[jfr (dan. o.) nor. fosse; besläktat med FORS, sbst.2, o. möjl. avledt av detta ord]
häftigt strömma o. brusa (ss. en fors); rinna häftigt o. stridt, svalla; stundom företrädesvis med tanke på det ljud som uppstår vid häftigt forsande; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. Forsande skogsbäckar. Skeppet ilade fram, så att vattnet forsade om bogen. (Skeppen) ränn' genom forszande wågar. JRudhelius(1662) i 2Saml. 35: 216. Et forsande vattufall. Wallenberg Gal. 130(1771; uppl. 1921). Niger-floden .. hade klippiga stränder och forssande vatn. Ödmann MPark 242(1800). Båten (sköt) med forsande fart bakom en udde, der den försvann. Strindberg SvÖ 2: 43(1883). Lifssorlet forsar från staden, / tung är den hvälfvande kampens musik. Fröding NDikt. 142(1894). Detta häftiga tilltal, som i afbrutna satser forsade emot honom. Öberg Son. 135(1905). Blodet forsade feberhett genom ådrorna. Lundegård DrMarg. 2: 104(1906). (Trollhättan) forsar och dundrar, som den alltid har gjort. Lagerlöf Holg. 2: 457(1907).
Särsk. förb.: FORSA FRAM10 4. forsande rinna l. strömma fram; förr ngn gg refl.: forsande bana sig väg. SvMerc. 1: 149(1755). Elfven forsar fram mellan höga stränder. NF 15: 56(1890). —
FORSA IN10 4. forsande rinna l. strömma in. Vattnet forsade in genom läckan. Brask Pufendorf Hist. 248(1680; bildl.). —
SAOB
