SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FULLBORDENHET, f.
Etymologi
[till fsv. fulbordhin, fullkomlig, som sammanhänger med FULLBORD(A), adj.]
(†) fullkomlighet. Vthi all ting bestell tigh som een efftersyn till godha gerningar, j lärdom, fullboordenheet, swårheet. Tit. 2: 7 (NT 1526).
Spoiler title
Spoiler content