SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FATTNING fat3niŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr t. fassung]
vbalsbst. till FATTA.
1) till FATTA 1; i ssgn FATTNINGS-RUM.
2) till FATTA 3.
a) om handlingen att infatta (ädelstenar l. dyl.), infattande, infattning. Almroth Karmarsch 612 (1839).
b) konkret: infattning, sammanhållande l. omfattande hylsa l. dyl.; särsk. om den fasthållande l. omfattande del vari en ädelsten o. d. är fäst. VetAH 1772, s. 294. En .. spegel med fattning af drifvet silfver. Böttiger Drottnh. 83 (1889). 2 stycken fattningar med tillhopa 50 briljanter. RiksdRevStatsv. 1900, s. 264.
3) till FATTA 5: gripande, grepp. Ekblad 294 (1764). Fatab. 1913, s. 60. — särsk. gymn. till FATTA 5 b α. Frånhängande, mothängande fattning. Ling ReglGymn. 57 (1836). Wide MedGymn. 14 (1895).
4) till FATTA 6; särsk. ridk. till FATTA 6 γ. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 104 (1836). SD(L) 1901, nr 181, s. 5.
5) till FATTA 7.
a) fattande (av ngt), förstående, förståelse. Linc. Q 3 b (1640). Snar fattning af en främmande tankegång. Järta VSkr. 2: 71 (1826). ANyblæus (1881) i SmSkrBoströmsförb. 8: 9. — särsk. (†) i uttr. hava fattning för ngt, förstå ngt. CJLAlmqvist i Skandia 3: 77 (1834).
b) övergående i bet.: förmåga att fatta l. förstå ngt, fattningsgåva, fattningsförmåga, förstånd, begrepp (se d. o. 8). Lehnberg Pred. 1: 26 (c. 1800). Boëthius Sedel. 290 (1807). Skatter, som öfvergå all fattning. Svensén Jord. 557 (1887). — (†) i uttr. hava (en) lätt l. svår fattning o. d., hava lätt l. svårt att fatta. Nordforss (1805). Han hade snabb fattning. Cronholm Lig. 282 (1839).
c) till FATTA 7 b δ; om handlingen att fatta ngt på ett visst sätt; äv. konkretare: sätt varpå ngt uppfattas, uppfattning; mening. Efter min fattning och öfvertygelse. AdP 1789, s. 465. Gifva en sak en vidsträcktare fattning. Cavallin (1875).
6) till FATTA 8: avfattning, version. Von Böhm-Bawerks teori i dess ursprungliga fattning. EkonS 1: 406 (1894). Till några strofer i (Runebergs dikt) Adlercreutz finnas tre afvikande fattningar. Sylwan SvLit. 308 (1903).
7) till FATTA 10: besinning, sinnesjämvikt, självbehärskning, lugn; jfr KONTENANS. Bringa ngn ur fattningen, beröva ngn fattningen; förlora, återvinna fattningen, förr äv. komma i fattning. Wistrand Lafontaine HvL 2: 67 (1801). Cederborgh JP 14 (1819). Bergqvist Dövst. 23 (1907).
Ssgr: (jfr 5 b) FATTNINGS-FÖRMÅGA. förmåga att fatta l. begripa. God, dålig fattningsförmåga. Leopold 4: 40 (c. 1820). Läroboken (skall) .. lämpas efter .. (nybörjarens) fattningsförmåga och förståndsbildning. Frey 1850, s. 411. Hvarför han frivilligt skulle ge sig af .., det går öfver min fattningsförmåga. Nyblom Hum. 54 (1874).
(jfr 5 b) -GÅVA. (i sht i skriftspr.) jfr -FÖRMÅGA. ReglNorrkBarnh. 1777, § 34. Trög fattningsgåfva. SFS 1892, nr 80, s. 7.
(jfr 5 b) -KRAFT. (i högre stil) = -FÖRMÅGA. 1SAH 3: 164 (1790, 1802).
(5) -KRETS. (†) område för (ngns) fattningsförmåga; ”horisont”. SP 1785, nr 126, s. 1. Lärarens första pligt är att nedsänka sig till sin Lärjunges fattningskrets, för att sedan steg för steg upplyfta honom. Svedbom SvSpr. Förord 3 (1824). Dalin (1851).
(1) -RUM. tekn. rymlighet, kapacitet (hos ångpanna, ugn l. dyl.). Ugnar, som hafva ett fattningsrum af omkring 28 centner. TT 1871, s. 399.
Spoiler title