publicerad: 1924
FATTIGMAN fat3ig~man2 l. (vard.) fat3i~ man2, m.; best. -mannen; pl. (numera föga br.) fattigmän ~män2 (1527—1920) ((†) fattigemän 1526—1530).
Ordformer
(fatig- 1526—1558)
Etymologi
1) (numera mindre br.) fattig man, fattiglapp. GR 3: 137 (1526). En fattigman .., i händerna valkad af spaden. Lagerlöf Theokr. 97 (1884). Tarvliga fattigmän. Heidenstam Svensk. 2: 30 (1910).
2) i sg. obest. i totalitetsbemärkelse: den fattige, en fattig. Fattigmans barn. RP 2: 97 (1631). UB 3: 388 (1873). — särsk.
a) i ordspr. Fattigmans mat är snart äten, (dvs.) ringa förråd är snart förtärdt. Dalin (1851). Fattigmans barn och rik mans kalf dör ej gerna. Granlund Ordspr. (c. 1880). Fattigmans korn växer alltid tunnt. Därs.
Ssgr (till 2): A: FATTIGMANNA-SKATT. (tillf.) den fattiges egendom. Fattig manna skatt, / Glättigt sinne dag och natt. Dalin Vitt. 6: 225 (1760).
-DEL. (†) = FATTIG-DEL. Jnhyses folck, fast the eii alle kunna få Fattigmans dehln åtniuta, böra äntå .. hielpa til Kyrkians twättande, effter g(amma)l Sedwänio til Midsommars högtiden. OfferdalKArk. N I 1, s. 166 (1731). —
-KOST. enkel kost som fattigman får nöja sig med. Sjögren (1795). Fattigmanskost det är råg, och hvetet är till för de rika. Strindberg Fagerv. 303 (1902). —
-KÅPA. (möjl. att fatta ss. två ord) bildl., om skogen, i följ. ordspr.: Skogen är godh fattigmans kåpa. Grubb 725 (1665). —
(2 b) -PEPPAR. (ofta skrivet ss. två ord) benämning på växten Lepidium latifolium Lin., bitterkrasse. Bladen (av bitterkrasse) nyttjas på somliga ställen till krydda emedan de smaka nästan pepparlikt (”Fattigmans peppar”). Nyman VäxtNatH 1: 341 (1867). —
(2 b) -TRYSSEL. (ofta skrivet ss. två ord) [jfr d. fattigmandstrussel] (i Skåne) benämning på växten Chrysanthemum segetum Lin., gul kragblomma, solsicka. Linné Sk. 277 (1751). Fattigmans-tryssel .. Den fattige, som icke förmår behörigen häfda sin åker, erhåller, efter utsädet, denna ört i ymnighet. Dybeck Runa 1845, s. 73. Fries Ordb. (c. 1870). —
-VINTER. om blid vinter. Den såkallade fattigmans vintren, för sin blidhet skull. NorrlS 42 (c. 1770). VL 1898, nr 35, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content