publicerad: 1926
FYLLA fyl3a2, v. -er, -de, -t, -d, äv. (numera bl. ngn gg i södra Sv., starkt bygdemålsfärgat) -ar, -ade, -at, -ad (pr. ind. sg. -er HFinlKamF 2: 10 (1537) osv. — imper. sg. fylla Rosenfeldt Tourville 21 (1698). — ipf. fyllde (fylde) VRP 1653, s. 807 osv. fyllte (fylte) Joh. 2: 7 (NT 1526), Leopold 3: 467 (1794, 1816: uppfyllte). -ade Cederschiöld o. Olander Vink. 115 (1901; angivet ss. dial.), NutMusLiv 1920, s. 35. — sup. fyllt (fylt) HFinlÖ 1: 345 (1714) osv. fyllat Thomander 2: 605 (1828). — p. pf. fylld (fyld) Isogæus Segersk. 1203 (c. 1700: förfyld) osv. fyllt (fylt) VarR 28 (1538), Berch Hush. 118 (1747: upfylte, pl.). -ad Schartau Pred. 211 (1823: upfylladt, sg. n.), Därs. 108 (1824: upfyllade, pl.)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NAD (se d. o.), -NING (se d. o.).
Ordformer
(fyll- (fyl-) 1526 (: Fyller, fylte) osv. fijl(l)- 1559—1653 (: vpfijlt). fill- 1525 (: förfilla). föll- VDAkt. 1676, nr 182 (: up fölla))
Etymologi
[fsv. fylla, motsv. d. fylde, isl. fylla, got. fulljan, fsax. fullian, mnt., mnl., holl. vullen, fht. fullen, t. füllen, feng. fyllan, eng. fill; av germ. fullian, avledn. av fulla- (se FULL)]
A. hälla l. stoppa osv. full o. i därmed närmast sammanhängande bet.
1) inlägga l. hälla l. stoppa o. d. ngt i (ett kärl, ett rum, en hålighet l. fördjupning osv.) så att det (den) blir full(t); uppfylla, fullstoppa, fullproppa, hälla full o. d.; ofta med bestämning inledd av prep. med, betecknande det som ihälles l. inlägges osv.; stundom i uttr. fylla bräddfull l. överfull o. d., förr äv. fylla full; i pass., ngn gg refl., äv. med deponentiell bet.: bliva full (av ngt); i p. pf. ofta ss. adj.: full (av ngt); jfr FULL 1. Han fyllde bägaren bräddfull l. till brädden (med vin). Fylla lampan med olja, en kudde med fjäder, en ballong med gas. Fylla fickorna med äpplen. The fylte them (dvs. krukorna) öffuerfulla. Joh. 2: 7 (NT 1526). Skeppet fyltes och gick i sanck. Girs E14 45 (c. 1630). Kulan C D fylles full (med sprit). Tiselius Vätter 2: 39 (1730). Hvarhelst som du skådade, mötte ditt öga / fyllda källrar, och proppade skåp, och rågade visthus. Tegnér (WB) 5: 21 (1825). Sju .. kistor, fyllda med .. penningar. Bååth Saxo 145 (1902). Stugan fylldes hastigt med rök. Lagerlöf Holg. 1: 191 (1906). — jfr AN-, BOTTEN-, I-, IGEN-, OM-, PÅ-, UPP-, UT-, ÖVER-FYLLA m. fl. samt BLOD-, DAGG-, GAS-, LUFT-FYLLD m. fl. — särsk.
a) i ordspr., t. ex.: Hand fyller hand (dvs. när den ene hjälper den andre), så är frid j alle landh. SvOrds. A 8 b (1604); jfr Grubb 575 (1665). Godh Ord fylla intet säcken. Grubb 266 (1665). Dens. 288.
b) (†) i uttr. fylla ngns hand l. händer l. handen l. händerna på ngn o. d., i fråga om invigning till (präst)ämbete, se HAND o. HAND-FYLLNING.
c) (i sht i fackspr.) med avs. på fördjupning i terräng (håla, kanal, vattendrag osv.), (ojämnheter på) väg, mellanrum i en (sten)mur o. d.: lägga fyllning i, förse med fyllning, fylla upp, igenfylla. Fylla en grav med jord, groparna på vägen med sten. Mellanrummen mellan de stora stenarna i fotmuren fylldes med småsten och jord. GR 28: 139 (1558). Then, som .. fyller och stoppar rätta segelled. MB 21: 2 (Lag 1734). Man gräfde .. undan af kullarna och fyllde med den bortgräfda jorden utåt sjön. Skogman Eug. 1: 235 (1854). Cederström Minn. 102 (1913).
d) kok. förse med fyllning (se d. o. 1 b); stundom: färsera, späcka o. d. Fyllda bullar (dvs. med mandelmassa l. dyl. ss. inkråm). Fyllda karameller. Gråboo .. äro och goda til at fylla Gäsz och andra Foglar medh, om man them steker. IErici Colerus 1: 191 (c. 1645). Fylter Stockfisk. Oec. 3 (1730). Grafström Kond. 248 (1892).
e) i sht tandläk. med avs. på (hål i) tand: ifylla (med en plastisk, snart hårdnande massa); plombera. Låta fylla en tand. Fylla tandroten. OdontT 1897, s. 131. — jfr ROT-, TAND-FYLLNING m. fl.
f) i fråga om segel; jfr FULL 1 g.
