SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1925  
FLICKA flik3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE, -ERSKA.
Ordformer
(flicka GR 24: 487 (1554: flickedt, sup.) osv. flijcka VDAkt. 1697, nr 432. flijka RP 7: 83 (1637: inflijkat), VRP 1697, s. 293. flika KKD 7: 141 (1707: flikat, p. pf.), 2RARP 5: 695 (1727), Heidenstam Karol. 1: 167 (1897; avsett ss. arkaism). fleka KKD 10: 25 (1705: flekat, sup.))
Etymologi
[liksom d. flikke av mnt. flikken, t. flicken, till fleck, lapp, fläck (se FLÄCK, sbst.1). Ordet synes delvis till formen hava påvärkats av FLIKA, v.1]
sätta en lapp l. lappar på (ngt söndrigt l. skadat), lappa, laga, iståndsätta, reparera; numera mindre br., mest med avs. på klädespersedlar o. d., särsk. skodon (förr äv. hus, husgeråd m. m.); äv. bildl. Linc. (1640). 7 Snickare .. haffwa .. flijkat bord, Stollar, Sängiar, foot Palar, Liusskronor, Dörar, Panell och annat. MeddSlöjdf. 1894, s. 76 (1642). Til Gångkläders Tilwärkning hörer Skräddare, Flickare och Frippare, som dragne Kläder sällia. Risingh Kiöph. 93 (1669). Ingen thera (har) .. något nytt huus bygt, uthan dhe gamble flijkat och reparerat. VRP 1697, s. 293. Flicka kättlar, skoor, kläder, är tyska; på rätt Swenska heter det bota, lappa, böta. Hiärne Orth. 117 (1717). Runeberg ESkr. 1: 230 (1832). En kajutvakt .. / .. flickar segel. Collan Dikt. 119 (1864). Flickerskor (för lagning av tvätt o. d.). TT 1875, s. 26. Jag (skall) flika mina ridböxor i sitsen med tsarens sofmössa. Heidenstam Karol. 1: 167 (1897). Det myckna flickande på lagar och författningar, som nu råder. Fahlbeck Förf. 217 (1904). Ett par flickade sockor af läder. Lagerlöf HomOd. 294 (1908). Flickning af vägbanan. 2NF 33: 64 (1921). jfr (†): The swarta fuhla lappar (dvs. muscher) them the (dvs. en del kvinnor) flicka i ansichtet. Swedberg Dödst. 53 (1711). — jfr KITTEL-, SKO-FLICKARE m. fl.
Särskilda förbindelser (Anm. Det ursprungliga sammanhanget med det enkla verbet står ej levande för den moderna språkkänslan): FLICKA IHOP10 04, äv. HOP4. nödtorftigt, lösligt, för tillfället o. d. sätta ihop (ngt som mer l. mindre blir ett lappvärk); lappa ihop, ”smälla ihop”; i sht bildl. Serenius (1741). Flicka ihop ett stycke ganska egendomlig statistik. Quennerstedt Torneå 1: 166 (1901). (Plautus har) någon gång .. flickat ihop sitt latinska stycke av två eller kanske flera grekiska. Andersson Antol. 5 (1909). jfr HOPFLICKA.
FLICKA IN10 4.
1) stoppa l. sticka in l. infoga (ord, yttrande o. d. i ett större sammanhang); äv.: interpolera. AOxenstierna Bref 2: 30 (1642). Flicka ej något onödigt ord in, blott till at dermed fylla versen. Hof Underr. 101 (1766). Hagberg Shaksp. 1: 340 (1847). jfr INFLICKA.
2) (†) refl.: (söka) smyga l. tränga sig in (ngnstädes). Man (kan) väll tencke, att the (dvs. lybeckarna) nu gärne vele flicke sigh någhenstedz inn ighenn, opå thett the icke schole allestedz vare othestengde. GR 29: 672 (1560).
FLICKA PÅ10 4. (†) lappa på; bildl. De flicka på de siuka så godt de kunna. Hof Underr. 187 (1766).
FLICKA TILL10 4. (föga br.) (lösligt) tillfoga, tillskarva. Weste (1807; med hänv. till tillskarfva).
FLICKA TILLSAMMAN(S) 10 040. nödtorftigt, lösligt, för tillfället o. d. hopsätta (ngt); ”smälla ihop”. Tviffler oss inthet, att samme M. Oluff (dvs. Olaus Petri) sådane (rikets) register ju haffver förvaredt och ther aff sin cronicke medt tijdhen flickedt tilsamen. GR 24: 487 (1554). (Hos grekerna) beundra vi framför allt deras storartade diktan, att uppfatta universum som ett helt, utan att som i våra dagar först söndersplittra det, för att sedan flicka det tillsammans. Fries BotUtfl. 1: 43 (1843). jfr SAMMANFLICKA.
Ssgr: FLICK-LAPP. (föga br.) lapp varmed ngt lagas. Nordforss (1805). Dalin (1851).
-ORD. (†) instucket ord (i en text); särsk.: fyllnadsord i vers, chevill. En bländning af åtskillige Dialecter äller främmande flickord (i en huvudstads språk). Tiällmann Gr. 23 (1696). Nordforss (1805). Weste (1807). Dalin (1851).
-VÄRK, n. [efter t. flickwerk] (numera mindre br.) lappvärk; styckvärk; fuskvärk, klåpvärk; stundom: (vårdslös o. illa hopkommen) kompilation. Columbus Ordesk. 56 (1678). Alt vårt vetande är styck- och flickverck. Scherping Cober 2: 248 (1737). De kunna smeta öfver det beståndande flickverket, under förhoppning, att de ännu mindre kunnige torde anse det för en ny byggnad. Livijn 2: 107 (1831). Rydberg i GHT 1873, nr 105, s. 3.
Avledn.: FLICKIG, adj. (föga br. utom i Finl.) bestående av lappar, lappig. Nordforss (1805). Ahlman (1872). Lundell (1893; från finländsk källa).
Spoiler title
Spoiler content