publicerad: 1925
FORT, adv. ssgr (forts.):
(4) FORT-KLINGA, v. (i vitter stil) fortfara att klinga. Dygd är högsta ära; den är ett genom tiderna och slägtlederna fortklingande: Ära vare Gud i höjdene! Wallin Rel. 3: 201 (1826). Hylning, i orgeln det obehöriga fortklingandet af en ton. NF 7: 185 (1883). Östergren (1921). —
1) (†) till 1 a: komma fram; äv. i bild. Brask Pufendorf Hist. 326 (1680). Fortkomma på salighetens väg. Thomander Pred. 2: 121 (1849).
2) till 1 c.
a) (numera föga br.) i allm.: lyckas l. hava framgång (i l. med ngt), göra framsteg, komma framåt, gå framåt, skrida framåt; särsk. pregnant: komma sig fram l. upp i världen, göra sin lycka o. d. RP 6: 331 (1636). (Undersöka studenternas) ingenium, .. huru vida de voro fortkomne (osv.). Rudbeck Bref 46 (1667). Eleverna .. insågo snart .., att de icke kunde fortkomma utan att beflita sig om bättre framsteg. Berzelius Själfbiogr. 46 (c. 1845). Han har, förmodar jag, större möjligheter att fortkomma på den banan? Östergren (1921).
b) (numera bl. om växt, föga br.) om (del av) organism: utveckla sig, växa; frodas, trivas, ”lyckas”. RelCur. 39 (1682). Karpdammar, der Karpen så väl fortkommer. Linné Sk. 254 (1751). Det förtorrkade, som hindrar nya skott att fortkomma. Törneros Bref 2: 239 (1836). Äfven granen fortkommer där .. mycket väl. Lundström Skog. 13 (1895).
3) (numera knappast br.) till 2: komma vidare. RARP 2: 198 (1635). Utan egna hästar är omöjligt fortkomma vid resor genom provinsen. Hjelt Medicinalv. 2: 42 (i handl. fr. 1773). Hon hade .. medföljt de kongliga slafvarna, ibland hvilka hon obemärkt kunde fortkomma. Palmblad Nov. 2: 203 (1819, 1841).
4) (†) till 2; om organism: föröka sig; fortplantas. Om huggormarne .. fortkomme på naturligt sätt, så vore det ej mera möjligt för menniskan att lefva. Carlstedt Her. 1: 469 (1832).
5) (†) till 3: komma bort. Iag hade emottagit någre penningar .., hwilcka i Stockholm afgifwas skulle, men effter iag intet fortkom, måste de till Gref Strömberg lefwereras. KKD 2: 283 (1718).
6) (†) till 4: fortsätta. Här kunde then .. (döende) Capitain intet vidare med tungan fortkomma, ty han angripit sig öfver sina krafter. Humbla Landcr. 427 (1740). —
-KOMST, pl. (knappast br.) -er (Sahlstedt (1757), Dalin (1851)). vbalsbst. till FORT-KOMMA; jfr FORT-GÅNG.
1) (numera knappast br.) till FORT-KOMMA 1: förh. att komma l. ha kommit framåt i eg. mening; framåtskridande. Montan Segl. 50 (1787). Jakten vaggades .. af en lång och uthållen dyning, utan att vinna i fortkomst mycket mer än i afdrift. Runeberg 4: 167 (1833). LoW (1862).
2) (nästan bl. i skriftspr.) till FORT-KOMMA 2 a: framgång (i världen), lycka (i yttre avseende), befordran, avancemang; i sht förr äv. allmännare: utveckling, framsteg, förkovran. Söka sin fortkomst på den civila, den militära banan. Bidraga till någons fortkomst i världen. För sin fortkomst berodde han helt och hållet av sin förmans välvilja. Till ungdommens nytta och fortkomst. VDAkt. 1699, nr 17. (Personer) hvilkas fel i ställe för dygder bygga dem trappsteg til fortkomst. Dalin Arg. 1: 333 (1733, 1754). Vetenskapernas fortkomst afstadnade. Schröderheim Robertson 1: 102 (c. 1794). För den tarfligaste fortkomst voro gossens utsigter mörka. Beskow Minnesb. 1: 4 (1840, 1860). Den stora tempelbyggnadens fortkomst. Strinnholm Hist. 4: 512 (1852). Med fortkomsten på den lärda banan gick det klent. Topelius Fält. 5: 64 (1867). I samband med privilegierna för en ny stad fick staden också vanligen till sin fortkomst af regeringen sig tilldelad donationsjord. NF 15: 323 (1891). Hans intresse för sina släktingars fortkomst. Hjärne K12 159 (1902).
3) (numera bl. om växt, föga br.) till FORT-KOMMA 2 b; i fråga om (del av) organism: utveckling, trevnad. Serenius EngÅkerm. 11 (1727). Täta nattfroster hindra växternes trefnad och fortkomst. Porthan BrefSamt. 1: 15 (1779). (Genom instinkter) som .. ofta åsyfta att försätta ungarne i för deras fortkomst gynnsamma omständigheter .. förmås vissa djur att företaga långa resor. Thorell Zool. 1: 261 (1860). Uppl. 2: 144 (1903).
