SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
ETYMOLOG et1ymolå4g l. e1t-, äv. -må- l. -mω-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. etymolog; av gr. ἐτυμολόγος, av ἒτυμος, sann (se ETYMON), o. -λογος, kännare, forskare]
språkv. person (särsk. vetenskapsman) som ägnar sig åt (studiet av) etymologi (i bet. 1). Våra stora och spränglärda Etymologer. SP 1780, s. 1110. Vara en ifrig etymolog. Cavallin (1875).
Spoiler title