FALEN fa3~len2, adj. -ne; -na.
som falnat, som är blek l. vitgrå.
1) (†) i förb. falen aska, falaska. Jorden är ett gruus bland träsk och faalen aska. G. Cederhielm Vitt. 89 (1686).
2) (enst., poet.) falnad, vissnad, vissen. Månget hjärta öppnar (vid skaldens sång) en rostgrodd dörr — / in bland falna rosor och spindelväfvar / strömmar lifvets bländande sol som förr. Karlfeldt Vildm. 19 (1895).
