SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1925  
FLOCKA flok3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (äv. konkret, se nedan under avledn.).
Etymologi
[jfr d. flokke, nor. flokka, eng. flock; avledn. till FLOCK, sbst.1]
1) till FLOCK, sbst.1 1.
a) (i sht i fackspr.) refl. o. dep.: bilda flockar l. flockor, samla sig i flockar l. flockor; bliva flockig. Kullberg Domaren 93 (1842). Den uppkomna fällningen flockade sig. Almquist Häls. 120 (1894).
b) (i sht i fackspr.) tr.: göra flockig; förr äv.: intrassla (tråd l. dyl.), så att en l. flera flockar bildas, hoptova; jfr FLOKA, v. Dähnert (1784). Magsaften innehåller .. löpe, som flockar den i mjölken lösta äggvitan. Svenson Sinnessjukv. 47 (1907).
2) till FLOCK, sbst.1 2.
a) samla sig (i flockar), skockas; samla i flockar.
α) refl. o. dep. Stararna flocka sig till flyttning. Soldaterna sutto flockade kring vakteldarna. Lärjungar från alla håll flockades kring den berömde läraren. Nordforss (1805). Snart somnar han; dock flockas i hans salar .. / En här af böner kring hans hufvudgärd. Atterbom 2: 3 (1827). Från gammalt af har folket flockat sig i byalag. TurÅ 1905, s. 82.
β) (†) intr. Serenius U 3 a (1734). Widegren (1788). Jag såg allmoge flocka deromkring (dvs. kring kyrkan). Bremer Dal. 257 (1845).
γ) (enst., †) tr. En fåvisk hop som vädret flockar, / Til dunder-foglen nalkar sig. Creutz Vitt. 53 (1755).
b) flockvis begiva sig, komma i mängd, strömma till. α) (†) intr. Geijer I. 1: 241 (1845). Finnar flocka till norska fiskerierna. Düben Lappl. 417 (1873). β) (mindre br.) refl. o. dep. Männen flockade sig dit. Rydberg Sing. 57 (1857, 1876). De samlande högtider, till hvilka svensk ungdom flockas. LfF 1911, s. 65.
Särsk. förb. (till 2, i sht 2 a): FLOCKA (I)HOP 10 (0)4. nästan bl. refl.: flockvis samla sig l. tränga sig samman. Serenius (1741; under flock). (Judarna) flocka sig ihop i städerna. Böök ResTyskl. 64 (1916).
FLOCKA TILLSAMMAN(S)10 040 l. 032 l. SAMMAN40 l. 32. refl., ngn gg intr.: flocka sig ihop. Lysander Äfv. 121 (1872). Steffen ModEngl. 270 (1893). (Soldaterna) söka värme genom att flocka sig samman. Böök ResFrankr. 61 (1916).
Avledn.: FLOCKNING, r. l. f. särsk. (tillf.) till 1, konkret, = FLOCK, sbst.1 1. Årorna stötte i botten och hvirflade upp bläcksvarta flockningar. Hedin Transhim. 2: 23 (1909).
Spoiler title
Spoiler content