publicerad: 1927
FÖRE- ssgr (forts.):
1) (i eg. anv. nästan bl. i fråga om ä. förh.) till I 2 o. 7: förbud (se FÖR-BUD, sbst.2 1); äv. bildl. Gicht, lungsot .. äro säkra dödsens poster och förebod. Scherping Cober 1: 16 (1734). (Han) reste .. utan förebud til Sverge. Celsius E14 11 (1774). Den som reser i tjensten behöfver intet förebud. Sparre Findl. 1: 190 (1835). Den försäkran, att Johannes Döparen .. icke var Christus sjelf, utan endast Christi förebud. Thomander Pred. 1: 50 (1849). Oscar II 4: 17 (1864, 1890; bildl.).
2) till I 7: tecken (till ngt som skall ske framdeles), händelse l. fenomen som antyder ngt som skall ske; varsel, omen; järtecken; jfr FÖR-BUD, sbst.2 2. Förebud till, äv. om, förr äv. av ngt. Ett godt, ondt, dåligt förebud. Spegel Pass. 453 (c. 1680). (Härfågeln) har .. blifvit räknad bland elaka förebåd af krig och dyr tid. Nilsson Fauna II. 1: 389 (1824). Får någon vid början af en resa se korpen, så är det ett godt förebåd. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 333 (1864). Folkskrocket har .. alltid i norrskenet sett förebåd till krig. Lamm Oxenst. 169 (1911). jfr DÖDS-, OLYCKS-FÖREBUD. särsk.
a) om sjukdomstecken som föregår en sjukdoms utbrott, (föregående) symtom, förkänning. Serenius (1741). ”Migränanfallet” uppträder med vissa förebud (prodromer), såsom olust, förstämning, svindel. Wretlind Läk. 9—10: 98 (1901).
b) (†) övergående i bet.: försmak (av ngt). Ondt Samweet, är Helfwetes förebod .. (dvs.) En försmaak aff Helfwetes pijna. Grubb 643 (1665). Münchenberg Scriver Får. 66 (1725). —
1) (†) till I 1 o. II: uppföra byggnad(svärk) framför (ngt, så att det blir avstängt l. undanskymt l. skyddat), bygga för; oftast: avspärra, stänga; äv.: fylla igen; jfr FÖRBYGGA, v.2 2. Fienden hade besatt och förebygdt (vägen). HA 7: 106 (c. 1720). Hamnen är emot Hafsvågornas inbrått förebygd med Bolvärk. Tuneld Geogr. 40 (1746). (Kyrkans) fönsteröppningar å södra sidan (hava) blifvit .. till en del förebyggde. Brunius SkK 251 (1850). LoW (1862; med hänv. till förbygga).
2) (†) till II: befästa, förskansa; jfr FÖRBYGGA, v.2 5. GR 15: 117 (1543). Widekindi KrijgH 190 (1671).
3) [möjl. beroende på inflytande från t. vorbeugen; jfr FÖRE-BÖJA] till I 3 (o. 7), bildl.: gm på förhand vidtagna åtgärder hindra (ngt skadligt l. icke önskvärdt), träffa anstalter för att hindra (ngt), åstadkomma hinder för (ngts förvärkligande), förekomma, (söka) avstyra; jfr FÖRE-BÖJA. Förebygga en fara, en olycka, oroligheter. GR 1: 18 (1521). (Genom skärpt tullkontroll) skall allt underslef väl förebyggas kunna. HSH 6: 89 (1658). Till förebyggande af missförstånd och förvecklingar. De Geer Minn. 1: 201 (1892). Man har .. velat förebygga att Riksdagen .. satte sig i den förvaltande myndighetens ställe. PT 1909, nr 63 A, s. 2. särsk.
b) (†) med personobjekt: hindra (ngn) från (ngt l. att göra ngt). Innan hans Fader .. honom sådant förebyggia kunde. Brask Pufendorf Hist. 45 (1680). Förebyggia tiufvar tillfälle, genom gålfvet i Bodarne .. at sig inarbeta. VDAkt. 1743, Syneprot. F III 7.
c) (†) med att-sats med pleonastisk negation. SkäälKrijghDanmarck 1659, s. C 3 a. Motvind förebygde, att han ej efter aftal med General Maijdel kunde understödja honom. SvBL 3: 192 (1860).
d) (†) intr.; i uttr. förebygga emot (ngt), på förhand träffa anstalter emot (ngt). AOxenstierna 2: 279 (1616). —
a) abstr. Kyrkan tyckes vara farligt belägen .. vid Elfven, hvarföre .. skedt flere förebyggnader. Hülphers Dal. 116 (1762).
