EPAKT epak4t, r. (m. Dalin (1850), WoJ (1891)); best. -en; pl. -er. Förr äv. i lat. form: epacta 1728.
Etymologi
[av lat. epacta, sg. f., epactæ, pl., av gr. ἐπακτή (ἡμέρα), tillskjuten l. tillagd (dag), skottdag, av ἐπάγειν, av ἐπί, på, (där)till (se EPI-), o. ἄγειν, driva, föra (se ÅKA)]
tidräkn. (period av) tilläggsdag(ar) l. skottdag(ar).
1) benämning på den period av omkring 11 dagar vilken utgör den tid med vilken solåret överskjuter månåret, resp. på var särskild av dessa dagar; i senare fallet ofta i pl. ss. beteckning för hela perioden. Rajalin Nav. 23 (1728). Duræus Naturk. 155 (1759).
2) benämning på de dagar (betraktade ss. en helhet) vilka tillsammans utgöra månens ålder den 1 jan. l. den 1 mars (beräknad sedan näst förutgående nymåne), resp. på var särskild av dessa dagar; i senare fallet ofta i pl. ss. beteckning på dagarna betraktade som en helhet. Epacten .. har tvänne Nyttigheter; Först at finna Ny och Full-Månader, det andra at finna Månadens ålder. Rajalin Nav. 24 (1728). Lindhagen Astr. 401 (1860). 2 UB 6: 460 (1904).
