publicerad: 2017
VIDE vi3de2, sbst.1, n. (Wallenius Proj. G 3 b (1682) osv.) ((†) r. l. m. (l. f.) Browallius Holbg 20 (1744: Widar, pl.), Ahrenberg Landsm. 81 (1897)); best. -et; pl. -en (Widström Vitt. 13 (1799) osv.) ((†) = Ps. 1695, 102: 1, Linné Bref I. 2: 45 (1745); -ar Browallius Holbg 20 (1744), Topelius Fält. 5: 82 (1867); -er Dahlstierna (SVS) 90 (1698), Bergv. 2: 207 (1741)).
Ordformer
(vede- i ssg 1551 (: vedekärr). vi (w-, -ij-, -j) 1671 (: wijbarka)–1757 (: wibuskar). vid- (w-, -ii-, -ij-, -dh-) i ssgr 1672 (: Wijdbarckss Huudar)–1807 (: Vidbuske). vide (w-, -ii-, -ij-, -dh-) 1536 (: widhebuskar) osv. wie- (-ij-) i ssgr 1687 (: wije(-) .. spröt)–1737 (: Wie-Rijs). wijdh 1611)
Etymologi
[fsv. vidhe, n. l. m.?; motsv. fd. wyde (ä. d. vi(d)e), fvn. víðir (nor. vier), m., o. (med annan stambildning) mlt. wīde, f., mnl. wide (nl. wijde), f., fht. wīda (mht. wīde, t. weide), f.; jfr äv. feng. wíþig (eng. withy), vide, vidja, ävensom bl. a. lat. vitis, vinranka, vinstock, gr. ἰτέα, vide, fkyrkoslav. větvь, ry. vetv, båda: gren, fpreuss. witwan, lett. vītols, båda: vide, lit. vytìs, vidja, spö, fir. féith, fiber, sena, avest. vaēiti-, vide; till den rot med bet.: fläta, som äv. föreligger i VÄGG. — Jfr VAJER, VIAL, VIDJA, VIN, sbst.3, VIRA, sbst.1]
koll., om (förekomst av l. bestånd med) växter av mer buskartade l. snårbildande arter inom det busk- l. trädbildande släktet Salix Lin. (motsatt: (-)pil l. sälg); äv. dels (i sht bot.) om hela släktet Salix Lin., dels (i icke fackmässigt spr.) med huvudsaklig tanke på (l. förr äv. inskränktare, om) en viss art, särsk. Salix cinerea Lin., gråvide; äv. om (art av) andra växtsläkten, ss. led i ssgrna AND-, HAR-, REN-VIDE o. BÄCK-VIDE-ÖRT samt (o. numera bl.) STJÄRN-VIDE; äv. dels i individuell anv. (se a), dels om virke av sådan växt (se b); jfr PIL, sbst.2 1, SÄLG, sbst.1, VIDJA 1. 2LinkBiblH 4: 80 (c. 1550). Wijde giffwer Widior, (tåghar) aff hwilkas sam(m)anflätande blifwa Korgar. Schroderus Comenius 114 (1639). Än hoppar ett snöhvitt Lam öfver blomster-kullen, än skymta de spräckloga Gettren emellan videt. Nordenflycht (SVS) 3: 161 (1762). Wide (Salix cinerea) öfverflödar på flere ställen. Fischerström Mäl. 269 (1785). Wide, .. en talrik trädslägt, som växer mest på fuktiga ställen, och fortplantas blott genom afskurna qvistar, som stickas i jorden. Synnerberg (1815). Det var bara att sitta stilla och vänta och glo dit ner i videt. Didring Malm 1: 8 (1914). (Bisamråttan) gnager om våren barken av vide, men ej av andra buskar. FoFl. 1931, s. 221. — jfr BAND-, BÄCK-, FJÄLL-, GUL-, KORG-, KRYP-, MYR-, PALM-, RIS-, SILVER-, SÄLG-, VATTEN-VIDE m. fl. — särsk.
a) i individuell anv., dels om enskild sådan växt (förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: vidja) l. enskilt sådant buskage, dels (i sht bot.) om enskild art av släktet, särsk. (o. utom i ssgr i sht) i pl., sammanfattande om (arter av) släktet. Ps. 1695, 102: 1. O Swea, dine Såår / De Hiärtat wårt, som man plä gröne Wijder, skala. Dahlstierna (SVS) 90 (1698). Sof, du lilla vide ung; / Än så är det vinter. Topelius Läsn. 4: 56 (1871). Så t. ex. torde man hafva svårt att finna så välväxta björkar, aspar, viden .. och granar som just i Stugun. TurÅ 1891, s. 110. Till familjen Salicaceae räknas ej blott pilar och viden, utan även popplarna, till vilka asparna också höra. Nitzelius BokTräd 13 (1958).
