ENKAUSTIK äŋ1ka͡usti4k l. eŋ1- l. än1- l. en1-, äv. -ka͡ω-, äv. ENKAVSTIK -kav-, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[liksom t. enkaustik, eng. encaustic, fr. encaustique, av gr. ἐγκαυστική (näml. τέχνη), f. av ἐγκαυστικός (se ENKAUSTISK)]
tekn. eg. om ett under antiken o. den äldre medeltiden användt målningssätt med vaxfärger, varvid de anbragta färgerna bearbetades med heta järngrifflar l. dyl. o. så att säga inbrändes; i överförd anv. dels om vaxmåleri i allm., dels (numera knappast br.) om varjehanda konstnärliga förfaringssätt (t. ex. emaljering o. glasmåleri) varvid ornamenten ”inbrännas”. Norrmann Eschenburg 1: 158 (1817). En serie af .. landskap, målade .. i enkaustik. 2 NF 23: 1016 (1915).
