SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FYLLA fyl3a2, r. l. f.; best. -an; pl. (i bet. 3, i sht i bet. 3 b) -or.
Etymologi
[fsv. fylla, avledn. av FULL; i bet. 4 med anslutning äv. till FYLLA, v.; jfr FYLLE]
eg.: egenskap(en) l. förhållande(t) att vara full.
1) (†) i fråga om månen: fylle (se d. o. 2). Haffuer iagh seedt på .. månan tå han j fyllo gick? Job 31: 26 (Bib. 1541). Lind (1749).
2) [jfr d. fylde, t. fülle] (†) fullhet, rikedom; jfr FYLLE 3. Alla frögders fylla. Lindschöld Vitt. 143 (1672). Den naturliga fylla och frodighet, som jag hittills beundrat hos flamländska målarskolans mästare. Wallin Bref 248 (1849).
3) i fråga om förtärande av starka drycker; jfr FULL 11, FYLLA, v. 4, FYLLE 5, FYLLERI.
a) (vard.) onyktert tillstånd, onykterhet, rus, fylleri; ofta i förb. i fyllan och villan o. d. Ta sig en fylla. LPetri DialMess. 71 a (1542). Pastorn hade .. i fyllan och villan låtit sig .. narra att (osv.). Böttiger 6: 70 (c. 1875). Gå och lägg dig i skogen och sof fyllan af dig! Nordström Sönd. 96 (1910). jfr BLOCK-, DÖD-FYLLA m. fl.
b) (starkt vard.) supkalas, supgille, ”hippa”. Geijerstam YttSkär. 38 (1898). Östergren (1922). jfr JUL-, NATIONS-FYLLA m. fl.
c) (starkt vard.) rusdrycker, spritdrycker, spirituosa.
4) (numera bl. ss. senare led i ssgr) konkret: det varav ngt är fullt l. som fyller ngt; fyllnad, fyllning. (I) skolen sådana idhart Heffoffer hålla såsom j gåffue korn aff ladhonne, och fyllo aff pressen. 4Mos. 18: 27 (Bib. 1541; Luther: Fülle); jfr FYLLELSE. Palmcron SundhSp. 289 (1642). — jfr BLOD-, BUK-, MAG-, SKED-, SÄCK-FYLLA m. fl.
Ssgr, se under FYLLA, v.
Spoiler title
Spoiler content