FANTASMAGORI fantas1magori4 l. fan1-tasmag1-, äv. -år- l. -ωr-, r. ((†) n. Polyfem III. 46: 4(1811), Sturzen-Becker 4: 106(1862)); best. -en l. -n; pl. (i bet. 2) -er.
Etymologi
[jfr t. phantasmagorie, eng. phantasmagoria, fr. fantasmagorie; bildat (i ngt av de nyare språken) gm sammansättning av gr. φάντασμα (se FANTASM) o. stammen i ἀγορεύειν, hålla församling, till ἀγορά, församling, torg (jfr AGORAFOBI,KATEGORI)]
1) (numera knappast br.) eg.: andeframmanande; konst(en) l. handling(en) att gm optiska medel framställa skenbilder (vålnader). Dalin(1851). 2NF(1907).
2) (gm optiska medel frambragt) syn l. spel av snabbt växlande skenbilder; vanl. allmännare: (trolsk l. fantastisk) syn av ngt ovärkligt; drömbild(er); bländvärk; gyckelspel. Jag öfvertygade mig att alltsammans (dvs. anden och andebesvärjaren) icke kunnat vara något annat än ett Fantasmagori. Polyfem III. 46: 4(1811). Åt karnavalens fantasmagori / Förliden natt han sista gången skattat. Snoilsky 2: 49(1881). Risberg Vallmo 89(1906).
Avledn. (till 2): FANTASMAGORISK, adj. (numera föga br.) som består i l. beror på l. är ss. en fantasmagori (fantasmagorier). Denna här af skrifvare, som omstöpa .. historien till ett fantasmagoriskt lustspel för sysslolöse åskådare. SvLitTidn. 1814, sp. 502. Björkman(1889).
