SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1925  
FLÖTS flöt4s, sbst.2, r. l. m. ((†) n. Meurman (1846)); best. -en; pl. -er ((†) -ar Möller (1790), Ramsay GeolGr. 1: 1 (1912; säkerligen felaktigt; på övriga ställen i arbetet -er); -or VetAH 1784, s. 94).
Ordformer
(flöts (-tz, -tts) 1747 osv. flös 1895 (: granitflös). flots 1734 (: flotsvärk). flets 1687—1795 (: Fletsmalm))
Etymologi
[liksom d. flöts av t. flötz, av ä. t. fletze, n., av mht. vletze, jämn mark, jordgolv, motsv. fsv. flæt, boning, isl. flet, jordgolv i forntidens hus, av ett germ. flatja-, avledn. till FLAT]
bärgv. vidt utsträckt, (mer l. mindre) horisontalt lager av någon i tekniskt avseende användbar bärgart, oftast uppträdande tillsammans med flera andra av samma slag; i sht om stenkolslager; jfr FLO, sbst. 1; förr äv. om ”svävande” malmgång. Hiärne Berghl. 436 (1687). Stenkol finnas så väl i hvarf och Flötzer som i Bärg och bärgartig ort. Wallerius Min. 197 (1747). Dalin (1851). De northumbriska kolhuggarna lära sällan arbeta i flötser af mindre än 70 centimeters höjd. Siösteen ModBelg. 144 (1906). — jfr ANTRACIT-, GRANIT-, KOL-, KOPPARSKIFFER-, MALM-, SALT-, STENKOLS-FLÖTS m. fl.
2) (numera bl. vid omtalande av ä. geologisk uppfattning) geol. i allm.: sedimentär avlagring; enl. den ”neptunistiska” teorien särsk. om sådana lager som bildats mellan ”övergångsbärgen” o. ”hopvräkta bärg”. VetAH 1786, s. 38. Kindblad (1871).
Ssgr (Anm. Ssgr utgående från bet. 2 förekomma numera blott vid omtalande av ä. geologisk uppfattning): (1) FLÖTS-ART. (†) bärgv. i flöts(er) liggande bärgart. VetAH 1786, s. 36. —
(2) -BÄRG. geol. jfr -FORMATION. Rinman 1: 511 (1788). VLS 139 (1887). —
(2) -BÄRGART~02 l. ~20. geol. sedimentär bärgart, lagrad bärgart. Berzelius ÅrsbVetA 1821, s. 175. Nathorst JordH 4 (1888). —
(2) -FORMATION. geol. sammanfattande benämning på de rent sedimentära bärgartslagren (sandsten, kalksten m. fl.) till skillnad från de stelnade, vanl. icke l. mindre tydligt lagrade äldre bärgarterna; ofta i sg. best.; äv.: sedimentär(t) bärgart(s-lager). Flötz-formationen saknas mestadels .. i nästan hela Sverige. GWahlenberg i Svea 1: 24 (1818). Kindblad (1871). —
-LAGER, n. särsk. geol. till 2: lager av sedimentär(a) bärgart(er). I Derbyshire träffar man ofta flötslager, som .. stupa mer och mindre i jorden. VetAH 1786, s. 36. Kindblad (1871). —
(1) -LÄGRIG. (†) bärgv. lagrad i flötser; jfr FLO-LÄGRIG. Rinman 1: 990 (1788). —
(1) -MALM.
1) (†) bärgv. lagrad malm. VetAH 1773, s. 238. Heinrich (1814).
2) (föga br.) bärgv. o. miner. benämning på till stenkolsformationens avlagringar hörande förstenade järnleror, som i sht i England användas för utsmältning av järn, järnlersten. Cronstedt Min. 81 (1758). 2NF 8: 690 (1907). —
(2) -SANDSTEN~02 l. ~20. bärgv. o. miner. jfr -BÄRGART. EconA 1807, jan. s. 164. JernkA 1828, Bih. s. 11. —
(1) -VIS, adv. bärgv. i flötser. Malmen ligger flötsvis. VetAH 1765, s. 85. Auerbach (1908). —
(1) -VÄRK, n. (†) bärgv. komplex av flötser. Hiärne Berghl. 436 (1687). Rinman 1: 510 (1788).
Spoiler title
Spoiler content