α) om vinden, med avs. på segel: spänna ut; äv. i p. pf. ss. adj.: utspänd; sjöt. äv. intr. med pass. bet., om segel: fyllas, utspännas. En fördelachtig Vind fylte redan våra Segel. Ehrenadler Tel. 81 (1723). När storseglet fyller, kommenderas: ”Låt gå focken!” UFlott 1: 129 (1903). Segeln stå fyllda af kvällens bris. VFl. 1906, s. 132.
β) sjöt. låta vinden fylla (segel), brassa fullt; äv. abs. Fylla Förseglen. Rosenfeldt Tourville 21 (1698; kommandoord). Gyllengranat Sjökr. 1: 191 (1837). Sedan lotsarna .. blifvit liqviderade, fyllde skeppet ånyo och sträckte ut i Kanalen. Trolle Duvall 2: 231 (1875).
g) i uttr. fylla magen l. buken o. d. (förr äv. [jfr t. den balg füllen o. d.] bälgen, huden o. d.), äv. (numera mindre br.) fylla ngn l. sig (med mat l. dryck), proppa magen (l. ngn l. sig) full (med mat l. dryck), förpläga (ngn l. sig); förr äv.: mätta (resp.: göra otörstig); äv. bildl.; jfr 4. Thenne werldennes menniskiom, .. them tu bwken fyller medh tina håffuor. Psalt. 17: 14 (Bib. 1541). Därs. 107: 9 (bildl.). Fylla sin hudh, pläga sigh wäl. Linc. V 6 a (1640). När en intet står til at mätta eller fylla, så är thet en onaturligh hunger och tårst. JMatthiæ 1: 372 (1658). De fyllde sig med mat och vin, och somnade in. Carlstedt Her. 1: 200 (1832). Östergren (1922).
h) (i sht i fackspr.; jfr dock β) i p. pf. ss. adj. i vissa stående uttr.; ofta: som saknar (väntad) hålighet, massiv, solid o. d.; jfr FULL 4. Fyllda (dvs. väl matade l. fullmatade) ax, nötter. Väl fylld puls (med.); jfr FULL 1 o. Strå (är hos Triticum muticum var. Blanc de Mareuil) nästan fyldt. LAHT 1892, s. 326. särsk.
α) bef. i uttr. fylld bastion, full bastion (se FULL 4 a). Rålamb 8: 2 (1691). Hazelius Bef. 268 (1836).
β) (fullt br.) om blomma: dubbel (se d. o. 1 a); jfr FULL 4 b. Dubla eller fylte Neglikor. Rålamb 14: 57 (1690). Genom .. ombildning af foder eller ståndare uppstå ofta s. k. fyllda eller dubbla blommor. 2NF 21: 634 (1914).
γ) veter. i uttr. fyllda pannor, ledsjukdom bestående i en ökad vätskesamling i ledkapseln, ledvattensot, hydrarthrosis. SFS 1863, nr 32, s. 14. 2NF (1908).
i) (i sht vard.; se dock slutet) med objektsväxling: inlägga l. hälla l. stoppa osv. (ngt i ngt, tills det blir fullt), ifylla, påfylla. Fylla vin i glasen, på buteljer. Fylla koks i ugnen. GR 20: 79 (1549). Orten hwar Malmen i Korgarna fylles. Hiärne Berghl. 441 (1687; rättat efter hskr.). Färsen .. fylles .. i fiskskinnet. HemKokb. 155 (1903). — särsk. (fullt br.) sjöt. utan angivande av det (kärl o. d.) vari det ifrågavarande hälles l. lägges osv., i uttr. fylla vatten l. proviant, påfylla vatten (på vattenfaten) resp. förse (fartyget) med (ny l. mera) proviant. Skogman Eug. 1: 181 (1854). Sedan vi .. fylt proviant och vatten. TIdr. 1894, julnr s. 33. Därs. 1897, julnr s. 30.
2) i utvidgad l. mer l. mindre oeg. l. bildl. anv.; ofta: fullsätta, uppfylla, ifylla o. d.; i fråga om yta o. d.: (helt) täcka, utfylla (med ngt); äv. allmännare: rikligt förse (med ngt), överhopa l. överlasta (med ngt) o. d.; jfr FULL 2; i pass., ngn gg refl., äv. med deponentiell bet.: bliva full (av ngt) o. d.; i p. pf. ofta ss. adj.: full (av ngt). Fylla ark efter ark (med anteckningar o. d.). Hennes ögon fylldes av tårar. Salen fylldes så småningom till sista plats. Tå kom itt watn på then wäghen jfrå Edom, och fylte landet medh watn. 2Kon. 3: 20 (Bib. 1541). Vtan återwändo fyltes borden stadigt med allehanda rätter. Rudbeck Atl. 2: 297 (1689). Klostren fylla sig å nyo. Tegnér (WB) 4: 101 (1823). En blick af dig / Med fröjd all verlden fyller. Wallin Vitt. 1: 75 (c. 1830). Denna goda .. qvinna, med kammaren fylld af barn. Carlén Skuggsp. 1: 115 (1861, 1865). För Rahels ögon var luften fyld af hvita vingslag. Hallström Purpur 28 (1895). Mina värser voro fyllda med bilder. Wulff Leopardi 78 (1913). — jfr I-, IGEN-, UPP-, UT-, ÖVER-FYLLA m. fl. samt DAMM-, DOFT-, FOLK-, INNEHÅLLS-, KRAFT-, MALM-, POESI-, SOL-, ÅSK-FYLLD m. fl. — särsk.
