FRANKO fraŋ4kω, äv. 32 (fra´nco Weste, fránngko Dalin), adv. o. sbst.; ss. sbst. n., äv. (i Finl.) r. (FFS 1868,nr 25, s. 10); best. -t l. (ss. r.) -n.
Ordformer
(förr vanl. skrivet franco)
Etymologi
[jfr dan. o. t. franko, fr. franco; av it. franco, fri (ss. påskrift å postförsändelse elliptiskt för franco di porto l. porto franco, fri från befordringsavgift), sannol. av germ. ursprung o. samma ord som FRANK, adj.; jfr FRANKERA]
I. adv.
1) [urspr. antecknat å postförsändelse för att angiva att belöpande postavgift erlagts vid avsändandet] i sht post. fritt från postbefordringsavgift för adressaten, portofritt; jfr PORTO.Postv. 182(1706). Katalog (sändes) på begäran gratis (o.) franko. IllSv. 2: AnnonsAfd. 12 (1886).
2) handel. i fråga om avsändande av varor: fritt från transportrisk o. alla transportkostnader för emottagaren ända till destinationsorten. Varorna sändas franko Göteborg. Åstrand(1855). 2NF(1908). särsk. i uttr. franko frakt, fraktfritt. Åstrand(1855). Fliesberg Handel. 8(1891).
II. postv. sbst.: vid avsändandet erlagd avgift för postbefordran av försändelse, (post)porto; numera företrädesvis i ssgr. IllSv. 1: 10(1873).
Ssgr (utom ssgn FRANKO-LEVERANS post. o. till II): FRANKO-FRIHET~20 l. ~02. (föga br.) frankeringsfrihet. Geijer Postförf. 79(1880; med hänv. till frankeringsfrihet). —
