SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1926  
FÄRDAS 3rdas2, äv. (vard. i vissa trakter i bet. 3 o. 4) FÄLAS 3las2, v. dep. -ades ((†) ipf. färdes Hund E14 372 (1605; i vers); fältes Kellgren (c. 1790) i 2Saml. 8: 46 (i vers)), äv. (numera bl. enstaka) FÄRDA 3rda2, v.3 -ade. vbalsbst. (mindre br.) -ANDE (Münchenberg Scriver Får. 98 (1725), Hedberg Kipling Soldath. 150 (1897)), FÄRDSEL (se avledn).
Ordformer
(färd(h)as (ferd(h)as) GR 1: 126 (1523) osv. förd- GR 3: 147 (1526), Därs. 4: 197 (1527). fälas Prytz OS C 2 a (1620) osv.; fäälas Schroderus Comenius 453 (1639), Spegel GV 39 (1685); fällas (fellas) OxBr. 11: 36 (1621), KKD 7: 7 (1701). färas Rääf Ydre 3: 406 (i handl. fr. 1594: färatz, sup.). färda ConsAcAboP 4: 296 (1675), Envallsson TalTafl. 28 (1782; i rim), Ridderstad SDikt. 3: 203 (1862: färdar; i rim), Högberg Storf. 178 (1915))
Etymologi
[fsv. færdhas, motsv. d. færdes, isl. ferðask; till FÄRD. Beträffande formerna fälas o. färas jfr under FÄRD]
1) göra en färd l. färder, vara ute på färd l. resa; resa, fara; fara l. resa omkring l. draga fram o. d. (ngnstädes); i sht med bestämning som anger medlet varmed l. sättet varpå förflyttningen sker; äv. bildl. Färdas till fots, till häst, med l. i vagn, till lands, till sjöss. Färdas vida omkring. Iach haffuer offta ferdhas. 2Kor. 11: 26 (NT 1526; Bib. 1917: måst vara ute på resor). Thette unde förit, hvilckett meg alth för svårt våre ath ferdis i så long veegh. GR 23: 438 (1552). Iag war owan til at så fälas ty iag har (dvs. hade) i tu dygn inte warit mer än 3 timar vr wagen. Horn Lefv. 134 (c. 1657; rättat efter hskr.). Konung Carl gaf sig imedlertid mycket liten ro, utan färdades af och an, nu på Rügen, nu på Escadern. Nordberg C12 2: 519 (1740). Han har färdats lång väg. Sahlstedt (1773). Hvad äre vi menniskor annat än resande, som färdas genom ett främmande land? Hagberg Pred. 5: 77 (1819). De två studenterna med två stora kistor kunde ej nu, som de påräknat, färdas efter en häst. Böttiger 5: 13 (1867, 1874). En alpväg, lika besvärlig som farlig att färdas. Wennerberg 1: 284 (1881). Ett litet ekipage, med hvilket jag kunde färdas äfven på smala skogsvägar. De Geer Minn. 2: 210 (1892). (Lärkan såg) stora floder .. i lugnt lopp färdas över den jämna slätten. Lagerlöf Holg. 2: 312 (1907). — i numera obr. anv. Ner som jagh skall sofua, så kommer öfuer migh lika som en slage kalt vaten på migh, och fellas öfuer hella kroppen. OxBr. 11: 36 (1621). En Hårdtrafwande Häst skakar Hofmannen: Gångaren fäälas sachta. Schroderus Comenius 453 (1639). — särsk.
a) (mindre br.) i p. pr.; äv. substantiverat: resande. VRP 1704, s. 725. De till Blåkulla färdande trollpackorna. Hagström Herdam. 4: 498 (cit. fr. c. 1725). Vattudragets slingrande lopp, som nödgar den färdande att ständigt ändra kosa. Ahlqvist Kult. 156 (1871). Berg Sjöf. 83 (1910).
b) (numera föga br.) med adverbial angivande antingen utgångspunkten l. målet för en färd l. resa. Ath iach motte .. genom idhers fordhenscap färdhas til Macedoniam. 2Kor. 1: 16 (NT 1526). När presterna färdas af eller till prestemöte. Rudbeckius Kyrkiost. 35 (c. 1635). Jag färdas dit Gudarnas befalning och Vännernas villia, mig kalla. Ehrenadler Tel. 639 (1723). Almqvist Lad. 4 (1840). Ahrenberg StRätt 84 (1899).
