FINGERLING fiŋ3erliŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[av t. fingerling, eg. fingerring, till finger (se FINGER); jfr holl. vingerling samt FINGER-LIND]
sjöt.
1) (†) om var särskild av de på bakstäven av ett fartyg sittande maljor vari rodret påhakas, rormalja; äv.: hål i rodret vari rorkulten sättes. Rajalin Skiepzb. 26 (1730). Fingerlingar är det samma som roröglor. Dalman (1765). (Sv.) Fingerling, .. (fr.) Mortaise du gouvernail. Weste (1807).
2) om var särskild av de på ett roder sittande hakar l. tappar med vilka detta påhakas rormaljorna i fartygets bakstäv, rorhake, rortapp. Fingerlingarne skadas ofta, derigenom att officerarne tillåta roret för länge ligga qvar i lä. Platen Glascock 2: 192 (1837). 2NF 23: 586 (1915).