a) handarb. i fråga om broderi o. d.: täcka (en yta) med täta styng (så att tyget icke synes). Bladen (på broderiet kunna) fyllas eller vara genombrutna. KonstNyhMag. 4: 15 (1821). En stol, sydd i schattersöm på fyld botten. SD(L) 1897, nr 543, s. 3.
b) (†) bildl., i uttr. fylla måttet (jfr 9), råga måttet (av ngt). Nu först blijr tigh måtet fylt. Stiernhielm Harm. 28 (1668). När någon gång Sven Grathe .. / fylt sitt mått af blod och hån. Tegnér (WB) 5: 180 (c. 1825).
c) (i sht i vitter stil) i fråga om ljud o. d.: låta (ngt) höras överallt i l. tränga fram till alla delar av (ett rum, rymden osv.); numera vanl. bildl.; i bildl. anv. äv. om rykte o. d. Kyrkiorna äro .. små, at iag med mitt låga .. måhl kan tiltro mig dem at fylla. VDAkt. 1720, nr 198. Sångfåglarne .. fylla den spänstiga, skära vårluften med sitt qvitter. Geijer II. 1: 34 (1825). Luften var fylld af hemska rykten. SvH 4: 102 (1904).
d) (i sht i vitter stil) komma (ngn l. ngns tanke l. sinne o. d.) att (helt) upptagas l. absorberas (av en föreställning l. känsla l. föresats o. d.), uppfylla (ngn l. ngns sinne osv.); ofta i p. pf. ss. adj.: upptagen l. absorberad l. uppfylld (av ngt). Anblicken (av den döde) fyllde honom med fasa. O! du vet det väl, / hur jag älskar dig. / Derför fyll min själ / fyll den helt med dig! Tegnér (WB) 2: 130 (1813). Fadrens död, som med djup sorg fyllde hans sinne. Rundgren Minn. 1: 47 (1851, 1870). Glada, lefnadsfriska människor, fyllda af tidens och dagens frågor. Lindhé Ledf. 221 (1903). — jfr ANDAKTS-, ANINGS-, RO-, SMÄRT-, SÄLLHETS-FYLLD m. fl.
e) (i vitter stil) giva (ett fylligare) innehåll l. (en bestämdare l. mera omfattande) innebörd åt (ngt); med avs. på (förut tom) form o. d. äv.: ingjuta liv l. levande innehåll i. Detta utkast (till predikan) måste .. fyllas och klädas. Ödmann AnvPred. 53 (1807). Formerna (för Sv. Akademien) lånade .. (Gustav III) till icke ringa del från Franska Akademien, men han fylde dem med sin anda. Ljunggren SAHist. 1: 15 (1886). Att närmare utveckla och för tanken likasom fylla det allmänna begreppet om Gud. Nyblæus Forskn. III. 2: 89 (1888).
f) med avs. på tid (ledighet l. paus l. tomhet o. d.): låta upptagas (av ngt), i pass.: upptagas (av ngt); uppfylla, utfylla. Pauserna (i föreställningen) fylldes med musik. Fylla en ledig stund. Friden krönte min natt, min dag var fylld af triumfer. BEMalmström 6: 5 (1840). (Gustav III:s bröder ägde) ej .. de intellektuella intressen, som kunnat fylla deras tid med annat än nöjen. Odhner G3 1: 294 (1885). Wulff Petrarcab. 187 (1905).
3) [bet. sannol. utvecklad ur 1 g] (†) göda; äv. refl. VarR 28 (1538). Då (svinen) .. hafwa på Sädesgärdet fått fylla sigh. Rålamb 13: 86 (1690). Ekblad 108 (1764).
4) (numera bl. starkt vard.) giva (ngn) att dricka, så att (han) blir berusad, dricka (ngn) full; äv. refl.: dricka sig full, berusa sig; förr äv. i förb. fylla sig full; jfr FULL 11. Iagh skal fylla alla the som j thetta land boo, .. så at the drockne warda. Jer. 13: 13 (Bib. 1541). Raffueldh .. gick sedan vdj stugun och fylte sig full. BtFinlH 3: 398 (1558). (Hon) haf(e)r .. fylt honom med ööl och brändwijn. ConsAcAboP 4: 137 (1673). Att stänga sig inne och fylla sig. Almqvist Amor. 80 (1839). Engström Kryss 174 (1912).
