, eenkannerlika, enkannelighen, motsv. isl. einkanliga (se för övr. ENKANNERLIG); jfr äv. ä. d. enkenlige, mnt. enketlike, noga, bestämt (jfr ENKANDE). Formen -kannel-, utdöd sedan början av 1600-talet, har ss. mera språkriktig upptagits av Rydqvist o. sedan vunnit ett visst insteg]
(numera bl. med en viss arkaistisk anstrykning samt huvudsakligen i skriftspråk) adv. till ENKANNERLIG: särskilt, speciellt. Idher helsa alle helghon, enkannerligha the som äro vthaff kesarens hws. Filipp. 4: 22 (NT 1526). Werdighas nådeligha see til alla menniskior .., doch synnerligha til them som wåra Brödher och Systrar äro j tronne, och eenkanneligha til them som stadde äro vthi någhon nödh och farligheet. Handb. 1614, s. 22 b. Then hon (dvs. det hondjur), som man enkannerligen haffuer at få foster aff. Linc. (1640; under matrix). Alla de bruk eller missbruk, som här gisslas, och enkannerligen hvartenda ett af citaterna, återfinnas .. i en eller annan af Lopes skrifter. Lidforss DQ 1: XVI (1891). — särsk.
a) övergående i bet.: i synnerhet, mest; företrädesvis, först o. främst; förr ngn gg: för det mesta, mestadels. Haff medh tigh .. bökerna, och enkanneligha thet pergamentit. 2 Tim. 4: 13 (NT 1526). Hos Cuvier umgås enkannerligen lärda och litteratörer. Berzelius Reseant. 179 (1818). Skanör och Falsterbo .. hafva fordom varit ganska beryktade för handel och rörelse. Enkannerligen gäller detta om Skanör. Höjer Sv. 2: 779 (1878).
b) (†) övergående i bet.: synnerligen, särdeles, i hög grad. Så synes oss thet ändelis ware för myckit (begärt för klädet) .., medt minne thett elliest enkannerligitt gott ware. GR 18: 888 (1547). Man vidgick gärna, at dessa bruk icke voro så enkannerligen af nöden. Bælter Cerem. 70 (1760). Vis, rik och sina föräldrars tröst har hon enkannerligen hittills varit. Almqvist Amor. 178 (1822, 1839).
c) (†) uteslutande, endast, blott; enskilt, för ngns enskilda del, privat; i inskränkt bemärkelse, egentligen. Komer icke thenna hielp (dvs. skatt) såsom ey heller andra flere hielper .. oss enkanneligha til godho, så ath wij legge them på kistobotnen. GR 7: 314 (1531). Iag (hade) der på yrkat så offentelig å Predikostolen som enkannerligen. VDAkt. 1760, nr 18. Kartelet, .. / Fastän det lyder helt allmänneligt, / Enkannerligt dock syftar på Achilles. Hagberg Shaksp. 8: 141 (1849).
d) [jfr ENKANDE 1, ävensom mnt. enketlike med liknande bet.] (†) i särskilda termer l. ord, uttryckligen, bestämt; äv.: detaljerat, precist, noga. Ther (dvs. om) the .. icke .. enkanneliga i vorth mynne voro (dvs. voro uttryckligen nämnda i förlikningen). GR 1: 217 (1524). Hwadh widere hans officio tillkommer, will iagh här så eenkannerligen ickie oprekna. J. Skytte (1622) hos Annerstedt UUH Bih. 1: 202. Så snart vi .. vilje något enkannerligare upsöka de sätt, hvarpå ... Martin IVetA 1759, s. 4. Enkanneligen .. (fr.) nommément. Schulthess (1885).
Spoiler title
Spoiler content