FATTIGHUS fat3ig~hɯ2s l. (vard.) fat3i~ hɯ2s, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(fattig- 1675 osv. fattighe- 1651. fattiges- 1656)
Etymologi
[jfr d. fattighus, ävensom t. armenhaus; av FATTIG 1 o. HUS]
(i regel offentlig, kommunal) försörjningsinrättning där fattiga intagas o. erhålla fritt uppehälle; i fackmässigt spr. numera bl. om dyl. inrättning som icke har särskilt förordnad föreståndare; jfr FATTIG-GÅRD, -INRÄTTNING, -STUGA. Inrätta fattighehus och barnhus. RARP 4: 560 (1651). Tiggare .. skole .. straxt uptagas, och .. uti Arbetz- och Fattighuusen införas, där dhe sin föda och uthkomst .. hafwa skola. StadgTiggiare 21/10 1698, s. A 3 b. Utlefvade, orkeslösa gummor, mogna för fattighuset. Tegnér (WB) 6: 335 (1830). Det är lätt nog att förstå, hvarför en karl kommer på fattighuset. Nyblom Hum. 54 (1874).
Anm. Ss. beteckning för de kommunala fattigvårdsanstalterna användas numera ofta, i sht i officiell terminologi, andra benämningar, som mindre framhäva fattigdomen, t. ex. försörjningshem, ålderdomshem.
