FANT, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. (Smål., Västergötl., Västmanl.) fant, kolmila; möjl. etymol. identiskt med FANT, sbst.2, l. uppkommet gm ellips ur ssgn FANT-MILA]
(†) liggmila, motsatt: resmila; mindre mila rest av de okolade bränder som blivit kvar efter en riven mila. Ligg-milor eller de så kallade Gyltor och Fantar. VetAH 1758, s. 202. Funnos, sedan .. (”fantmilan”) var kolad, ytterligare några brandstumpar, gjordes en ännu mindre mila, som fick namn af ”fantens unge” eller ”fantens fantmila”. Hofberg Skogsbyggarl. 22 (1881).