4) (nästan bl. i skriftspr. samt ss. förled i ssgr) till FORT-KOMMA 3: handling(en) l. förhållande(t) att komma vidare i eg. mening, förflyttning, transport, passage, forslande, befordran. All fortkomst var omöjlig på grund av snön. At taga emot Pelegrimer, och at draga försorg om deras fortkomst. Hasselquist Resa 124 (1751). Till fortkomst under .. (”skogsförrättningen”) bestås 24 sk(illing) om dagen, med skyldighet att derföre fortskaffa både sig sjelf och medföljande Elev. Gynther Förf. 1: 352 (efter handl. fr. 1805). Floden .. var ett fruktansvärdt hinder för vår fortkomst. Frey 1850, s. 518. Att påskynda förbränningsgasernas fortkomst genom (rök-)kanalerna. TT 1884, s. 14. Resande äge icke att fordra skyndsammare fortkomst än efter en och en fjärdedels timme på milen. SFS 1911, nr 63, s. 7.
5) (bl. ngn gg tillf.) till FORT, adv. 5: handlingen l. omständigheten att komma (så l. så) fort fram l. att bliva (så l. så) fort färdig med ngt. Carlström Spinnm. 39 (1832). En stor skilnad i fortkomsten (av djupborrningen) .. måste .. blifva en följd af den olika hårdheten i de genomborrade lagren. TT 1874, s. 227. —
-KOMST-LEDAMOT~102, äv. ~200. till FORT-KOMST 4; försynt, vanl. dock mer l. mindre skämtsam omskrivning för: ben, fot; nästan bl. i pl. I väldiga botforer / Stack jag mina fortkomstledamöter. Braun Calle 30 (1843). —
-KOMST-MEDEL. (i sht i skriftspr.) till FORT-KOMST 4; konkret: medel att komma vidare, fortskaffningsmedel. AB 1869, nr 73, s. 2. Öfverallt (låg) så mycket snö, att skidor voro beqvämaste fortkomst-medlet. Fries Grönl. 21 (1872). —
-KOMST-PÄNNINGAR, pl. [jfr språkprovet från 1805 under FORT-KOMST 4] kamer. till FORT-KOMST 4: belopp som utbetalas till person som är utkommenderad på ”skogsförrättning” (övervakning av fällning o. aptering av virke) ss. ersättning för de utgifter han har för att fortskaffa sig under själva förrättningen. En Qvartersman får 8 sk(illing) och en Timmerman 4 sk(illing) dagligen i fortkomstpenningar. Gynther Förf. 1: 352 (efter handl. fr. 1805). —
(5 b) -KÖRNING. i sht om körning som sker med större hastighet än den tillåtna. (Spårvagnen) blef .. bötfälld för fortkörning. SD(L) 1904, nr 110, s. 4. —
(2) -LEDA, v., -ning; -are. [jfr t. fortleiten] (numera nästan bl. i fackspr.) leda l. föra vidare; ngn gg: fortplanta (se d. o. 4, 8); i pass. stundom med intr. bet. At locka en menniska in på Religionens väg, och derpå fortleda henne. Wulf Köppen 2: 256 (1799). Strinnholm Hist. 3: 158 (1848). Det blef möjligt för nervtrådarne att åter .. fortleda intryck till hjernan. FörhLäkS 1863—64, s. 65. Om remmars effekt såsom fortledare af kraft. TT 1875, s. 133. särsk.
a) (numera föga br.) refl.: fortplanta sig. Lätt kan begripas, huru den flammande lidelse, hvarmed allt detta bedrefs .., skulle fortleda sig till beslägtade .. sinnen. Atterbom Minnest. 2: 272 (1840).
b) med. om överflyttning av smittämne från en sjukdomshärd till ett annat ställe i kroppen. Wretlind Läk. 5: 136 (1897). Varbakterierna (kunna) komma från näshålan genom silbenet in i hjärnan. Detta blir en s. k. fortledd hjärnböld. Därs. 9—10: 129 (1901). —
(4) -LEVA, -nad (BotN). [jfr t. fortleben] jfr LEVA FORT.
1) (i sht i skriftspr.) fortfara att leva l. vara till, leva kvar; ngn gg rent tillfälligt med anslutning till FORT, adv. 1 l. 2: framleva (sitt liv), leva vidare; äv. med innehållsobj.; numera nästan bl. i överförd l. bildl. anv. Den gamla frihetsandan fortlevde. Minnet därav fortlever ännu. Hvad er beträffar, som fortlefven i en obegriplig tröghet. Palmblad Tieck Folks. 1: 49 (1810; anmärkt ss. ”icke svenska” i Polyfem III. 36: 3). (Sägnen) att Olof Tryggvason .. ännu fortlefde i Palestina. SvLitTidn. 1816, sp. 424. Mängden fortlefver sitt lif efter fädernesed. Snellman Stat. 91 (1842). De ännu fortlefvande dialekterna. Rydqvist SSL 1: VI (1850). Hans ätt fortlefde på manssidan till 1697. NF 5: 1074 (1882). Mästaren fortlefver i sina värk. Wegelius MusH 533 (1893). För fjällväxternas fortlefnad på en viss plats är det nödvändigt, att deras optimumtemperatur ej öfverskrides. BotN 1911, s. 208.