c) (†) begiva sig av l. i väg; avresa. När wij döö skolom, så moste wij färdhas och wete icke hwart wij skole tagha härberge. OPetri 1Post. 106 b (1528). Lät migh ferdas och reesa heem til mitt. 1Mos. 30: 25 (Bib. 1541; Bib. 1917: fara). När han wille färdas, gaff han henne een hand full med denningar. Petreius Beskr. 2: 210 (1614). Nordenflycht QT 1746—47, s. 170.
d) (†) med objekt betecknande ärende l. uppdrag o. d. UrkFinlÖ I. 3: 133 (1594). Cursores skole .. gå och färdas capitelsärender för skäligh löön. Rudbeckius Kyrkiost. 48 (c. 1635).
e) (föga br.) ss. mer l. mindre transitivt pass.; om väg, sjö, flod, äv. terräng o. d.: befaras. VetAH 1751, s. 22. Den gamla vägen, .. bred och stor, så att den i sin lång-sluttning till och med kan färdas med parvagn. Zetterstedt SvLappm. I: 8 (1822). För 35 år sedan kunde dessa vildmarker endast färdas efter enslig klöfjestig. TurHb. 1: 81 (1894).
2) (vard.) vara ute l. röra sig l. komma (bland människor); umgås (i en samhällskrets o. d.). Han (var) en behållen man, som färdades mycket bland folk. Wigström Folkd. 1: 165 (1880). Vi färdas numera icke i samma kretsar. Elkan Hall 455 (1899).
3) (vard., föga br.) uppträda l. gå till väga (så l. så); med prep. med: behandla l. handskas med (ngn l. ngt så l. så); jfr FÄRD 6. Kärlek han (dvs. pilten) heter, och fälas så vildt, / At somlige tro han är galen. Dalin Vitt. II. 4: 4 (1732); jfr 4. (Sv.) Han färdas litet för groft, (eng.) He proceeds a little too roughly. Widegren (1788). Hvarför kan du ej färdas med dem (dvs. slavinnorna) litet skapligare? Callerholm Stowe 13 (1852). (Sv.) Färdas vackert! (fr.) Doucement! Berndtson (1880).
4) (numera bl. vard. o. bygdemålsfärgat, dock ej i södra Sv., under formen fälas) flänga o. fara, rasa, rusta, väsnas, bråka o. d.; äv.: ävlas, möda sig; med prep. med: bråka med (ngn l. ngt). Synes gått och rådeliget ware, att Mann .. fäess (väl skrivfel för fäless) med bönderne thet minste mann kann (för att förmå dem att utgöra tionde på svenskt sätt). HFinlH 4: 312 (1556). Han (dvs. den rusige) fäälas som een Took, slåås, trugar, hwjar, ropar. Spegel GV 39 (1685). (Världsträlarna) släpa natt och dag, the fiäsa, färdas, fijka. Dens. ÅPar. 29 (1711). Sahlstedt (1773). (Skådespelaren) Rott, som förestälde Götz, var lycklig, när han ej skrek och fälades. Rydqvist Resa 30 (1838). Scott GuyMann. 49 (1855). KalSvFolkskV 1907, s. 85. — (†) bildl. i uttr. färdas (fälas) till vägs, (obetänksamt) rusa i väg. Hiärne Orth. 101 (1717). Sij, .. med hwad oskiäl man färdas til wägs. Därs. 148 (”248”).
Särskilda förbindelser: FÄRDAS AV l. UTAV. (†)
1) till 1: avresa, begiva sig i väg; äv. bildl. Then som .. från Wärlden färdas af. Lucidor (SVS) 301 (1673). Sahlstedt (1773). Runeberg 5: 394 (1832).
2) i allmännare bet.: lämna, övergiva. Then ene ferdas vtaff godzett, när han en liten tiid sittid haffuer. GR 13: 249 (1541).
FÄRDAS FORT. (†) till 4: (med iver, oförtrutet) fortfara (med ngt). (Den flitige) fäälas alt fort vthi ett ährligit förehafwande. Schroderus Comenius 886 (1639).
FÄRDAS FRAM10 4.
