publicerad: 1924
FISTEL fis3tel2, äv. 40, sbst.1, r. l. m.; best. -n (Voigt Alm. 1675, s. B 2 b, osv.) ((†) -telen BOlavi 21 a (1578); -tlen Forsius Min. 27 (c. 1613), Sahlstedt (1773)); pl. fistlar32 (Tranæus Medewij 54 (1690) osv.) ((†) -tler BOlavi 132 a (1578), IErici Colerus 1: 113 (c. 1645); -teler IErici Colerus 1: 247 (c. 1645)).
Etymologi
[fsv. fistel; jfr d., mnt. o. t. fistel; av lat. fistula, rör, rörpipa, rörflöjt, fistel; jfr FISTEL, sbst.2]
1) rörformig sårkanal som från en inre, vanl. inflammatorisk härd leder ut till huden (i sht om dylik gång från inflammerad benvävnad) l. som med båda sina öppningar mynnar ut i huden; sårgång, pipsår; förr ofta betraktad ss. en specifik sjukdom. En svårläkt fistel. Övergå till fistel. Skära (operera) en fistel. VarR 16 (1538). Fistel i Brystz. VRP 1615, s. 298. Siukdomar, såsom ögne- och Rödsiukan, Podagra, Swinn- och Wattusoot, Kräfwetan och Fisteln. Voigt Alm. 1675, s. B 2 b. Odenius Celsus 343 (1906). — jfr GALLBLÅS-, HALS-, LUNG-, LÅR-, MAG-, SÄTES-, TAND-, TARM-, TÅR-, ÖGON-FISTEL m. fl.
2) kirurg. konstgjord gång mellan inre håligheter l. mellan en sådan o. huden, ”ren fistel”; mest i ssgr. Anlägga en fistel. — jfr BLÅS-, GALLGÅNGS-, MAG-, MAGTARMS-FISTEL m. fl.
-KNIV. (†) kirurg. kniv av särskild form som förr användes vid fisteloperationer. Acrel PVetA 1767, s. 57. —
-ÖPPNING.
FISTULERA, v. (-il- c. 1645) (numera mindre br.) med. övergå i fistelbildning. Fistulerande Skadar. IErici Colerus 1: 283 (c. 1645). Bruno Gumm. 186 (1762). —
FISTULÖS, adj. (förr äv. skrivet -eus) [jfr t. fistulös, fr. fistuleux, av lat. fistulosus] med. fistelartad. Fistulösa sår. VetAH 1752, s. 280.
Spoiler title
Spoiler content