publicerad: 1925
FLUSS flus4, sbst.1, r. (m. Lind (1749), Lundell) ((†) n.? OxBr. 10: 129 (1636), Spegel TPar. 159 (”150”) (1705)); best. -en; pl. -er32 l. 40 ((†) -ar Emporagrius LTorstenson 198 (1651), Weste (1807); -or Carl XII Bref 47 (1701: flyssor); ss. n.? = (OxBr. 10: 129 (1636: the flussen, pl. best.), Spegel TPar. 159 (”150”) (1705)))
Ordformer
(fluss (-sz) 1636 (: flussen, pl. best.) osv. flutz 1695—1774. flus 1626—1802. floss (-sz) 1613—c. 1670 (: flosser, pl.). flys Carl XII Bref 183 (1718: flysfebern). flyssor, pl. Carl XII Bref 47 (1701))
Etymologi
[av t. fluss, m., av mht. vluz, m. (fht. fluz), flytande, flytning, användt för att återgiva senlat. fluor (se FLUOR), lat. rheuma, gr. ῥεῦμα, flöde, i kroppen kringflytande sjukdomsämne, katarr, reumatism; med avs. på bet. jfr KATARR, eg.: nedflytande av vätska, REUMATISM; liksom FLOTT, sbst.1—2 bildat på det svaga stadiet av roten i FLYTA (jfr särsk. FLOTT, sbst.1 5 med motsvarande bet.)]
1) (†; se dock slutet) (riklig) vätskeavsöndring i organismen (särsk. om menstruation), flytning; stundom konkret, om vätska som i sht vid fluss i bet. 2 a avsöndras ur organismen. IErici Colerus 1: 130 (c. 1645). Hafwer en Qwinna öfwerflödig Flusz til sin Moder. Därs. 152. (Fr.) flus de bouche, (sv.) en fluss af spott, då någon beständigt dreglar. Möller 1: 692 (1745). jfr LIVMODER-FLUSS. — särsk. (numera mindre br.) i uttr. vit fluss, vitaktig slemflytning från moderslidan, leukorré; jfr vit flod (se FLOD 8 slutet). Hiorter Alm. 1739, s. 7. 2NF 11: 1430 (1909).
2) (utom i a samt vissa ssgr, särsk. HALS-FLUSS, numera nästan bl. vid skildring av ä. medicinsk uppfattning) benämning på olika slag av sjukdomar som antagits förorsakas av (ett i kroppen kringflytande sjukdomsämne l. av) stockning av vätska i ngn del av kroppen o. som i allm. yttra sig i avsöndring av vätska o. flytning från ngn kroppsdel l. i värk l. svullnad; jfr SALT-, SLAG-FLUSS m. fl. — särsk.
a) (i icke fackmässigt spr.; mindre br.) benämning på förkylningssjukdom; ofta: influensa, katarr. Chesnecopherus RegIter E 1 b (1613). Allahanda Hufwud-siuka, eller Flussar, som sig förorsaka aff Kiöld. Lindh Huuszapot. 1 (1675). Halssjuka eller Fluss (Angina). Haartman Sjukd. 194 (1765). Man får akta sig att dra på sig nån fluss så här om hösten. Sjödin StHjärt. 242 (1911). jfr (†): Skörbiugg och kalla flusser .. grassera. Hiärne 2Anl. 6 (1702); jfr språkprovet från 1697 under b. — jfr HALS-, HUVUD-, ÖGON-FLUSS m. fl.
b) reumatisk åkomma, reumatism. The flussen, som migh esomofftasth falla på ledamoterne. OxBr. 10: 129 (1636). Podagriske Fluszer. Utterman Ertmann A 3 a (1672). Linné Diet. 1: 86 (c. 1750). jfr: Fluszerna äro utaf mångahanda Art, såsom hetziga och kalla. Roberg Beynon 116 (1697) [jfr t. warmer fluss, reumatisk åkomma, kalter fluss, katarr].
c) (sjukdom yttrande sig i) vätskefylld svullnad. Sätter sig någon Floss eller Swulnad wijd Ögonen (på boskap) tå öpna Ådren under tungan. IErici Colerus 2: 52 (c. 1645). En fluss på kindbenet, der bör stickas hohl på. Ehrenström Öfverd. 65 (1739).
