SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FAS fa4s, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -er40 l. 32. Anm. Tidigast förekommer ordet i lat. form med lat. böjn. Lagerbring HistLit. 70 (1748: alla Månens phases).
Ordformer
(förr vanl. skrivet pha-)
Etymologi
[jfr t. o. fr. phase, nylat. phasis, av gr. φάσις, eg.: kommande till synes, till stammen i φαίνεσϑαι, synas (jfr FANEROGAM, FANTASI, FENOMEN)]
1) astr. benämning på varje särskilt av de olika utseenden (vanl. uppdelade i fyra huvudsakliga) som en av solen belyst himlakropp sedd från jorden antager (allteftersom större l. mindre del av dess upplysta yta är vänd mot jorden); tidigast i fråga om månen; sedermera äv. iakttaget på ”de nedre” planeterna osv. Lika Phaser, som i Månen, synas ock i Mercurius och Venus. (Gjörwell o.) Bergklint Sam. 67 (1775).
2) skiftning i utseende, karakteristisk gestalt l. form (av ngt som under andra förh. l. tider ter sig på annat sätt); (på ett l. annat sätt) karakteristiskt skede (av ngt som ändrar sig l. ändrats under tidernas gång), företeelseform; äv. mera obestämt: utvecklingsskede, period, epok, skede. Oändligt många relativa verldar = särskiljda facer .. af den enda absoluta. Boström 2: 83 (1838). Anden .. har genomgått alla phaserna af den jordiska existensen. Geijer I. 5: 423 (1847). Kunskapen om lifvet i alla dess vigtigare faser. Verd. 1883, s. 62. Till denna face i hans utveckling höra de fresker, som han utförde i (Rom). Schück Rom 2: 184 (1914). — jfr KÄNSLO-, STIL-, UTVECKLINGS-FAS m. fl.
3) fys. (o. tekn.) aggregationstillstånd; särsk. om i alla sina mikroskopiska beståndsdelar fysiskt o. kemiskt lika form av ett ämne. Vattnets tre aggregationstillstånd eller faser. JernkA 1902, s. 101. Om man i ett järnstycke .. mikroskopiskt iakttagit de tre ”faserna” ..: ferrit, cementit och grafit tillsammans. 2NF 18: 246 (1912).
4) fys. (o. tekn.) visst, regelbundet återkommande stadium (viss punkt) i en serie av rörelser l. förändringar, t. ex. i fråga om en vågrörelse. Det rörelsetillstånd, i hvilket molekylen i ett gifvet ögonblick (under sin vågrörelse) befinner sig, kallas hans fas. NF 17: 1505 (1893). — särsk. (i sht elektrotekn.) om sådant stadium vid den elektriska kraftens (resp. den elektriska strömmens) förändringar. TT 1893, M. s. 77. Induktionen .. (i den elektriska ledningen värkar till) att fördröja fasen (av den elektriska strömmen). Düben Thompson 485 (1896). Vexelströmsystem finnes med en, två, tre eller flera ”faser”. JernkA 1896, s. 47. särsk. i fråga om två l. flera växelströmssystem, i uttr. bringa upp i fas, så hopkoppla systemen (generatorerna) att spänningarna växla på samma sätt, att de ”gå i takt”; om systemen (generatorerna): vara l. l. komma i fas, falla ur fas, gå l. komma i takt resp. falla ur takt. TT 1900, M. s. 12.
Ssgr (i allm. till 4 slutet): FAS-FÖRFLYTTNING. elektrotekn. fasförskjutning. TT 1890, s. 171.
(4) -FÖRSKJUTA, -ning. ändra fasen; i sht elektrotekn. till 4 slutet. TT 1894, M. s. 67 (: fasförskjutningen). Vattnet i Frahms slingertank skall genom fartygets rullning bibringas en rörelse med 180° fasförskjutning i förhållande till vågimpulsen. 2NF 25: 1454 (1917).
-FÖRÄNDRING. särsk. astr. till 1. Månens fasförändringar. Lindhagen Astr. 432 (1860).
-INDIKATOR. elektrotekn. apparat konstruerad för att angiva den elektromotoriska kraftens förändringar (vid dynamomaskiner). TT 1895, M. s. 70.
-LAMPA. elektrotekn. elektrisk lampa avsedd att underlätta hopkopplandet av två l. flera växelströmssystem. 4 s. k. faslampor, hvilka äro kopplade så, att de tändas, när (de bägge) maskinernas faser ej öfverensstämma, men släckas, då faserna äro lika. TT 1893, M. s. 77.
-LINDA, -ning. elektrotekn. linda (spole i en elektromotor) för ett visst fassystem. Vid stjärnkopplingen äro de tre faslindningarne .. med sin ena ändpunkt förenade i en gemensam nollpunkt. Elfving Starkstr. 40 (1909). TLev. 1912, nr 52, s. 2.
-MASKIN. elektrotekn. maskin som är konstruerad för fasström. Vid öfverföring af elektrisk energi på långt håll begagnas vanligen ett särskildt slag af växelströmmaskiner, nämligen s. k. fasmaskiner (ofta en trefasgenerator och en trefasmotor). Moll Fys. 3: 104 (1899).
-STRÖM. elektrotekn. harmoniskt varierande växelström, sinusström; jfr ENFAS-, FLERFAS-STRÖM m. fl. PedT 1908, s. 8.
-VISARE, r. l. m. elektrotekn. Fasvisare .. ett instrument, som angifver fasförskjutningen .. mellan ström och spänning i en växelströmsledning. 2NF (1907).
Avledn.: FASA, v.2 -ning. elektrotekn. till 4 slutet: anordna (växelströmmar) så att de gå i takt. 2NF (1907).
-FASIG, adj. elektrotekn. till 4 slutet: som har (så l. så många, så l. så beskaffade) faser; i ssgrna EN-, FLER-, TRE-FASIG m. fl.
Spoiler title
Spoiler content