B. göra fullständig, utfylla (en lucka l. brist o. d.); ersätta, godtgöra.
5) göra (ngt) tillräckligt stort l. så stort som det bör l. plägar vara o. d.; ifylla (ngt som fattas); utfylla (en lucka l. brist o. d.); fullständiga, komplettera l. supplera (ngt bristfälligt l. otillräckligt o. d.); jfr FULL 6. Fylla en uppkommen ledighet bland de kommitterade. Jag hoppas at summan kunde något när blifwa fyldh. Gustaf II Adolf 481 (1617). En förmodan .., som fyller en lucka i Lucä berättelse. Ödmann StrFörs. 1: 14 (1799). Den konstitutionella andan (måste) fylla, hvad som brister i grundlagen. De Geer Minn. 2: 97 (1892). — jfr I-, UT-FYLLA.
6) (†) ersätta, godtgöra (kostnad l. förlust l. skada o. d.). (Man) måtte .. försäckra dem ett sådant köp, som deras omkåstnad .. fylla kunde. OxBr. 1: 290 (1625). Falskar then mynt, som myntning förtrodd är; miste ära och lif, och fylle skadan af gods sitt. MB 7: 1 (Lag 1734). SFS 1875, nr 86, s. 6.
C.
7) (i sht i skriftspr., företrädesvis i högre stil) fullgöra (plikt l. löfte o. d., förr ofta, numera bl. ngn gg i högre stil, bud l. lag o. d.); uppfylla (sin bestämmelse, ett ändamål o. d.); fullgöra l. sköta (ett uppdrag, kall o. d.); tillfredsställa (ngns krav o. d., ett behov); uppfylla l. bevilja (ngns bön l. önskan o. d.); förr äv.: låta (ngt) gå i uppfyllelse, i pass.: uppfyllas, gå i uppfyllelse; i vissa av dessa bet. äv. med sakligt subj.; jfr FULL 6 r. Fylla sitt ändamål, sin bestämmelse. Ha en viktig uppgift att fylla. Fylla de högsta anspråk. Boken fyller ett länge känt behov. Fullkomligen holla och fylla Laghen. Schroderus Os. III. 2: 236 (1635). De instrumenter, som menniskan äger till sina behofs fyllande. CAEhrensvärd 53 (1782). Illa / Fyller du så hvad du visligt lofvat. Adlerbeth HorOd. 44 (1817). Christen! fyll ditt kall och hoppas! Ps. 1819, 30: 7. Snart dagen skall smila / Och gulldrömmen fyllas. Stagnelius (SVS) 2: 159 (1821). Då har jag löst mitt löfte, fyllt hans fordran. Tegnér (WB) 5: 64 (1825). De fyllt sitt värf. Runeberg 2: 43 (1848). Som braf soldat, det ser jag, / Er pligt I redligt fyllt. Snoilsky 2: 65 (1881). Jag får alla mina önskningar fyllda. LoW Inl. 41 (1911). — i numera obr. förb. Peer Månson (kom) .. med sina lagmän at fylla then Eed han vthfäste förledna ting. Rääf Ydre 3: 173 (i handl. fr. 1627). At fylla sina Lustar. Mörk Ad. 1: 268 (1743). — jfr UPP-FYLLA.
D.
8) fullborda (ett lopp o. d.); tillryggalägga (tid) o. d.
a) (i högre stil, i sht poesi) med avs. på lopp l. bana o. d., i överförd anv. äv. öde o. d.: fullborda; med avs. på tid: tillryggalägga, i pass. l. refl.: gå till ända. Jag går att fylla mina öden. Lehnberg Pred. 1: 169 (c. 1800). Stjernorna af fyllda banor glädas. Runeberg 5: 363 (1834). (Hon) såg .. en lång timme fylla sig efter den andra. Dens. 4: 246 (1836). Århundradet är i begrepp att fylla sitt lopp. Svedelius SmSkr. II. 2: 94 (1872, 1888). Risberg Prop. 20 (1905). — jfr (†): (Att) Månan på hwar Månadz tijdh icke jämt fylte trettije dagar. Schroderus Liv. 17 (1626).
b) om person, i utvidgad anv. äv. om folk, förening, institution, värksamhet m. m.: uppnå en ålder av (jämnt så l. så många år, mera sällan kortare tidsperioder), fira (den l. den) födelsedagen resp. årsdagen av sin tillkomst l. början; ofta övergående i bet.: vara så l. så gammal; äv. (nästan bl. om person) utan angivande av antal år (osv.): ha l. fira sin födelsedag; om person äv. i uttr. vara så l. så många år fyllda l. fylld, äv. fylld så l. så många år, ha fyllt så l. så många år, vara så l. så gammal. Fylla trettio år, fylla sina femtio. A. fyller år i morgon. Then .. Dag, .. På hwilken .. Christina .. fyller sitt Adertonde åhr. Stiernhielm Jub. (1644, 1668; i titeln). Innan den urälsta menskligheten fylt sitt andra årtusende. Rudin 1Evigh. 2: 504 (1871, 1878). Mademoiselle Justine .. var tjugufyra år fyld. Roos Ber. 93 (1884). Föreningen mellan Sverige och Norge fyllde i går åttio år. VL 1894, nr 258, s. 2. Hon var .. tretton år fyllda och gick på det fjortonde. Lagerlöf Liljecr. 6 (1911).
