publicerad: 1926
FYLKE fyl3ke2, n.; best. -et; pl. -en, stundom -er (Munch FsvFnoSpr. VIII (1849; i bet. 2), 2NF 30: 2 (1919; i bet. 2 anm.)).
Ordformer
(fylke 1698 osv. fylki 1698—1834 (: Fylkis-rikena). fylkie 1691)
Etymologi
[liksom d. fylke av isl. fylki, häravdelning, landskap i det forna Norge; jfr äv. feng. gefylce, skara; avledn. av FOLK. Anm. Pl. -er är lånad från nor.]
1) (nästan bl. i fråga om fornnordiska förh. samt, i vitter stil, mer l. mindre bildl.; numera mindre br.) krigarskara, häravdelning, slagordning; jfr FYLKING 1. Rudbeck Atl. 3: 227 (1698). Han ställt de härar uti fylken. Ling Agne 34 (1812). Från slättens hundrade floder / fylken möttes i Conas dal. Arfwidsson Oisian 1: 139 (1842). (Gudinnan Athene) tog sin mäktiga lans .. / .. med hvilken hon kufvar i striden / hjältarnes fylken. Lagerlöf HomOd. 3 (1908). — bildl. o. i allmännare anv.: skara. Fem fylken af döde män, som redo öfver gjallarbron. Rydberg Myt. 1: 551 (1886). Tranornas sväfvande fylken. EHemberg i Jäg. 1897, 2: 41. Stjärnornas tindrande fylken. Klinckowström Örnsjötj. 33 (1906).
2) hist. i Norge: landområde som under forntiden utgjorde en administrativ, judiciell o. militär samt urspr. äv. politisk enhet; äv. om motsvarande område i det forntida Sverge: folkland, landskap; äv. (tillf. o. i utvidgad anv.) om liknande område i annat land. Reenhielm OTryggv. 150 (1691). De Switzerska fylken. Serenius (1741). En samling af härad utgjorde Fylket, eller, som det i Upland benämndes, Folkland. Holmberg Nordb. 517 (1854). Land eller fylke var benämningen på en större bygd; det motsvaras nu af landskap. Grimberg SvH 22 (1905). Daimios, de högborna aristokrater (i Japan), som .. härskade själfrådigt i sina fylken. HeimdSmåskr. 11 a: 24 (1910).
Anm. till 2. Från o. med 1919 är ordet officiell benämning på förvaltningsområde i Norge (tidigare kallat: amt). 2NF 30: 1 (1919).
Ssgr (till 2): A (†): FYLKE-KONUNG, se B.
B: FYLKES-DROTT. (tillf.) = -KONUNG. Kung Alle, Smålands Fylkisdrott. Stagnelius (SVS) 3: 140 (1822). —
-KONUNG. (fylke- 1698) hist. konung som regerar över ett enda fylke, småkonung. Rudbeck Atl. 3: Ind. (1698). Her voro öfver hela Scandien ganska månge Förstar, som kallades Fylkis-Konungar. Dalin Hist. 1: 97 (1747). Grimberg SvH 23 (1905). särsk.
a) i utvidgad anv., om liknande härskare i annat land. Mäktiga högadliga ätter (i Japan) .. ryckte till sig den världsliga makten och styrde hvar sin del af riket såsom ett slags fylkeskonungar. HeimdSmåskr. 11 a: 5 (1910).
b) bildl. Den gamle bruksherrn .. var oinskränkt fylkeskonung öfver tre hela mil vilda tivedsbygder. Heidenstam Skog. 155 (1904). —
-RIKE. (tillf.) fylke som är politiskt oberoende. Landskaperna, de fordna Fylkis-rikena. Strinnholm Hist. 1: 541 (1834). jfr: Vi äro de siste, hvilka förorda något slags upplösning af statsenheten och dess ersättande af fylkesriken. NDA 1876, nr 79, s. 2.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content