1) till 1: resa fram; draga fram (ngnstädes). Hund E14 372 (1605). Hvar dhe fälas fram så kommer alltijd något bort i bygden. Rääf Ydre 1: 25 (i handl. fr. 1686). Vägen, där han skulle färdas fram. 1MinnNordM VII. 1: 5 (1884).
2) (†) till 3 o. 4: uppträda l. bete sig (så l. så), bära sig (så l. så) åt. Schroderus Comenius 805 (1639). (Trumslagaren hade) begynt slå på trumban och fälas fram som en turck. ConsAcAboP 3: 392 (1670). (Sv.) Färdas intet så fram, (eng.) Don't proceed in that manner. Widegren (1788).
FÄRDAS HÄDAN. (†) fara l. draga l. resa sin väg. Tå the Lübeske herrar skulle färdis hädhann. GR 1: 126 (1523). särsk. bildl.: skiljas hädan, dö. LPetri 4Post. 56 a (1555). Palmcron SundhSp. 201 (1642).
FÄRDAS IGENOM10 040 l. 032, äv. GENOM40 l. 32. till 1: fara l. resa l. draga igenom (ett land, en ort o. d.). Ekblad 7, 215 (1764). Berndtson (1880). (†) refl. Hann .. förhöltt sigh sedenn nidhenn för dhe dannsches .. flotta denn gansche dagh, så lennge hann ferdade sigh igenom. HH 20: 172 (c. 1585).
FÄRDAS NED10 4. (knappast br.) till 1: fara l. resa l. draga ned (ngnstädes). En man färdadhes nedh aff Hierusalem til Hierico. Luk. 10: 30 (NT 1526).
FÄRDAS OMKRING10 04, äv. IKRING04 l. KRING4.
1) till 1: fara l. resa o. d. omkring. Atj .. skole oförsumeligen färdes vm kring, medt thetta samme medtföliende wårt öpne Mandatz breff. GR 14: 75 (1542). Sedan färdades han kring i Savojen, Italien och Franckrike. Nordberg C12 1: 60 (1740). Lindfors (1815). (†) med saksubj. En hoop Wäder som fälas omkring uti Buken. Hoorn Jordg. 1: 100 (1697).
2) (†) till 3 o. 4. (Den som taranteln) stungit haar han blifwer så förrychter, / Och fälas så i kring som then ther ej är nychter. Spegel GV 242 (1685). Rudbeck Atl. 2: 148 (1689).
FÄRDAS UT10 4. (mindre br.) till 1: fara l. resa l. draga ut (ngnstädes); äv. bildl. Peder Fux ferdas icke offte utt i befalningen. GR 22: 475 (1551). Vackra gosse! Snart att färdas ut i lifvet är du mogen. Wirsén LifvVår 27 (1888).
Avledn. (till 1): FÄRDBAR, adj. (föga br.) farbar, trafikabel. Kajers, broars och gators hållande i tidsenligt färdbart skick. Paulson Minnestal 43 (1896, 1899).
FÄRDSEL, r. l. f. [jfr d. færdsel]
1) (†) färd, resa. Om actor (dvs. åklagaren) förmår underhålla reus (dvs. svaranden) och kåsta på färdzlen af och an (till tinget). FörarbSvLag 2: 339 (1708).
2) [åtm. delvis gm inflytande från dan. o. nor.] (mindre br.) trafik, (liv o.) rörelse (av gående, fordon o. d.); stundom: handel o. vandel. HusNElemSkSthm 10/10 1853, s. 11. Färdseln i midten af trappan var liflig. Wennerberg 1: 269 (1881). Den allra mesta färdseln gick där (i Norge) ända inemot våra nyaste tider till häst. 1MinnNordM IV. 3: 3 (1882). En lång rad af .. kärror hejda färdseln på gatan. Lundin Alp. 83 (1883). I trefna borgarhem går lifvet fram med alldaglig färdsel och vanliga händelser. Levertin 23: 114 (1888). Färdseln på floder och sjöar. NF 17: 354 (1893). Ensamhetskänslan mitt i en storstads färdsel. DN 1921, nr 305, s. 9. jfr SAM-FÄRDSEL.
Avledn. (till FÄRDSEL 1): färdslande, n. (†) forslande, forsling, skjuts(ande) o. d. Om presternas färdzlande och lönande. Murenius AV 206 (1650).
Spoiler title
Spoiler content