SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FRÄLS, adj. (n. = (AOxenstierna 2: 126 (1613))). adv. -T.
Etymologi
[fsv. fräls, motsv. d. frels, isl. frjáls; jfr got. freihals, m., frihet; eg. sammansatt av FRI o. HALS o. betydande: (person) som har fri hals, dvs. icke bär trälarnas ring]
(†) ofta i uttr. fri och fräls o. d.
1) oberoende, oavhängig, fri. (Vi hava) giortt .. (riket) frälst och frijt jgen. GR 3: 142 (1526).
2) ohindrad, obehindrad; (som får ske o. d.) utan hinder l. inskränkningar; i trygghet. The .. som sigla in till Aabo schulu hädhan från sigla frije och frelse fram om wart hws i Aabo. GR 2: 149 (1525). (Hon) skall .. niwte och beholle same sin anpartt frijt och frelst. Därs. 13: 317 (1541). (Han) lät frediga männ fara frälsa och fria. Björner An 31 (1737; isl.: frialsa).
3) befriad från skatt, skattefri. GR 6: 321 (1529). The som hafva tient til häst, hafva .. warit skattfrij eller frälse. Gustaf II Adolf 3 (c. 1620). PrivSvAdel 1723, s. C 2 a.
4) = FRÄLSE, adj. I. Kommer någon Fremmand af Adell hijt inn j Rijket och giffter sigh Frelst inrijkes. RARP 1: 3 (1626). Hans barn medh förste hustrun aff frelst giffte. Därs. 3: 153 (1640). — särsk. i uttr. tjäna frälst, göra rusttjänst. FörarbSvLag 1: 83 (1689).
Anm. Med den ursprungliga bet.: fri, motsatt: ofri, träl, förekommer ordet som rent citat i fråga om äldre nordiska förh. (se t. ex. Strinnholm Hist. 4: 678 (1852)); jfr äv. FRÄLS-GIVEN.
Ssg: (jfr anm. ovan) FRÄLS-GIVEN, p. adj. [jfr fsv. frelsgivi] (om fornnordiska förh., föga br.) om träl: frigiven. Swedberg Schibb. 325 (1716). Botin Hist. 2: 192 (c. 1790). Nordström Samh. 2: 103 (1840).
Avledn.: FRÄLSDOM, m. [jfr feng. frelsdom] (†) till 1: frihet. Stiernhielm Parn. 3: 2 (1651, 1668).
Spoiler title
Spoiler content