2) (knappast br.) med varje tanke på den eg. bet. av leva försvunnen: fortfara; i p. pr. äv. med bet. av ett adverb: fortfarande. Att morgontimmarne kunna få flyttas til kl. 7 och vi i stället med lectionerna fortlefva til kl. 11. PedT 1890, s. 279 (1750). Strinnholm Hist. 4: 459 (1852). Den sedan under 20 år fortlefvande ”aftonkursen för fruntimmer”. Dahlgren Lyr. 59 (1913). —
(2) -LOPP. [jfr t. fortlauf] (föga br.) (vidare) förlopp, fortgång; äv. om utsträckning i rummet. Schultze Ordb. 2828 (c. 1755). (Dianas) vuxna fackla (dvs. månen), / Som .. skyndar Månaders fortlopp! Adlerbeth HorOd. 151 (1817). Under fortlopp genom stora skogstrakter, hvilka följt oss ända från Ekesjö anlöper banan Lönneberga station. IllSv. 1: 292 (1875). —
(4) -LYSA. (-ljusa) [jfr t. fortleuchten] (†) fortfara att lysa. (Att vi) sådanna dygdeblåtz, så myckit skee kan, och effter döden fortliusa låta. PJAngermannus ATrolle 2 (1620). —
1) till 2: löpa vidare.
a) (†) eg. Wagnar dhe aff sigh sielff fortlöpa, förmedelst inwertes Hiuhl. RelCur. 103 (1682). Den fortlöpande postdrängen (skulle) bestås två timmar på hvar mil att löpa. Sthm 3: 176 (1897; om förh. på 1600-talet).
b) (mindre br.) i oeg. l. överförd anv.: förlöpa, fortgå (se d. o. 2), passera, föras vidare, fortplantas; om tid: passera, förflyta, gå. Täncken ther hos, huru Tijden .. / Ja Lijfwet fortlöper sin koos. 2Saml. 13: 51 (1683; möjl. till FORT, adv. 3, dvs. = löpa bort, försvinna). (Versen) består af ett visst antal Stafvelser .., hvilka fortlöpa efter någon viss takt. Bergklint MSam. 1: 235 (1781). En långsamt fortlöpande Catarrhal-feber. Ilmoni Sjukd. 3: 196 (1853). Under fortlöpandet från mun till mun utbildades (ryktet) till en i folktron sannfärdig sägen. Strinnholm Hist. 5: 308 (1854). Det år, som förflutit .., har för Akademien fortlöpit under ostörd utöfning af denna verksamhet. ÖfversVetAFörh. 1901, s. 265.
2) till 4.
a) fortfara att löpa l. vara i rörelse l. pågå osv. Planeterna (äro) verkliga jordkroppar .., som fortlöpa omkring solen .. i cirkelformiga banor. Leopold 4: 11 (c. 1820). Allt i naturen fortlöper .. i ett oafbrutet kretslopp. Fries LinnéSkr. 2: 157 (1906).
b) utan tanke på början l. slut: pågå, hålla på, fortgå; gå. Profåret omfattar två samtidigt fortlöpande kurser, en praktisk och en teoretisk. SFS 1905, nr 26, s. 6.
c) sträcka sig, räcka; om sammanhängande l. oavbruten sträcka l. följd av ngt; äv. om serie (av tal osv.); i sht i p. pr. med adjektivisk bet.: sammanhängande, oavbruten. En fortlöpande kedja af naturorsaker och naturverkningar. Leopold 4: 217 (c. 1820). En fortlöpande historia i smått öfver modersmålets utveckling. Rydqvist SSL 3: X (1863). Alla handelsböcker skola med fortlöpande paginering förses. Smedman Kont. 1: 6 (1872). Förfallotiden för betalningen räknas och fortlöper från den dag (osv.). FFS 1873, nr 20, s. 37. Notisen .. stod icke på de fortlöpande raderna, utan var skrifven .. i marginalen. Cederschiöld Riehl 1: 77 (1876). För fortlöpande abonnemang å huvudapparat utgå följande avgifter. RtKatal. XV (1925).
3) (tillf.) till 5 b; i p. pr. med adjektivisk bet.: snabblöpande. (Isl.) Hleipi-skip .. (sv.) fortlöpande Skep. Verelius 157 (1681). —
(4) -OCKRA, v. [efter t. fortwuchern] (†) fortfara att ”ockra” (dvs. tillväxa, frodas). Strinnholm Hist. 5: 200 (1854). Förderfvet fortockrade och klereciet blef i samhället det stånd, som djupast kränkte sedligheten. Därs. Reg. 149. —
(2 c) -OPP, adv. (†) vidare. (Han) skal för första gong böta 1 mk, för andre gongon 2 mk .. och så fortopp in til 1 D(ale)r. ConsEcclAboP 389 (1660).
Spoiler title
Spoiler content