SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FRÄKEN frä3ken2 l. 40, sbst.1, r. l. m. (f. Lind (1749)), äv. n. (Sahlstedt (1773), Lundell (1893)); best. -knen, ss. n. -knet; pl. (föga br.) -knar (Lindström Lyell 187 (1857)), ss. n. = (NorrlS 117 (1802)); äv. FRÄKNE frä3kne2, sbst.1, n.; best. -et; pl. (föga br.) -en (Rebau NatH 2: 54 (1879)).
Ordformer
(-äk- 1544 osv. -äck- Rudbeck HortBot. 40 (1685). fräken 1638 osv. -kn 1544 (: fräknhöö)—1755. fräkne 1729—1923. fräk Dahlman Humleg. 105 (1748: Fräkrosken, Fräk-roskne))
Etymologi
[trol. samma ord som FRÄKNE, sbst.2, o. syftande på det brunspräckliga utseendet av särsk. de stjälkar som bära ax; jfr d. dial. fregne, ormbunke]
namn på kryptogamsläktet Equisetum Lin. o. dess olika arter, i sht Equisetum limosum Lin., dyfräken; vanl. koll.; stundom i vidsträcktare anv., om växt tillhörande familjen Equisetales. Franckenius Spec. C 1 a (1638). Ty undrade jag på lapparnes negligentia, som icke om sommarn hösta fräken och renmossa. Linné Ungd. 2: 165 (1732). Så bar det af ner i myrängen, der starr och fräken stod som furuskog. Strindberg Hems. 78 (1887). — jfr DY-, KÄRR-, SKOGS-, VATTEN-, ÅKER-FRÄKEN.
Ssgr: A (†): FRÄK-ROSKEN l. -ROSKNE. om Equisetum limosum Lin. l. Equisetum palustre Lin. Dahlman Humleg. 105 (1748).
B: FRÄKEN-, stundom FRÄKNE-ART. Frey 1841, s. 38. —
-BOTTEN. i sht landt. med dy- l. kärrfräken (Equisetum limosum Lin. resp. palustre Lin.) beväxt botten av sjö l. vattensamling; äv.: med dylika fräkenarter beväxt mark l. träsk. Lind (1749; under riedicht). Det gifves kanske ingen sjö i Sverige, som har så vida fräkenbottnar som Tåkern. Berg Tåk. 44 (1913). —
-GRÄS. (†) om Equisetum limosum Lin., dyfräken. HushBibl. 1756, s. 610. VetAH 1761, s. 259. —
-HÖ. jfr -VALL o. -ÄNG. Otthe lasz fräknhöö. GR 16: 91 (1544). Vanligt vallhö duger .. icke (för renarna), hvaremot fräkenhö lär vara förträffligt. LD 1906, nr 71, s. 3. —
-KÅRR. med fräkenarter beväxt kärr. Fennia XV. 3: 55 (1898). —
-SLÄKTE(T). Frey 1841, s. 38. —
-TORV. (i sht i fackspr.) torv som uppstått av fräken. Fennia XV. 3: 18 (1898). —
-TRÄD.
1) (mindre br.) bot. i sg. best. namn på det i Australien växande trädet Casuarina equisetifolia Forst. Scheutz NatH 308 (1843). Östergren (1922).
2) om trädartade fräkenväxter under förhistoriska geologiska perioder. Quennerstedt LifvVäg. 7 (1906). —
-VALL. jfr -HÖ. landt. SvSaml. 4: 146 (i handl. fr. 1690). —
-VASS, r. l. m. En ymnig blad- och fräkenvass bekransar sjöns vikar. Sätherberg Lefn. 37 (1896). —
-VÄXT. särsk. bot. i pl. ss. namn på familjen Equisetaceæ Rich. l. klassen Equisetales (Equisitineæ). Nyman Bot. 210 (1864). 2NF 7: 732 (1907). —
-ÄNG. landt. LAHT 1895, s. 146.
Spoiler title
Spoiler content