SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1925  
FLÄTA flä3ta2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(flät- 1712 osv. flätt- c. 1580 (: Flätteband)—1775 (: flättebandet))
Etymologi
[fsv. flæta, motsv. d. flette, isl. flétta, t. flechte; till FLÄTA, v.; jfr gr. πλεκτή, flätat tåg]
om gm flätning åvägabragt band l. sträng l. dyl.; särsk.: hårfläta; äv. om ngt som i ett l. annat avseende erinrar om en fläta (vanl. med tanke på arten av l. sättet för föreningen av länkarna i en fläta); jfr FLÄT-VÄRK. Bära, ha (hängande) fläta. Lägga (upp) håret i flätor. Spegel (1712). Vinalstrande ranka, / Som uppskjuter, i böjd fläta, din krusiga ref. Tranér Anakr. XXIII (1833). En ringformig, regelbunden, tretrådig fläta eller platting, som det heter på sjömansspråket. Öhrvall Knut. 71 (1908). — jfr HALM-, HATT-, HÅR-, LÖS-, NACK-, ROT-, TRE-, VETE-, VIDE-FLÄTA m. fl. — särsk. [ytterst efter lat. plexus] anat. flätliknande förening av nervtrådar l. dyl. Berzelius ÅrsbVetA 1824, s. 234. jfr NERV-FLÄTA.
Ssgr: A: FLÄT-BAND, sbst.1 (sbst.2, se FLÄTA, v. ssgr) (flät- 1749 osv. fläte- 1541—1863)
1) [urspr. möjl. till FLÄTA, v.] band avsett att inflätas i håret (för att fästa hårflätan). Dom. 16: 13 (Bib. 1541). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 37 (1863).
2) (enst., †) huva l. dyl. (som håller samman hårflätorna). Qwinfolcks klädher äre .. flätebandh (hufwa, hyllika) Mysza. Schroderus Comenius 513 (1639).
3) (i sht förr) byggn. list med flätornament. Hårflätan (är) förebild för flätband. Adler Meyer 13 (1892). —
-CHINJONG. (förr) jfr CHINJONG. Tavaststjerna HårdaT 128 (1891). —
-DON. (†) huvudprydnader, ss. hårband, lösa hårflätor osv., som i ä. tid buros av kvinnor vid högtidliga tillfällen. BoupptRasbo 1769. —
-SÖM, r. l. m. (i fackspr.) ett slags söm som förekommer vid broderi (en avart av tvistsöm). Karlin Konstsl. 16 (1886).
B (†): FLÄTE-BAND, se A.
Spoiler title
Spoiler content