[sv. dial. entomma, f., entomme, n.; jfr äv. sv. dial. tom, n., o. isl. tóm, n., ledig tid]
(†) ensamhet; i förb. med prep. i: i ensamhet, i enrum. Han wille gå något litet fram bätter och bidia, ther han måtte wara j sitt eentoom. L. Petri Chr. pina N 4 a(1572). Jag lullar (dvs. vankar omkring) i entome. Dalin Arg. 2: nr 24, s. 6(1734: uppl. 1754: enslighet). Celsius E. XIV 216(1774). Jag skall säga honom sanningen i entom. Adlerbeth FörslSAOB(1788).
