[av lat. ex, ifrån, enligt (se vidare EX-,prefix); jfr motsv. anv. i andra kulturspr.]
1) i några rent lat. uttr.; icke sällan sammanskrivet med det styrda ordet: Ex libris, se EXLIBRIS.— Ex officio, i kraft av sitt ämbete, å tjänstens vägnar; särsk. (ofta förkortat e. o.) användt av tjänsteman (l. person i liknande ställning) vid undertecknande av handling l. skrivelse. I lika underdånigheet förfråghes om Eders Kongl: Maij:tz Landzhöfdinge Ex officio kann gifua .. missdådare frijtt Leide. HSH 31: 402(1675). Enligheten med det .. insände Original, betygar, Ex Officio, Carl Ant. Kock. BtRProt. 1817—18, 2: 410. — Ex professo, i förb. med namn på yrke l. speciell sysselsättning, för att beteckna ngn ss. särskilt ägnande sig däråt l. ss. fackman l. specialist däri. (Geografer) som sådant (dvs. ortbeskrivning) ex professo drifwit. Rålamb 4: d(1690). Jägare ex professo. De Geer Minn. 2: 199(1892). Hackspetten är träarbetare ex professo. Ericson Fågelkås. 1: 118(1906). — Ex tempore, se EXTEMPORE.
