SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FYLLERI fyl1eri4, n.; best. -et l. -t; pl. (i sht i fackspr., i bet.: fall av onykterhet o. d., se 1) -er (Möller (1790), Östergren (1922)).
Ordformer
(fylleri (fijll-, -ij, -ie) 1587 osv. föllerij 1638)
Etymologi
[jfr d. fylderi, t. füllerei, ä. t. völlerei; till FYLLA, v. 4]
1) förhållande(t) att ngn (vid ett visst tillfälle) överlastar sig l. är överlastad av starka drycker, överlastat tillstånd, onykterhet; rus, ’fylla'; numera nästan bl. (i sht i fackspr.) om onykterhet l. onyktert uppträdande betraktad (betraktat) ss. ett brott mot den allmänna ordningen o. i uttr. som sammanhänga med denna bet. Fylleri å allmän plats, i tjänsten. Fylleri och förargelseväckande beteende. Plikta för fylleri (och oljud). Under fylleri begånget brott. Helsingius K 2 a (1587). Han skulle hafva ”skämt ut sig med fylleri i Herrans hus”. Hagström Herdam. 1: 330 (cit. fr. c. 1688). Begår Skarprättare märkeligit fel, .. antingen af oförstånd, eller af fylleri. SB 4: 2 (Lag 1734). Hvad skall här bli? — / Rent fylleri. — / Slå då uti! Bellman 5: 90 (c. 1775). SFS 1864, nr 11, s. 68. Under kalenderåret 1876. .. inträffade (i Sthm) .. 5,718 lagförda fyllerier. Lundin NSthm 78 (1887). — jfr ÖL-FYLLERI.
2) onyktert leverne, omåttligt förtärande av spritdrycker, (hängivenhet åt) spritmissbruk, dryckenskap, superi. Hemfallen åt, begiven på fylleri. Konungen leffde i fyllerij och otucht dagh och natt. UtlDan. 504 (1592). Fÿllerÿ är rothen till alt ondt. VDAkt. 1684, nr 41. (Sjukdom) som han sig ådragit genom fylleri och lättja. Landell Bligh 134 (1795). Den allmännaste oordning bland Presterskapet här är fylleri. Tegnér (WB) 7: 426 (1833). — i numera obr. uttr. o. förb. Hans krop .. (blev) på thet sijdsta .. medh .. öffuernaturlighit (dvs. omåttligt) fyllerij betungat. Phrygius HimLif. 106 (1615). På fyllerij ståår mitt begär. Fosz A 3 a (1621). Tå han sedermehra slogh sigh til Fyllerij. Brask Pufendorf Hist. 349 (1680). Tå öfwas swalg och fyllerij. Ps. 1695, 230: 12.
Ssgr (i allm. till 1, i sht i fackspr.): A: FYLLERI-BROTT. jfr -FÖRSEELSE. Palmén JurHb. 211 (1859). —
-BÖTER, pl. böter som ådömas för fylleri. SFS 1841, nr 58, s. 3. —
-DJÄVUL(EN). (i sht i religiöst spr., föga br.) dryckenskapsdjävul(en). At wi kunne i Andans krafft vtdrifwa fylleri diefwulen. Swedberg Påminn. § 7 (1712). Månsson Rättf. 1: 87 (1916). —
-FÖRORDNING. förordning som avser att motvärka fylleri. Dalin (1851). Den märkvärdiga fylleriförordningen af 1813. Wieselgren Samt. 142 (1876, 1880). —
-FÖRSEELSE. jfr -BROTT. SFS 1841, nr 58, s. 4. —
(2) -GALENSKAP~002, äv ~200. delirium tremens; ’dille'; jfr -YRSEL samt FYLLE-SJUKA 1. Nordblad Skeppsläk. 81 (1842). 2NF 6: 100 (1906). —
(2) -LAST(EN). (fylleri- 1849 osv. fylleris- 1740) Humbla Landcr. 97 (1740). Fyllerilastens utrotande. Frey 1850, s. 417. —
-MÅL. rättegångsmål som gäller fylleriförseelse(r). Lundin NSthm 544 (1889). —
-PLAKAT. (†) = -FÖRORDNING. VDAkt. 1780, nr 504. —
-STATISTIK. statistik över fylleriförseelser. GHT 1895, nr 255, s. 3. —
-YRSEL. (föga br.) = -GALENSKAP. Collin Ordl. (1847; under fyllerigalenskap). Hallin Hels. 2: 611 (1885).
B (†): FYLLERIS-FEL. fylleriförseelse. VDAkt. 1785, nr 463. —
-LAST, se A.
Avledn.: FYLLERIST, m.||(ig.) (vard.)
1) berusad person; person som anhållits för fylleri. UNT 1893, nr 324, s. 3. Polisen har denna nyårshelg haft mycket litet att göra med fyllerister. VL 1907, nr 1, s. 4.
2) person som är begiven på dryckenskap, drinkare (l. drinkerska); fyllbult; alkoholist. En gammal obotlig fyllerist. Cavallin Stevenson Nichols. 69 (1897).
Spoiler title
Spoiler content