b) om virke (i form av käppar l. spön o. d.) av vide; särsk. i förb. med prep. av; jfr PIL, sbst.2 2. De bruka lätta skiölder, flätade af wijde, öfwerdragne med läder. Ehrenadler Tel. 392 (1723). En säng af ungt vide och mjuk mossa skal ni få. Eurén Kotzebue Erem. 11 (1797). Gondolen, av flätat vide, skall vara rund. Hedin Pol 2: 563 (1911). — jfr KORG-VIDE.
c) ss. förled i ssgr betecknande (blommande) växt som till bladens form (l. på annat sätt) påminner om vide.
Ssgr: A (†): VID-BARK, -BARKAD, -BUSKE, -HÄCK, -KORG, -SKOG, se B.
B: VIDE-ART. bot. jfr art 8 a α o. pil-, sälg-art. Cook 3Resa 565 (1787). Sparsamt förekommer i fjällbjörkskogen även andra lövträd som rönn, asp, hägg, gråal och högvuxna videarter. BokNat. Liv. 175 (1951). —
(b) -ASKA. (numera bl. tillf.) aska av vide (förr ofta använd till lut). Starck Lwt, som är giord aff Wijde eller Pijlträäs aska. Månsson Åderlåt. 138 (1642); möjl. att hänföra till -trä, sbst.1 Hildebrand MagNat. 232 (1650). —
(b) -BAND. (i sht förr) vidjeband av vide. (Ympstället) täckes .. wäl med Ympewax och förbindes medh Bast, Seld eller Wideband. Rålamb 14: 37 (1690). —
-BARK. (vid- 1672 (: Wijdbarckss Huudar)–1779. vide- c. 1645 osv.) bark av vide (förr ofta använd till garvning l. läkemedel o. d.; jfr bark, sbst.1 1 a α, γ). Tagh (till garvning) Ekebark, Wijdebarck eller Biörckebark, och stööt honom wäl sönder, eller maal honom små. IErici Colerus 1: 325 (c. 1645). För swulnade Ben brukas widbark til omslag. Hülphers Norrl. 4: 245 (1779). Trots .. den söndersmulade videbarken som tobaken var uppblandad med tyckte jag den smakade gott. Malm Roberts Arund. 257 (1939). —
-BARKAD, p. adj. (vid- 1671–1672. vide- 1787 osv.) [jfr -bark] (förr) om läder o. d.: beredd med (lag av) videbark; jfr barka, v.1 II 1. 5. Däcker 8 ½. Hud wijbarka läder. BoupptSthm 1671, s. 1772; möjl. ssg med -bark. BoupptSthm 1671, s. 1777 (1672). —
-BEVUXEN l. -BEVÄXT, p. adj. jfr -lupen. Uppom Mainz bestå de låga stränderne till det mesta af enformiga videbevuxna ängar. Snellman Tyskl. 125 (1842). —
-BOCK. entomol. om skalbaggen Lamia textor Lin. (vars larver lever i frisk, saftig ved av vide). Videbocken .. är klumpig, svartbrun, glanslös med tunt, gråbrunt ludd. Trägårdh Skogsins. 59 (1939). —
-BUSKE. (vid- 1727–1807. vide- 1536 osv.) Wora harpor hengde wij vppå the widhebuskar som ther äre. Psalt. 137: 2 (öv. 1536). Pil och Widebuskar qwäfwa med deras frodighet all gräswäxt (i beteshagar). Fischerström 1: 519 (1779). —
-BÄLTE. (numera bl. tillf.) videregion. Videbältet räknas .. oftast som en särskildt utbildad del af fjällregionen. SvRike I. 2: 123 (1900). —
-DJUNGEL. jfr djungel b. På marken i potatislanden, ute i bladvass- och videdjunglerna .. äro .. (gransångarna) hemmastadda. FoFl. 1945, s. 23. —
(b) -FLÄTA. (numera bl. tillf.) videflätning (i konkret anv.). De voro .. öfvertäckta med videflätor. Norrmann Eschenbg 2: 295 (1818). —
(b) -FLÄTNING. särsk. i konkret anv.: flätverk av vide; jfr fläta, v.2 1 a, o. -fläta. Korgen, som är af brun lackerad videflätning, håller .. 12 cent. höjd. Freja 1881, s. 175. —
-GREN. jfr gren, sbst.1 2, o. -kvist. Lefrén Förel. 1: 56 (1818). Karl Oskar hade gått ner till sjön för att vittja ett par mjärdar som han flätat av videgrenar. Moberg Invandr. 384 (1952). —
(c) -GRÄS. (†) om olika växter som i ä. botanisk systematik fördes till släktet Lysimachia Lin.; äv. om växt av släktet Veronica, i ssgn spire-videgräs. särsk.
