SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1927  
FÖRBYTA förby4ta l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förby´ta Weste; förby`ta Dalin), v. -er, -bytte, -bytt, -bytt; se för övr. BYTA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Phrygius HimLif. 61 (1615), Möller (1755)), -NING; -ARE (†, Schroderus Os. 2: 275 (1635)); jfr FÖRBYTE (se avledn.).
Etymologi
[liksom d. forbytte efter mnt. vorbuten; till FÖR- II B. Jfr FÖRE-BYTA]
1) (†) dela; fördela, uppdela; jfr BYTA 1. Men then andre Deelen (av Nordamerika) förbytes uthi månge Länder, hwilckas Nampn är som föllier: Canada (osv.). Amer. 3 (1675). Johansson Noraskog 3: 135 (i handl. fr. 1684).
2) i fråga om byteshandel: byta (se d. o. 3); byta bort; numera bl. (föga br.) jur. Wij .. såge gerna attu .. kunde få förbytat (näml. smöret) i Clädhe. GR 8: 347 (1533). Ingen hafve våld at sälja, förbyta, eller förpanta annars mans jord. JB 10: 1 (Lag 1734). Kronan (må) icke .. igenom skogs-hemmans förbytande emot skogslösa vederlags hemman, komma att lida. Botin Hem. 1: 109 (1755). Kindblad (1871). — särsk. (†): tillbyta sig; äv. i uttr. förbyta sig ngt. GR 18: 749 (1547). Thet Salt wij gärne wilde förbyte för Spannemålen. Därs. 19: 302 (1548). Skipsfolk, som sökia till andra orter att förbyta sigh spanmål och annor nödtorfft till höst eller wåår. KyrkohÅ 1911, MoA. s. 112 (c. 1640).
3) (†) med avs. på pänningar: växla; jfr BYTA 4. (Tjänaren blev) aff sin frw vthwijst medh twå rosennobler i smått mynt att förbyta. BtÅboH I. 9: 9 (1637). ConsAcAboP 4: 226 (1674).
4) (numera mindre br.; jfr b) byta ut (ngt mot ngt som bättre motsvarar föreliggande önskan l. behov), byta om, ömsa, skifta; särsk. i förb. med prep. mot l. i, förr äv. till l. med; stundom övergående i bet. 7; jfr BYTA 6. Muræus Arndt 1: 119 (1647). Eij går så snart en måne om, / Som thet maneer nu senast kom / Medh nytt förbytas måste. Ps. 1695, 309: 7. Varder någor dömd til arbete på viss tid, och finnes thet ej; förfråge sig Konungens Befalningshafvande hos Öfverdomaren, huru arbetet i annat straff förbytas må. SB 5: 9 (Lag 1734). Margareta (lät) förbyta detta namn (dvs. Henrik) till Erik, hvilket var mera kändt uti norden. Fryxell Ber. 2: 125 (1826). Förbyt din dansdrägt i sorgens! Heidenstam Vallf. 47 (1888). Solskenet hade förbytts mot regn och kall blåst. Siösteen ModBelg. 133 (1906). — särsk.
a) (†) utan prep.-bestämning. EkenäsDomb. 1: 237 (1658). Till åminnelse af H. M:t skall .. (egendomen) nu förbyta namn och kallas Fredriksberg. Tersmeden Mem. 4: 89 (1749). Änteligen förbytte Regimentet Qvarter. Ekelund Fielding 323 (1765). Hazelius Förel. 402 (1839).
b) (förr) kam. om erläggande av ränta l. skatt i andra persedlar än de vanliga. LReg. 36 (1602). Thulin Mant. 1: 114 (1890).
c) (†) i fråga om förhållandet att ett ljud l. en ordform växlar med ett annat (en annan) l. övergår däri; stundom anslutande sig till 7; ofta ss. dep.; jfr FÖRVÄNDA. Rudbeck Atl. 2: 449 (1689). E ock i förbytas ofta uti huar andra. T. E. bit bet. Tiällmann Gr. 64 (1696). Dessa consonanter förbytas den ena med den andra, efter vocalen, som går för dem. Thorberg ÖsterlSpr. 24 (1785). Leopold i SAH 1: 105 (1801).