(I 7) -BÅDA, v., förr äv. -BUDA, -bådelse (Phrygius HimLif. 49 (1615), Lönnberg BlSkär. 107 (1876)), -bådning (föga br., Verelius Götr. 13 (1664), Hahnsson (1896)); jfr -BÅDARE. [jfr FÖR-BÅDA]
1) (i sht i högre stil) på förhand meddela l. förkunna (ngt som skall ske framdeles); förutsäga, förutspå; förr äv. med indirekt personobj. Mörk Ad. 2: 347 (1744). De tillstundande underhandlingarne förebodades på flera sätt blifva lika fruktlösa som de förra. Hallenberg Hist. 3: 455 (1793). särsk.
a) (i eg. bet. nästan bl. i fråga om ä. förh.) i fråga om resa o. d.: (sända bud i förväg o.) anmäla (sin ankomst); om det avsända budet: anmäla (ngns ankomst); jfr -BUD 1. De förebådade sitt besök .. med öfversändandet af en oxe. JGOxenstierna Dagb. 88 (1770). Celsius E14 81 (1774). (De) förebuda sin herres ankomst. Weibull LundLundagMinn. 19 (1884).
b) (i religiöst spr.) i fråga om Kristus' ankomst i världen. Af Johannes Döparen förebådad och döpt började (Kristus) .. att förkunna Evangelium om Guds rike. Anjou Kyrkoh. 3 (1842).
2) (i sht i skriftspr.) vara förebud till (ngt), varsla om; i sht med sakligt subj.; jfr -BUD 2. Konungen frågade hwad det (som drottningen drömt) månde föreboda. Rudbeck Atl. 3: 612 (1698). Blommor, som .. hafva föga värde, om de icke förebuda frukter. HReuterdahl (1837) i 2Saml. 25: 124. En .. punkt, i hvilken Holmström kan sägas förebåda den följande tidens litteratur. Schück (o. Warburg) LittH 1: 367 (1896). särsk.
a) (†) med indirekt personobj. Alt detta förebodade dem Hufvudstadens snara öfvergång. Celsius G1 1: 134 (1746).
b) ss. vbalsbst. -else, förr äv. -ning, i konkretare anv.: (jär)tecken, varsel, förebud (se d. o. 2). Starcke och oöffuerwinnerlighe grunder (för evighetshoppet) (såsom .. Förebodhelser, Märckelser och tekn, aff thetta helgha Bärghet). Phrygius HimLif. 49 (1615). Alt wårt förråd mon nu förfaras, af slikom ondom förebådningom. Verelius Götr. 13 (1664). Till Grekernes religionsbruk hörde äfven .. deras tro på Spådommar och förebådelser. Norrmann Eschenburg 2: 108 (1818). —
(I 7) -BÅDARE. [jfr FÖR-BÅDARE] (i högre stil; jfr dock a) till -BÅDA 1: person som förkunnar att ngt skall ske; äv. oeg. l. bildl., stundom övergående i bet.: förebud (se d. o. 2). (En långvarig sjukdom är) en förebodare til .. (dödens) wisse ankomst. Emporagrius JPärsson C 2 b (1650). Jag tycker, att vi måste vara en källa till ständiga missräkningar och sorger för dessa förebådare af ondt. Stridsropet 1884, nr 1, s. 3. särsk.
a) i fråga om ä. tiders bröllopsseder, om person som anmäler brudgummens ankomst till bröllopsgården. TidnÅbo 1778, s. 88. Allardt Byber. 1: 153 (1886).
b) (i religiöst spr.) person som förebådar Kristus' ankomst. Sylvius Mornay 667 (1674). Böttiger i SAH 50: 380 (1875). —
-BÄRA, -an (†, FinKyrkohSamfP 5: 214 (1668), Schönberg Bref 3: 218 (c. 1780)), -else (†, Lind (1749; under vorschützung), VDAkt. 1760, nr 225), -ning (†, Linc. (1640), Fiellström (1738)). [fsv. forebära. Jfr FÖR-BÄRA, v.1]
1) (†) till I 2: bära (ngt) framför (ngn) l. framför sig l. främst. Vthi thenne Triumph förebåros Krijgzfahner. Schroderus Liv. 631 (1626). (Jag) några flätade blad förebär uthi handen. AWollimhaus Vitt. 9 (1672). De fasces, som liktorerna honom föreburo. Geijer I. 2: 180 (1836). särsk. i p. pr. med passiv bet. Man skulle vthi en höfweligh Drächt, och medh förebärande Liuus .. bära Sacramentet til the Siuka. Schroderus Os. 2: 703 (1635).
