[fsv. fagherleker, motsv. ä. d. fagerlig, isl. fagrleikr. Med avs. på formen fäger- jfr FAGERHET]
(numera nästan bl., med arkaistisk anstrykning, i poesi o. högre stil) egenskap(en) l. förhållande(t) att vara fager; särsk. till FAGER 1:fägring; jfr FAGERHET.Sorgen fäller mången stolten jungfrw i sin fägerleek. Sv. forns. 2: 15. Månge, hwilke .. sågho för ögonen the lustige landskap vthi Asien, bewektes vtaff theras fagherleek. Schroderus J. M. cr. 27(1620). Icke all dygd i fagerleken .. (dvs.) Alt skiönt är icke dygdefult. Grubb 375(1665). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 14(1863). Underlig är vårens makt / med fagerlek och blomsterprakt. Ekelund Vårbris 67(1900). — (†) mer l. mindre konkret, om ngt vackert o. skönt. Bruda-små-svenner, och bröllopps-tärnor, och all annan fagerlek. Sv. folks. 290(1849).