E.
9) (fullständigt) upptaga (komma att upptaga) utrymmet i (ett kärl, ett rum, en hålighet l. fördjupning o. d.), uppfylla (ngt); äv. med modifierande adverbial: upptaga (så o. så stor del) av (ngts) volym o. d.; äv. i mer l. mindre utvidgad l. oeg. l. bildl. anv.; jfr 1 o. 2; vanl. med sakligt subj. Det här fyller inte behållaren mer än till hälften. Uppsatsen fyller två ark. Fylla måttet (jfr 2 b), vanl. bildl.: fylla de krav som ställas i ngt visst hänseende. The starckeste Murar / Ras' och fylla sin egen graf. Stiernhielm Fred. 1 (1649, 1668); jfr 1 c. Ther sågeqvarn är, vårde ägaren, at spån ej fyller ström. BB 20: 6 (Lag 1734). Ej femhundrade män (till tio tolfter på hundrat) / fyllde den rymliga sal när de samlats att dricka om julen. Tegnér (WB) 5: 20 (1825). Svalget emellan dem fylldes af ett brinnande hat. Svedelius StatsrAnsv. 103 (1856). Nu fyllde han och hans husbonde trappans hela bredd. Lagerlöf Jerus. 1: 210 (1901). — särsk.
a) i uttr. fylla magen o. d. (jfr 1 g): mätta; numera särsk. i fackspr., äv. abs., i fråga om foder o. d. som giver riklig magfyllnad, men ej har ngt egentligt näringsvärde. Fagra ord fylla intet magan. Serenius S 3 b (1734). Krafvet på .. fodrets fyllande egenskap är hos nötkreaturen synnerligen stort. TLandtm. 1900, s. 919.
b) bildl., med avs. på rum, plats, ställning o. d.: intaga, upptaga, stundom: ”bekläda” o. d.; numera alltid med tanke på huru (väl l. illa) innehavaren fyller de krav l. plikter som medfölja platsen l. ställningen osv. (jfr 7); i uttr. fylla ngns plats o. d. äv. pregnant: tillfredsställande fylla sin uppgift ss. ngns efterträdare o. d. Väl fylla sin plats. Fylla en roll. De äreställen .. dem frihetens och Nationens ypperste Män altid borde fylla. Posten 1769, s. 775. Huru illa jag fyller min store Företrädares plats. Tegnér (WB) 3: 372 (1818). (Ingen) kunde .. fylla Banérs rum. Fryxell Ber. 7: 191 (1838). De Geer Minn. 1: 136 (1892).
c) med avs. på person l. ngns sinne l. fantasi o. d.: (helt) upptaga, absorbera, sysselsätta; om tanke l. känsla o. d.; jfr 2 d. Vad som nu fyller sinnena i hela världen. Inbillningskraften (har) tappat / ämnen som den fyllde förr. Tegnér (WB) 9: 187 (c. 1840). O kärlek till allt skapat, fyll mig helt! Heidenstam NDikt. 59 (1915).
d) med avs. på tid o. d.: (helt) upptaga, uppfylla, utfylla; jfr 2 f. Pjäsen fyller en hel afton. Gustaf III 1: 160 (1792). Att .. (dessa ”vandringsminnen”) möjligen kunde fylla någon åt förströelsen egnad timma. Beskow Vandr. 1: II (1833). Litterär verksamhet fyllde hans senaste år. HOHHildebrand i 3SAH 12: 133 (1897).
1) till 1: fylla (ngt med ngt l. ngt i ngt); i sht i fråga om dryckeskärl resp. dryck. Lind (1749). En bägare med öl, som Harald under striden fyllt i åt sig. Bremer Strid 40 (1840).
2) till 5: utfylla (en lucka l. brist o. d.); fullständiga l. komplettera (ngt otillräckligt l. bristande); stundom: tillägga, tillfoga. (Atterboms) ändringar gå mestadels ut på att fylla uti. Törneros Brev 1: 178 (1825; uppl. 1925). En genialisk intuition fyllde (hos Sokrates) i, där induktionen brast. 2NF 26: 286 (1917). särsk. i fråga om blankett o. d. på vilken tomrum lämnats för namn, data l. andra uppgifter. Sam fyller .. i en vexel. Wijkander OSam 97 (1875). —
FYLLA I SIG. (†) till 1 g; i fråga om mat l. dryck: proppa i sig, fylla sig. Schroderus Comenius 820 (1639). Fernander Theatr. 33 (1695). —
1) till 1 (c): fylla, fylla upp l. ut (en fördjupning, ett hål, en öppning o. d.); skotta l. kasta igen (en grav, ett dike o. d.). BtFinlH 3: 476 (1560). Fyll nu igen hålet, och lägg sanden till rätta. Lagerlöf Holg. 2: 430 (1907).
