FIRMAMENT fir1mamän4t, n.; best. -et; pl. = l. -er ((†) pl. best. firmamentren Bellman 2: 127(1783)).
Ordformer
(-mente 1727—1815)
Etymologi
[fsv. firmament; ytterst av lat. firmamentum, stöd, fäste, till firmus, fast (se FÄRM); jfr FIRMA, sbst. o. v.)]
1) (i högre stil) himlavalv, (himla)fäste; himmel; vanl. i sg. best. Man seer .. (Guds) herligheet på then stora högd, på thet klara Firmamentet, på then degheligha himmelen. Syr. 43: 1(Bib. 1541). Iagh svär vidh alla himblar / Och alla firmamenter. UHiärne Vitt. 102(1665). Du för ingen öppna låter, / om så firmamentet spränges. Hagberg Echegaray 117(1902).
2) [jfr motsv. anv. i ä. eng.] (†) i pl. resp. koll. i sg., om (nålar med?) juveler använda av fina damer ss. prydnader i håret (vilket därigm fick utseendet av att liksom himlavalvet vara bestrött med stjärnor). Rudbeck Atl. 3: 618(1698). Wänten till dess Frun, i Nattyg för toiletten, / Sin firmamenters prål insluter i Cassetten. ÖB 32(1712). Swedberg Schibb. 272(1716).
SAOB
