ENSPÄNNARE e3n~spän2are, sbst.1, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
(förr)
1) [jfr EN-SPÄNNIG, adj.1, EN-SPÄNNING 1 samt ä. d. enspænder, enspændi(n)ger, enspænding, mnt. einspennich (adj.), einspenniger (sbst.), t. einspännig, adj., einspänniger, sbst. Beståndsdelarna äro desamma som i ENSPÄNNARE, sbst.2, o. benämningen beror sannol. därpå att ifrågavarande ryttare icke hade mer än en häst, som de själva redo. Jfr Grimm] beriden soldat (av visst slag). GR 25: 130 (1555). Hvar reutere (dvs. ryttare) eller enspenner (bör erhålla) 4 och hvar knecht 2 daler (i värvningspremie). Därs. 26: 431 (1556). Smålandz cavalleriet (tillika) med Eenspänerna (blevo) af Calmuckerna till ryggia drefne. KKD 3: 206 (c. 1710). C. Adlersparre i VittAH 3: 273 (1788, 1793; efter handl. fr. 1566). — ss. skymford. Skamlige öknampn .., som war .. Enspennare (m. fl.). VDAkt. 1674, nr 222.
2) [anv. utvecklad ur 1] i uppdrag av icke (nödvändigtvis) militär karaktär använd tjänare; särsk.: ridande (post)bud, kurir; stadsvakt l. -betjänt. Anm. Vid Sv:s länsstyrelser ombildades sysslan 1856 till en vanlig vaktmästarebefattning. Wij (hava) tilförrenne medh en wår Eenspennare edher tilskrifwit. Chesnecopherus Fulkom. skäl X 1 a (i handl. fr. 1593). Columbus Ordesk. 41 (1678). Sitta 14 dagar hos Enspännare (dvs. i arrest). KKD 12: 190 (1703). Enspännare och kurir vid länestyrelse. FFS 1896, nr 5, s. 21.
Ssg (till 1): ENSPÄNNAR(E)-LÖJTNANT. (†). HH 24: 220 (1715).