1) till 1: hälla (en vätska o. d.) på (ett kärl, tills det blir fullt); särsk.: å nyo fylla l. (med anslutning till FYLLA, v. 5) hälla mera på l. i (ett kärl i vilket redan förut ngt finnes). Fylla på et kärl. Lind (1749). Hit med glaset, så får jag fylla på igen. Blanche Våln. 400 (1847). Hon fyllde på hans kopp utan att säga något. Lagerlöf Kejs. 134 (1914).
2) till 5: fullständiga, utfylla; öka på. Carlén Rosen 187 (1842). I Halmstad, Vexiö, Karlshamn och Kristianstad fyllde vi på vårt (handels-)lager. Hedenstierna Jönsson 34 (1894). —
1) (numera knappast br.; se dock a, b) till 1 o. 2; i allm.: fylla. Fyller vpp krukonar medh watn. Joh. 2: 7 (NT 1526). JGOxenstierna 4: 279 (1815). särsk.
a) (fullt br.) = FYLLA, v. 1 c. GR 17: 327 (1545). Arbetena (vid torrläggningen av Zuyder Zee) skulle börja med att fylla upp ett grund. TT 1895, Allm. s. 22.
b) (mindre br.) = FYLLA, v. 2 f. (Studenten) fyllde upp sin dag med föreläsningar. Söderhjelm Brytn. 165 (1901).
2) (numera föga br.) = FYLLA, v. 5. GR 6: 335 (1529). Hwadh Naturen brister i ett, dhet fyller han vpp i annat. Grubb 343 (1665). Högberg Vred. 3: 284 (1906).
3) (†) = FYLLA, v. 6. At fylla oss den tullen op igen, som .. blifver kronan afhändt och försnällat. BtHforsH 1: 29 (1584). Lagförsl. 135 (c. 1609).
4) (numera bl. ngn gg i vers) till 7: fullgöra; uppfylla; tillfredsställa. När vil, du Gud, dig uppenbara, / Och all min åtrå fylla opp? Nordenflycht QT 1745, s. 13. Jag fordrar .. / .. att I fyllen upp ert svurna löfte. Hedberg Bröll. 44 (1865). Risberg Aisch. 12 (1890).
5) (numera föga br.) = FYLLA, v. 9; äv. oeg. o. bildl. Watnet fyller up, hwar thet een Rämna finner. Spegel GV 91 (1685). (Tullia d'Aragonas) namn .. fyllde upp Florens. Söderhjelm ItRenäss. 297 (1907).
6) (†) i överförd anv.: utgöra lika mycket som l. vara lika stor som (ngt annat), svara emot. Ii (dvs. två) åbo spänn fylla upp en tunno. HFinlKamF 2: 10 (1537). Barchæus LandthHall. 71 (1773). —
1) till 1 o. 2; i allm.: fylla (vanl. med bibet. att allt det rum som finnes kommer att fullständigt upptagas); äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. (Med dekorationer) fylla ut en bestämd yta. MeddSlöjdf. 1891, s. 100. (Man) fyller ut resten af kaviteten (i tanden) med amalgam. Lenhardtson Tandl. 168 (1897). särsk.
b) till 2 f: fylla (tid o. d. med ngt). Vid hafvet .. (är) blotta tillvaron .. nog att fylla ut tiden. Hallström ItBref 87 (1901).
2) till 5: utfylla (ngt felande, en lucka l. en brist o. d.); fullständiga, komplettera l. supplera (ngt ofullständigt l. bristande o. d.); stundom: utöka (ngt). Det gifves .. fall, när den bildande konstnären kan fylla ut diktens innehåll med sin konsts medel. NordT 1894, s. 679. Där ingen säker verklighet längre fanns under foten, fick fantasien .. fylla ut tomrummet. Heidenstam Svensk. 2: 118 (1910).
3) till 9: fylla, uppfylla; vanl. med sakligt subj. Snön fyller ut alla ojämnheter i terrängen. Han får lof att dricka porter, innan han kan fylla ut sina strumpor! Hallström VilsnFågl. 127 (1894).
Ssgr (i oftast till 4). Anm. De ssgr som höra till bet. 4 kunna äv. fattas ss. bildade till FYLLA, sbst. 3 a l. FYLLE 5 a.
A: FYLL-BOBBA sbst., (fyll- 1851 osv. fylle- 1922)
-BULT, m. (fyll- 1749 osv. fylle- 1616—1922) supig l. full karl; drinkare. Rudbeckius KonReg. 311 (1616). Några af de skarpaste fyllbultarne (bland prästerna) har jag lyckats att få afsatta. Tegnér (WB) 7: 426 (1833). Hvem skulle i vår tid våga framställa en skara fyllbultar och glädjeflickor så som Bellman framställt dem? Fröding Eftersk. 2: 60 (1890, 1910). —
-BYTTA. (fyll- 1633—1896. fylle- 1881—1922) (vard., numera utom i Finl. bl. bygdemålsfärgat) fyllkaja. (En) poike .. som .. kallat honom till (dvs. för) fyllbytta. BtÅboH I. 6: 130 (1633). (Drängen) blef gift med en fyllebytta. Wigström Folkd. 2: 99 (1881). Hahnsson (1896). —
(1 c) -BÄRG. bärgv. vid s. k. igensättningsbrytning: ofyndigt bärg som användes till att, allteftersom brytningen sker, fylla tomrummet efter det brutna fyndiga bärget; jfr FYLLNADS-BÄRG. JernkA 1870, s. 64. Wetterdal Grufbr. 219 (1878). —
(1) -FAT. särsk.