2) (†) till I 1: frambära l. framlämna (ngt) till (ngn); äv. bildl. Jagh wil honom (dvs. Gud) förebära een förkrossat och bedröffuat Anda. PPGothus Und. Cc 2 a (1590). Minutio wardt föreburidt tuhundradhe fyre och fämtijo tusende stycker aff Kåpparmynt. Schroderus Liv. 459 (1626). Wilcke IVetA 1759, s. 11.
3) († utom i b) till I 1: andraga (ngt), anföra; framställa. AAAngermannus FörsprKyrkiost. B 7 b (1587). Der the .. något ytterligere .. kunne hafve till att förebäre eller begäre, så måge the sigh ther om betenkie. RA 3: 160 (1593). Hvar lånar du väl här, / Af våld och tvunget val, den dikt (dvs. osanning) du förebär? Leopold 1: 203 (1802, 1814). särsk.
a) med avs. på bön l. förslag, klagomål l. invändning l. anklagelse, ärende l. besked o. d.: framföra; framställa. (Du) skalt .. ey .. någhon klaghan eller böön förebära, eller leggia tigh vth för them in för migh. Jer. 7: 16 (Bib. 1541). (Vi) hafve .. E. K. M:ttz oss ombetrodde verf och ährender, H. F. N:de föreburett. AOxenstierna 2: 5 (1607). Eurén Redl. 168 (1797).
b) (i sht i skriftspr., föga br.) övergående i bet.: påstå, uppgiva (ngt). Bureus Suml. 74 (c. 1600). Een Brunn .., hwilken the förebohro wara grafwen aff Patriarchen Jacob. Kiöping Resa 26 (1667). (De skriftlärda) föreburo sig innehafva såsom ett depositum lagens och de heliga skrifternas sanna mening. Agardh ThSkr. 1: 27 (1842, 1855).
4) (i sht i skriftspr.) till I 1: i fråga om anförande av (ngt ss.) skäl l. ursäkt o. d.
a) med avs. på skäl l. ursäkt o. d.: anföra. OPetri PGalle H 1 a (1527). Rakel har föreburit något skäl för att få stanna hemma. Rydberg Ath. 123 (1859). Han .. (kunde) icke .. förebära någon giltig ursäkt. De Geer Minn. 2: 263 (1892). särsk. (†) i p. pr. med passiv bet. Medh förebärande skiähl. Brask Pufendorf Hist. 216 (1680).
b) anföra l. åberopa (ngt) ss. skäl l. ursäkt; skylla på (ngt), använda (ngt) ss. förevändning, föregiva. Under förebärande (av) att (osv.). J vpäten änkiors hws förebärandes longa böner. Mat. 23: 14 (NT 1526). Han har altijd något at förebära, som intet gott wil göra. Grubb 298 (1665). Jag hade .. föreburit illamående. De Geer Minn. 2: 89 (1892). särsk. (numera föga br.) ss. vbalsbst. -ande, förr äv. -else l. -ning i konkretare anv.: angivet skäl, förevändning. (Sv.) förebärning, (lat.) Prætextus. Linc. (1640). Jag, som så offta hördt dessa förebärelsser förut. VDAkt. 1760, nr 225. Under falska förebäranden. Björkman (1889). —
(I 3, 7) -BÖJA. [efter t. vorbeugen. Jfr FÖR-BÖJA, v.2] (†) = FÖRE-BYGGA 3; äv. med att-sats med pleonastisk negation. Att den fahran i tijdh föreböijes. RP 3: 223 (1633). Föreböija, dhet dhe icke .. bedrifwa något ondt. Johansson Noraskog 3: 220 (i handl. fr. 1640). Ondt måste tijdigt föreböyas. Grubb 68 (1665). Biberg 1: 35 (c. 1814). —
(I 12) -BÖN. (†) förbön. Ath för all ting haffues föreböner, åkallan, och tacksäyelse, för alla menniskior. 1Tim. 2: 1 (NT 1526). Peringskiöld MonUpl. 247 (1710).
Spoiler title
Spoiler content