a) växt av släktet Epilobium Lin., dunört, sannol. i sht arten Epilobium angustifolium Lin., mjölke; äv. dels i uttr. smalbladigt videgräs, dels i uttr. videgräs med purpurblomma (i vissa språkprov möjl. om växten Lythrum salicaria Lin., fackelblomster (jfr spire-videgräs c)). På nidrighe bärgh (i fjällvärlden) wäxa .. mångahanda sköne gräs, hälst i theras skrefuor och dalar: Såsom .. Wijdhegräs. Forsius Phys. 204 (1611). Smalbladigh widegräs. Rudbeck d. ä. HortBot. 70 (1685). (Eng.) Spiked Willow-Herb, (sv.) wide-gräs med purpurblomma, ålder-mjölk, råbocke-gräs. Serenius Kkkk 3 b (1757).
b) videört; äv. i sådana uttr. som videgräs med gullblomma. Widegräs medh gullblomma. Franckenius Spec. D 1 b (1638). Lansettlikt-äggrunda blad, 2–4 (vanligen 3) i kretsen (något liknande vissa Pilars: Videgräs). Nyman VäxtNatH 1: 195 (1867). —
-HÄCK. (vid- 1805. vide- 1775 osv.) jfr häck, sbst.1 2. Wide-häckar kunna med förmon planteras til häck wid siöstränder at utestänga ankor och gäsz. Gadd Landtsk. 2: 74 (1775). —
-HÄNGE. bot. jfr hänge 1 b. Ett viktigt födoämne för björnen, innan det blivit grönt på marken, är videhängen, som han med stor begärlighet äter. FoFl. 1934, s. 213. —
-KISSE, äv. (i Finl.) -KISSA. (vard.) = kisse 2 o. kissa, sbst. 3; äv. i utvidgad anv., om videkvist med ”kissar”. Forssman Aftonl. 1: 190 (1891). Inga träd hade börjat knoppas, bara videkissar här och var. Gustaf-Janson LastHäxa 93 (1969). Till påsken .. sätter (jag) videkissor i vas. Samarbete 8/4 1981, s. 8. —
(b) -KORG. (vid- 1690. vide- 1749 osv.) korg flätad av vide. Wijd-Korgar, att bära allehanda uthi. Rålamb 14: 148 (1690). —
(c) -KORNELL. bot. o. trädg. om den i Sv. ss. prydnadsväxt odlade busken Cornus alba Lin. ssp. stolonifera; jfr kornell. Videkornell (2,5–3 m.) pr 100 st. 18 kr. PriskurBergTrädg. 1891–92, s. 6. —
-KRATT. (numera bl. i vissa trakter) jfr kratt, sbst.2 2. En spegelbild af högnordens lågtundra, med dess hvitmossa, videkratt samt förnöjsamma och torftiga markbetäckning. Hemberg Kola 58 (1902). —
-KVIST. jfr kvist, sbst.1 1, o. -gren, -spö. Ähr giffuitt för 120 knippe wiide quister som hann brucke wnder winett .. 1 daler. VinkällRSthm 1581. Ljuset reflekteras i det bleka gräset, i de silverfärgade videkvistarna. Jörgensdotter BergDöttrar 286 (2009). —
(b) -KÄPP. jfr käpp 1 o. -spö. Nedsättas .. al- eller wide-käppar i dikeslaggarne emot wallen, gifwa de dem och wallen des större stadga och styrka. Gadd Landtsk. 2: 60 (1775). —
-KÄRR. kärr (delvis) bevuxet med vide. Tett vedekärr, som han them affhände vill och göre sich äng aff. G1R 22: 88 (1551). Så kommer de vattensjuka videkärren med envist snärjande grenar. TurÅ 1957, s. 144. —
-LÖV. löv på l. från vide. Koka vthi Luut Medelbarken af Oliwenträä, Wijdelööf, .. och Röörroot, och waska ther vthi Hufwudet. Hildebrand MagNat. 27 (1650). —
(b) -MJÄRDE, äv. (numera bl. i vissa trakter) -MJÄRD l. -MJÄRDA. (i sht förr) mjärde av vide. Risingh LandB 87 (1671). De allmännaste (mjärdarna) äro de så kallade Videmjärdar .. Dessa göras af släta, qvistfria videtelningar. SkandFisk. Bih. 5 (1836). —
-PIPA. (numera bl. tillf.) sälgpipa; förr äv. om (orgelpipa för) salicional (jfr pipa, sbst.1 2). Salicional, videpipa. Drake Töpfer 122 (1850). En videpipas gälla vissling bland fågelkvittret och isflakens mullrande. BygdFolk 1: 314 (1927). —