2) (i fackspr.) vinfat av vars innehåll andra fat fyllas, allteftersom vid jäsningen innehållet i dessa minskas. Åstrand (1855). —
-GUBBE. (fyll- 1912 osv. fylle- 1922) (vard., mindre br.) drucken karl. Dalman skrattade bortåt fyllgubben. Koch Arb. 24 (1912). —
(1) -HAMMARE. bärgv. Johansson Noraskog 3: 55 (cit. fr. 1652). Fyllhammare .. Brukas uti grufvor til småmalms och stens upharkande på kimfatet. Rinman 1: 689 (1788). SvD 1913, nr 19, s. 2. —
-HUND. (fyll- 1673 osv. fylle- 1616—1911) (vard., med starkt nedsättande bet.) drinkare, fyllbult. Dryckeskempar, slemma Fyllehundar och Swäliare. Grubb BClementzd:r D 2 a (1616). Krukomakaren (är) .. en fylhunder, fast han giör gåt arbete. Rudbeck Bref 175 (1679). Vyssa barn å sköta fyllehunnar, dä .. (kvinnans) lott ifrån vaggan till grafven. Engström Glasög. 20 (1911). —
(1) -HUS. (i fackspr.) rum l. avdelning i en sockerfabrik där fyllmassan undergår den behandling som föregår dess centrifugering. Dalin (1851). SDS 1899, nr 506, s. 1. —
-HYNDA. (fyll- 1669—c. 1755. fylle- 1665—c. 1750) (†) supig l. drucken kvinna, fyllkaja. VDP 1665, s. 650. Schultze Ordb. 1990 (c. 1755). —
(1) -HÅL. särsk. skogsv. å kolmila: hål som upptages där ”frät” visar sig o. gm vilket behövlig ved påfylles. Svedelius Koln. 54 (1872). —
(jfr 1 c) -JORD. skogsv. jord som vid skogsplantering användes till fyllning i plantgroparna för att förbättra jordmånen för den unga plantan. ÖoL (1852). Haller o. Julius 202 (1908). —
-KAJA. (fyll- 1851 osv. fylle- 1910—1922) (vard.) supig l. full karl l. kvinna; drinkare, fyllbult; drinkerska. Dalin (1851; om kvinna). Jag är inte så dum, fast jag är en gammal fyllkaja. Nordström Borg. 28 (1909; yttrat av en kvinna). Den fyllekajan John Brown. Hellström Kusk. 12 (1910). —
-KÄRING. (fyll- 1735 osv. fylle- 1922) (starkt vard.) (gammal) supig l. drucken kvinna; drinkerska, fyllkaja. Gement Folk och Fyllkäringar äre mycket begifne, at tala om (skrock). Kling Spect. F 3 b (1735). Söderberg Främl. 96 (1903). —
(1) -MASSA.
1) (i sht i fackspr.) i allm.: massa avsedd till fyllning av ngt. Fyllmassa till karameller, fettisdagsbullar; jfr FYLLA, v. 1 d. TT 1893, M. s. 46.
2) tekn. koncentrerad (tjockflytande) sockerlösning avsedd att fyllas i formarna för bearbetning till socker. LAT 1869, s. 363. —
-MÄRR, se B. —
(1 b) -OFFER. (fyll- 1541. fylle- 1541. fyllo- 1541) (†) handfyllningsoffer. 3Mos. 7: 37 (Bib. 1541). Därs. 8: 29. —
(1) -ORT. [jfr t. füllort] (numera föga br.) bärgv.
1) ställe vid bottnen av ett schakt där korgarna fyllas med malm för att sedan uppfordras; korgstad. Hiärne Berghl. 442 (1687). Hector Husg. 43 (1904).
2) på sidan av ett schakt indriven ort där den sorterade malmen fylles i korgar l. dyl. för framforsling till korgstaden. Rinman (1788). JernkA 1881, s. 390. —
-PRÅM. (fyll- 1695—1851. fylle- 1639—1695) (†) fyllbult, fyllhund. Schroderus Comenius 820 (1639). Kan denna Flickan rara, / Fästemö åt sådan fyllpråm vara? Envallsson Slått. 49 (1787). Dalin (1851; med hänv. till fyllhund). —
-PUPPA, äv. -POPPA. (fyll- 1756 osv. fylle- 1922) (i vissa trakter, vard.) fyllkaja; i sht om kvinna. (Neros amma) var en fyllpuppa. Stagnell Amman 20 (1756). Jannes Petters Johan, den fyllpoppan. Engström Glasög. 15 (1911). —
(1) -PÄNNA. [jfr d. fyldepen, t. füllfeder] (mindre br.) reservoarpänna. Klinckowström Fotb. 50 (1920). —
-RACKA, m.||ig. (fyll- 1851 osv. fylle- 1795—1922) (vard., mindre br.) fyllkaja; i sht om man. VDAkt. 1795, nr 468 (om man). Hennes fyllracka till man. Sandberg GHusH 134 (1897). Östergren (1922; med anm.: om såväl karl som kvinna). —
-SJUK. (fyll- 1889 osv. fylle- 1922) (vard.) illamående på grund av l. efter ett rus; jfr -SJUKA 2. Björkman (1889). —
-SJUKA. (fyll- 1847 osv. fylle- 1902—1920)
1) (numera bl. ngn gg starkt bygdemålsfärgat) kronisk alkoholförgiftning; delirium. Fyllsjuka, Allmogens benämning på Fylleriyrsel. Collin Ordl. (1847). AB 1890, nr 26, s. 2.
