publicerad: 1925
FNAS fna4s, n.; best. -et; pl. (föga br.) =.
Etymologi
[sv. dial. fnas, motsv. dan. o. nor. fnas; jfr FNASA, v.1, FNASK, sbst.1, FNASSEL, sbst.1, ävensom FNALLA, FNIS]
1) (bygdemålsfärgat) om avlossna(n)de l. avskilda (bortrensade) små smulor, skal, fjäll l. dyl. av mjukare o. lättare material; (vad som bildar) smärre avfall l. avskräde; numera nästan bl. koll.; äv. (i sht förr) i allmännare anv. för att beteckna ngt obetydligt l. värdelöst; strunt, skräp. The ogudactighas håp är .. såsom itt fnas aff enom storm driffuit. SalWijsh. 5: 15 (1536). All ting (är) stoft och fnas, / Alt blir upfrätt. Dalin Vitt. 3: 42 (c. 1740). (Kådans fetma) afskummas och renas ifrån alt smål och fnas, til Harpös. Alm(Gbg) 1751, s. 29. En skuta .. som ej är fnas. CIHallman 288 (1778). Bota tandvärk med litet fnas eller mossa från galgen. Heidenstam Svensk. 2: 26 (1910). — jfr BORRE-, HÖ-FNAS.
2) [specialanv. av 1] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = FNASSEL, sbst.1 2; förr äv.: skorv, skabb. IErici Colerus 1: 352 (c. 1645). (Vattnet) hielper .. Ansichtetz röda Finnar .. Rosen, Fnas och hwarjehanda Orenligheet. Hiärne Suurbr. 23 (1679). Juslenius 369 (1745). Att borttaga och afhålla fnas ur hufvudbottnen. Snällp. 1848, nr 60, s. 4. Hahnsson (1888).
3) på ollon l. nötter: skål l. hylsa vari frukten sitter; svepeskål; numera bl. i fråga om hasselnötter. Fnaset som wäxer omkring Nötterna. IErici Colerus 1: 110 (c. 1645). jfr EKOLLON-, NÖT-FNAS.
4) (numera mindre br.) på nöt: yttre fröhinna; förr äv. om yttre fröhinna på bönor, mandlar o. d. samt om yttre fruktvägg på kokos- l. muskotnöt. Sätt Erterna i stöp, så at thet fnaset som är på them lösnar wäl. Kockeb. A 7 b (1650). Kiöping Resa 127, 132 (1667). Rensa fnaset af möra bönor. Warg 406 (1755). Lundström Trädg. 1: 217 (1831). Östergren (1921). jfr NÖT-FNAS.
5) på bär, äpplen o. d.: kvarsittande hyllerest, blomfnas, fluga; numera företrädesvis i fråga om bär. Lind 1: 491 (1749). Fnaset och stjelkarne (på krusbären) bortrensas, bären krossas lätt, kokas 6 à 7 minuter. Hagdahl Kok. 1075 (1879). jfr BLOM-FNAS.
6) (†) fjun, flock(a), ludd; äv. om små fjäll på vissa växtdelar. Schenberg (1739). Serenius (1741). Juslenius 237 (1745). Ström Skogsh. 115 (1822). jfr ULL-FNAS.
7) (†) benämning på den bl. a. vid Dannemora o. Falun förekommande asbestarten Amiantus fragilis Lin.; i ssgrna BÄRG-, GALL-FNAS.
Avledn.: FNASA, v.1, se d. o. —
FNASIG, adj. till 1 o. 2.
a) som är betäckt med fnas l. fnassel, fnasslig, narig; förr äv.: som är behäftad med fjälligt hudutslag, skorv l. skabb l. dyl. Juslenius 163 (1745). VetAH 1747, s. 214. Rusthållaredottern var .. ful, fnasig i ansigtet. CFDahlgren 5: 51 (1832). Virket är gråblekt, fnasigt och sprödt. Hedin Transhim. 3: 345 (1912). jfr RÖD-FNASIG.
b) (i Finl., starkt vard.) oeg. o. bildl.: lumpen, dålig, tarvlig. Tavaststjerna Tärnberg 32 (1894).
Spoiler title
Spoiler content