SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
ENKANDE, -KENDE, -KEDE, ENKEN, ENKER, adj. o. adv.
Ordformer
(en(c)k- GR 1: 232 (1524), Tegel G. I 1: 296 (1622); än(c)k- O. Petri (1526) i Sthms tänkeb. 1: 122, GR 15: 5 (1543). -kand(h)e GR 1: 232 (1524), Tegel G. I 2: 179 (1622); -kende GR 1: 196 (1524), Tegel G. I 1: 296 (1622); -kiende GR 11: 53 (1536), 18: 861 (1547); -kede (-kæde) GR 1: 79 (1523), 10: 161 (1535). enckne (adj., pl.) SUFinlH 3: 61 (1609). enker GR 20: 48 (1549: enkergyllen))
Etymologi
[fsv. enkende, änkiande, enkedhe m. fl. former. Liksom ä. d. enkende, enkede, enket, enken, av mnt. enkede, enkende, enket, nt. enken m. fl. former. Ordet synes vara en avledn. av motsvarigheten till EN, räkn. (jfr ENKA, ENKEL)]
(†)
1) bestämd, uttrycklig, definitiv, säker, viss, tillförlitlig; ss. adv.: uttryckligen, särskilt, noga, säkert, tillförlitligt; jfr ENKANNERLIGEN d. En dog vj ecke alle the gode mæn j then Landzende enkede kenna försee (dvs. tillförse) vj oss Ath inghen .. dragher siig vndan. GR 1: 194 (1524). Wår enkande wilie och begär. Därs. 7: 381 (1531). Huar han fornummo, ath the enkede stå ther epter (dvs. yrka därpå). Därs. 10: 161 (1535). Hans K. M:t motte bekomme et vijst och enckende beskedh, huru Hans K. M:t står med the lybske. R. Ludvigsson (c. 1580) i HH 20: 35. Haffua wij fånget wisse tijdender och enckende Kunskap, at ... Tegel G. I 1: 296 (1622; i övers. av en dansk handl. från 1532).
2) (†) adj.: enkel. Menige Landzknecterne, the ther tijäne for enkiende eller dubbel sold. GR 11: 53 (1536). Twå Enckne och twå dubble Falkuneter. SUFinlH 3: 61 (1609).
Ssg: (2) ENKER-GYLLEN. (†) enkel gyllen. En rossennobbell, .. två enkergyllen. GR 20: 48 (1549).
Spoiler title