Ssgr (till 2): FLUSS-AKTIG. (†)
1) som (ofta) lider av l. är disponerad för ”fluss”. För them som flusachtighe äre, är thet (dvs. tobaksbruket) .. gått. Palmcron SundhSp. 133 (1642). Dalin (1851). Kindblad (1871).
2) som till sin beskaffenhet liknar ”fluss”, katarral, reumatisk. Haartman Sjukd. 338 (1765). Schulthess (1885). —
-AKTIGHET. (†)
2) till -AKTIG 2; särsk. konkret: katarral sjukdom. Skona kroppen för Flussaktigheter, Förkylningar, Affecter. Haartman Sjukd. 184 (1765). CCGjörwell (1800) i MoB 2: 191. —
-ARTAD, p. adj. (†)
-DROPPAR, pl. farm. huvudflussdroppar. —
(2 a, b) -FEBER. (numera föga br.) förkylningssjukdom som yttrar sig i feber, influensa; förr äv.: reumatisk feber. Carl XII Bref 183 (1718). Auerbach (1908). —
(2 c) -GALLA, förr äv. -GALLE l. -GALL. [av t. flussgalle] (†) veter. hos häst: vätskefylld mindre svulst som (vanl. i förening med flera av samma slag) sätta sig vid karlederna l. vid leden över hoven, galla. IErici Colerus 2: 335 (c. 1645). Svullnad (hos hästar) omkring det ställe af kotleden, der böjsenan glider, kallas flussgalla. ARetzius hos Billing Hipp. 96 (1836). Tigerhielm 34 (1867). —
(2 b) -GIKT. (†) reumatisk värk, reumatism. Af .. (reumatiskt) slag menar jag i synnerhet den Fluss-Gikt vara, som mäst om Vårtiden angriper en hop folk. VetAH 1762, s. 10. Lundell (1893). —
(2 a) -HOSTA, r. l. f. (†) förkylningshosta. Haartman Sjukd. 208 (1765). Runeberg (1858) hos Strömborg Runebg IV. 2. 2: 253. WoJ (1891). —
(2 a) -PILLER.
1) (†) styraxpiller (medel mot hosta). Stiernman Com. 4: 1126 (1688; i apotekstaxa). ApotT 1739, s. 56. VGR 1784, Verif. s. 504 (i apoteksräkning).
2) farm. huvudflusspiller. —
(2 b) -PÅSE. (†) med vissa kryddor fylld påse som i sht förr plägade läggas på en svullnad l. ett värkande ställe för att bota sjukdomen; jfr KRYDD-PÅSE. Darelli Sockenapot. 63 (1760). Záar Nödhjelp. 291 (1840). —
(2 c) -RIK. (†) uppsvälld o. trind (eg. av vätskefyllnad). Vätskorna ledas .. (därigenom att kroppen drives till svettning gm dryck o. kläder) för häftigt til kroppsytan, Förstoppningar orsakas och vägen banas til pussig och Flussrik kropp. Haartman Sjukd. 333 (1765). —
-SVULLNAD. (†) Flussvulnad .. (är) sådan svulnad, som kommer af förkylning, och sätter sig på halsen, eller kindbenen. Darelli Sockenapot. 140 (1760). —
-TANDVÄRK. (†) i samband med förkylning uppträdande tandvärk. Haartman Sjukd. 345 (1765). ELundgren (c. 1865) hos Nordensvan Lundgren 44. —
(2 a) -TE. (i vissa trakter, föga br.) örten Achillea millefolium Lin., varav kokas ett te som drickes vid förkylning. BotN 1883, s. 215 (uppgivet från Åsele i Lappland). —
1) till 2 a l. b: behäftad med ”fluss”; numera bl. (mindre br.): förkyld. Palmcron SundhSp. 265 (1642). Flusziga och flytande Ögon. Roberg Beynon 119 (1697). Östergren (1921).
2) (mindre br.) till 2 c: uppsvälld o. trind (eg. av vätskefyllnad), pussig. Ruder Snillev. 27 (1737). (Överliggaren) blir snart flussig och fet. SvD(L) 1898, nr 15 B, s. 3.
3) (†) som är utmärkande för, som har natur av fluss; särsk.: förkylnings-. Utterman Ertmann D 4 b (1672). Fluszige Krämper. Voigt Alm. 1682, s. 19. Weste (1807).
Spoiler title
Spoiler content