SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FATTLIG fat3lig2, adj. -are (gradf. dock knappast br. utom i ssgr); adv. -T.
Ordformer
(fatte- 1784c. 1830. fatt- c. 1800 osv.)
Etymologi
[fsv. fateliker; avledn. av FATTA]
1) som kan fattas, möjlig att fatta.
a) (tillf.) till FATTA 5: möjlig att gripa tag i. Förskräckeliga syn, ej fattlig / För handen som för ögat. Hagberg Shaksp. 9: 236 (1850); jfr b. — jfr (†): Tre hela dygn ett tjockt och fattligt mörker / Betäcker landet. JGOxenstierna 4: 431 (1815).
b) till FATTA 7 a: möjlig att uppfatta med de yttre sinnena, uppfattbar (för ögat osv.); jfr FATTBAR 2. Sparre Frisegl. 3: 42 (1832). Schulthess (1885).
c) (numera mindre br.) till FATTA 7 b: möjlig att fatta l. förstå, begriplig; lättfattlig; jfr FATTBAR 3. Thorild Gransk. 1: 17 (1784). En enkel och fattlig praktisk lärobok. Ekelund 1FädH II. 2: 235 (1831). — jfr ALLMÄN-, LÄTT-, O-, SVÅR-FATTLIG m. fl. — särsk. (†) i uttr. fattlig av ngn, fattbar för ngn. Boëthius Sedel. 131 (1807). Det christeliga betraktelsesättet fattar Gud .. såsom städse närvarande hos menniskan, och af henne fattlig. Björling Dogm. II. 1: 11 (1869).
2) (†) till FATTA 7: som kan fatta ngt; som har lätt för att fatta; mottaglig; särsk i uttr. fattlig av l. för ngt. Lenngren (SVS) 2: 268 (c. 1800). Den .. för ny insigt fattliga jordbrukaren. EconA 1807, febr. s. 88. En ny och egen lära, hvaraf Judafolket .. i allmänhet icke var fattligt. Agardh ThSkr. 1: 70 (1843, 1855). — jfr LÄTT-FATTLIG.
Avledn.: FATTLIGHET, r. l. f. (fatt- 1797 osv. fatte- 17901815)
1) (numera föga br.) till 1 c: förhållandet l. egenskapen att vara lätt att fatta l. begripa, lättfattlighet, begriplighet. LBÄ 1: 101 (1797). Klarhet och fattlighet. Bauck 1MusH 69 (1862).
2) (†) till 2: förmåga att fatta; uppfattningsförmåga. Leopold (1790) i 2Saml. 8: 85. Blicken (hos indianerna) saknar ej fattlighet, qvickhet, men den saknar känsla. Bremer NVerld. 2: 312 (1853).
Spoiler title
Spoiler content