-SLAG. (fyll- 1916. fylle- 1915) (vard.) slaganfall på grund av dryckenskap. Cederschiöld Artist. 25 (1915). —
(1 c) -STEN. (fyll- 1761—1885. fylle- 1640) (i sht i fackspr.) sten som användes till fyllning (i en mur o. d.); fyllningssten. Linc. Gg 4 b (1640). Wijnblad Tegelbr. 56 (1761). —
-STUT. (fyll- 1910. fylle- 1609) (vard., numera föga br.) fyllbult. Sitt icke här, din fylle stut! Asteropherus 56 (1609). Nordström Lumps. 122 (1910). —
(1) -STÅNG. skogsv. stång medelst vilken vid kolning i mila kolen o. veden sammanpackas i tändtrumman. Rejmers Koln. 13 (1868). —
-SVIN. (fyll- 1768 osv. fylle- 1853—1922) (starkt vard.) supig l. full karl l. kvinna; i sht om man: fyllbult, fyllhund; mera sällan om kvinna. Posten 1768, s. 176. Kindblad (1871; om man o. kvinna). En ogift ofrälse major, som såg ut som ett veritabelt fyllsvin. Engström 2Bok 75 (1909). —
-TRATT. (fyll- c. 1870 osv. fylle- (i bet. 2) 1889—1922)
1) till 1: tratt som användes vid påfyllning av ett kärl o. d. Tholander Ordl. (c. 1870). 2UB 2: 552 (1901).
2) (vard., ofta skämts.) till 4: fyllbult, fyllkaja. Topelius Planet. 1: 72 (1889). Om han .. kallar mig en .. gammal fylletratt. Quennerstedt Torneå 1: 69 (1901). —
(1) -UGN. (i sht i fackspr.) ugn i vilken bränsle för en längre tid införes på en gång, magasinsugn. TT 1874, s. 35. —
(1) -VED. skogsv. småved varmed vid kolning i mila tändtrumman fylles o. som först antändes; äv. om smärre ved som utfyller mellanrummen mellan de grövre stockarna i en mila. Rinman 1: 1019 (1788). Ekman SkogstHb. 237 (1908).
B (numera bl. till 4, starkt vard., i sht bygdemålsfärgat, o. företrädesvis i ssgr som redan i o. för sig ha en starkare vard. l. dialektisk karaktär, t. ex. -BYTTA, -HUND, -KÄRING, -SJUK(A), -SVIN): FYLLE-BEST. (†) fyllbult. Murbeck CatArb. 1: 466 (c. 1750). —
-BULT, -BYTTA, se A. —
-HUND, -HYNDA, -KAJA, se A. —
-MÄRR. (fyll- 1629. fylle- 1609—c. 1706) (†) supig l. full karl l. kvinna; fyllbult, fyllkaja. Asteropherus 65 (1609). Cavallin Herdam. 1: 353 (i handl. fr. c. 1706). —
-OFFER, -PRÅM, -RACKA, -SJUKA, -STEN, -STUT, -SVIN, -TRATT, se A.
C: FYLLO-OFFER, se A.
Avledn.: FYLLAKTIG, adj. (numera föga br.) till 4: supig. GBonde (1740) hos Trolle-Bonde Hesselby 145. TurÅ 1915, s. 224. —
FYLLARE, i bet. 1 a o. 2 m.||(ig.), i bet. 1 b r. l. m.
1) till 1.
a) person som fyller l. har till sysselsättning att fylla (kärl l. förpackningar o. d.); nästan bl. ss. senare led i ssgr. Hamb. (1700). Schultze Ordb. 1370 (c. 1755). jfr ASK-FYLLARE m. fl.
FYLLE, se d. o. —
FYLLELSE, r. l. f., i äldsta tid äv. n. pl. (2Mos. 22: 29 (Bib. 1541)). (†) till 1 o. 9: handling(en) l. förhållande(t) att fylla ngt; äv. konkret: det varmed ngt är fyllt l. som fyller ngt, fyllnad, fyllning. Tijn fyllelse .. skalt tu icke fördröya. 2Mos. 22: 29 (Bib. 1541; Bib. 1917: Av det som fyller din lada .. skall du utan dröjsmål frambära din gåva). Ekblad 282 (1764). särsk.: handfyllning(soffer). 2Mos. 29: 26 (Bib. 1541). 5Mos. 22: 9 (Därs.) —
FYLLERI, se d. o. —
FYLLNAD, FYLLNING, se d. o.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content