-REGION. geogr. region (i fjällområde) där busk- l. trädväxtligheten (enbart) består av vide; jfr -bälte. Nilsson Fauna 1: V (1847). Från Tarreluobal, en sjö i videregionen, vandrade vi till Virihaure, där vi återfann björkskogen. FoFl. 1964, s. 185. —
-RIS. ris (se ris, sbst.1 4) av vide; ngn gg äv. motsv. ris, sbst.1 3. Om Wie-Rijs. Detta trä wäxer aldrig stort, utan uti Buskar. Rosensten Skog. 26 (1737). I stället (för julgran) vidtalade dr Kjellman våra tschuktschiska vänner att med hundslädar hemta videris från dalarne bortom bergen i söder. Nordenskiöld Vega 1: 509 (1880). —
-ROS. bot. rosliknande gallbildning på skott l. blad på vide; jfr ros, sbst.1 3 a. FoFl. 1915, s. 160. —
-SKOG. (vid- 1745. vide- 1663 osv.) (Det är tillåtet för dem att) hugga .. död wijde skoogh till torfftightt bränsslle. HSH 31: 124 (1663). —
-SNÅR. jfr snår, sbst.1 KKD 6: 161 (1708). Under dygnets första timmar sjöngo fyra hannar nästan oavbrutet på var sin uppehållsplats i videsnåren. FoFl. 1946, s. 11. —
-SPARV. zool. om den till familjen fältsparvar, Emberizidae, hörande fågeln Emberiza rustica Pall. (som häckar i sumpig granskog med inslag av vide). Widesparf. Wistas i de nordligare trakterna. Leijonflycht (1827). Videsparven hör tydligen till de arter, som i ganska sen tid koloniserat vårt land. DjurVärld 10: 568 (1963). —
-SPINNARE. entomol. om spinnarfjärilen Leucoma salicis Lin. (vars larv ofta lever på blad av vide); jfr pil-spinnare. Videspinnaren .. hvit, med bruna antennkammar, stora svarta ögon, breda svarta palper och svartspräckliga fötter. Dahlbom Insekt. 182 (1837). —
-SPRÖT. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) videspö; jfr spröt, sbst. 2 (a). (Korgarna) böre giöras af hässle, wije eller Rånspröt, dhe som barkas äro lättast och hålla längst. BlBergshV 18: 152 (1687). —
-SPÖ. videkäpp l. -kvist; jfr -slya, -språte, -spröt, -vidja. Scytherne hafva många spåmän ibland sig, som spå, medelst många videspön. Carlstedt Her. 2: 57 (1833). Emellan visset gräs och videspöns sammanträngda virrvarr ser man då och då en skymt af den .. ståtliga fågeln. Knöppel SvRidd. 23 (1912). —
-SVÄRMARE. entomol. om svärmarfjärilen Smerinthus ocellata Lin. (vars larv ofta lever på blad av vide). En .. art (av fjärilar) är videsvärmaren .. hvars larv har enfärgadt hvita sidostreck samt grönaktigt ”horn”. Tullgren Skadeins. 62 (1906). —
-TELNING. särsk.: videvidja. Linc. Nnnn 4 b (1640). Luckan i mjärdens strut (var) förfärdigad av videtelningar. Levander DalBondek. 1: 100 (1943). —
-TRÄ, sbst.1, förr äv. -TRÄD, sbst.1 trä från vide. Tagh twenne Christaller mitt på iholiga, .. vpfyll samma hohl .. medh rutit Wijdeträä som i mörkret .. blänker och glimmar. Hildebrand MagNat. 42 (1650). —
-TRÄD, sbst.2, förr äv. -TRÄ, sbst.2 i individuell anv.: vide (ss. träd); jfr vidje-träd. Linc. Mmmm 5 a (1640). Han såg åns vatten fulländat på morgonen mellan videträdets kvistar. Cleve Locknät 25 (1981). —
(b) -VIDJA. vidja av vide; jfr -spö, -telning. Aff Matthias skulz är köpt 12 kerffuer widewedier. VinkällRSthm 1585. —
(c) -ÖRT. om växtsläktet Lysimachia Lin., lysing; äv. (o. numera bl., bot.) i inskränktare anv., om växten L. vulgaris Lin., strandlysing (jfr -blomma, -gräs b o. pil-ört, sbst.2 1). Lilja FlOdlVext. Suppl. 11 (1840). Där en glänta mellan alarna släpper ner lite ljus, sträcker videört och fackelros på sig med sina gula och rödvioletta blomspiror. TurÅ 1949, s. 310. jfr bäck-, spir-videört.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content