5) (numera bl. jur. samt i a) byta ut (ngn) mot en annan. Ingen tilstås någon knecht at förlåfwa heller förbyta, vthaf tiensten, vthan lagligen. Gustaf II Adolf 42 (c. 1620). Understicker eller förbyter man barn; dömes till straffarbete. SFS 1890, nr 33, s. 27. — särsk.
a) med avs. på barn vilka trollen enl. folktron bortröva o. utbyta mot sina egna: bortbyta (se d. o. 1 a); i sht i p. pf. om det utbytta barnet; jfr BORTBYTING. Byting eller förbytt barn förmentes en Gosse vara, som här til oss hades. Linné Öl. 107 (1745). Vättar och bergtroll (hade) ”förbytt” odöpta barn mot ett av deras. Hörlén GSed. 42 (1914). jfr (†): (Djävulen) gör en förbytning, och legger itt annat barn eller sigh sielff i samma stadhen igen. L. Paulinus Gothus Ratio 247 (1633). — särsk. (†) i p. pf. i adjektivisk anv., övergående i bet.: förhäxad, förtrollad; jfr BORTBYTT. Jag tänker i ären förbytt och trollat om liusa dagen af thetta troll. Verelius Götr. 276 (1664).
b) (†) med avs. på fånge: utväxla. OxBr. 5: 365 (1625). (Krigsfångarna) giffwas .. vndertidhen lösa .. genom Förbytning för andra lijkmätighe fångar. L. Paulinus Gothus MonTurb. 335 (1629). VDAkt. 1679, nr 286.
6) byta bort (ngt) av misstag; förväxla; numera bl. utan prep.-bestämning. Få sina galoscher förbytta. Jag har förbytt mina galoscher. Stiernman Com. 3: 745 (1669). Förbyta .. orsaken och verkan med hvarandra. SvMerc. IV. 2: 328 (1758).
7) förändra l. förvandla (ngt), så att det blir ngt annat än det förut varit; numera nästan bl. i vitter stil o. i förb. med prep. i; jfr BYTA 8. Phrygius HimLif. 15 (1615). Gud will änckjones ångst, uti lust förbyta oc trösta. BrölBesv. 89 (c. 1670). Till straff för det att de förbytt det värsta af alla fängelser till ett fridens och hoppets hem. Rydberg Sägn. 61 (1874). (†) Det här förbyter hela saken. Lannerstierna Vitt. 68 (1792). — särsk.
a) ss. dep. l. (mindre br.) refl. Hermelin BrefBarck 79 (1705). En stund blott än, och sig allt förbytt, / I strid var åter hans trupp som flytt. Runeberg 5: 89 (1860). David Holms goda lynne börjar förbytas i otålighet. Lagerlöf Körk. 54 (1912).
b) (†) förvända. Hans rika anförvanter förbytte hela saken och bedrogo Konungen. Eurén Kotzebue Orth. 2: 143 (1794).
Särsk. förb.: FÖRBYTA BORT. (†)
1) till 2: byta bort (gm byteshandel). Wore wij wäll tiil friidz, ath ther förbyttis bortt en hoop aff (smöret). GR 8: 348 (1533). Därs. 26: 31 (1556).
2) till 7: låta (ngt) övergå i (ngt annat). I den (dvs. sömnen) förbytte jag min långa ledsnad bort. Nordenflycht QT 1748—50, s. 112.
FÖRBYTA SIG TILL. (†) till 2: byta sig till (gm byteshandel). Förbythendes sich för samme Oxer järn till igenn. GR 16: 556 (1544). HTSkån. 1: 191 (i handl. fr. 1658).
Avledn.: FÖRBYTE, sbst. (†) till 2: bortbytande. Bythe och förbythe. L. Paulinus Gothus ThesCat. 429 (1631).
FÖRBYTING, m.||ig. (bygdemålsfärgat) till 5 a: bortbyting. Hörlén GSed. 42 (1914).
FÖRBYTLIG, adj. (-elig 1708) (numera knappast br.) till 4 o. 7: som kan ombytas l. förändras; ombytlig; föränderlig; jfr BYTLIG. Rudbeck Atl. 2: 611 (1689). Ett så förbyteligit och ähregirugt sinne, att han snart flyger till wägs. KKD 6: 66 (1708). GWahlenberg (1850) i BL 19: 193. Östergren (1923).
Spoiler title
Spoiler content