publicerad: 1927
FÖREDRAGA fö3re~dra2ga l. fœ3-, v.1 -er, -drog, -dragit, -dragen; l. (i sht vard.) FÖREDRA ~dra2, pr. -drar; se för övr. DRAGA. vbalsbst. -DRAGANDE, -DRAGNING (numera bl. i bet. 3 b, c, Linc. (1640; under relatio; i bet. 3), Berndtson (1880; i bet. 2, 3) osv.); jfr FÖREDRAG.
Etymologi
[jfr d. foredrage; efter t. vorziehen (i bet. 1, 2) o. vortragen (i bet. 3); till FÖRE- I. — Jfr FÖRDRAGA, v.1]
1) (†) till FÖRE- I 1: draga (ngt) framför (ngt), draga för. Linc. (1640; under obduco). Dansen .. fortfar med stegrad yra tills förhänget föredrages. Börjesson Brödr. 33 (1861).
2) till FÖRE- I 6: giva företräde (se d. o. 3).
a) med personobj.: giva (ngn) företräde (framför ngn annan), (ut)välja (ngn framför ngn annan); förr äv.: gynna, favorisera. Föredraga ngn framför (ngn gg äv. för) ngn, äv. (i skriftspr., numera knappast br.) föredraga ngn ngn. OxBr. 5: 40 (1613). När tvenne tillika söka en beställning, som bägge äro lika .. i skickelighet (osv.) .. så bör altid den föredragas, som (osv.). Dalin Arg. 1: 230 (1733, 1754). En .. tåld, föredragen, ja kärhållen älskares närvarelse. Riccoboni Catesby 136 (1761). Året därpå blef det slut med allt hopp, då en rival blef mig föredragen. De Geer Minn. 1: 59 (1892). 1860 blef .. (Williams) föredragen framför M. Müller såsom ”Boden professor” i sanskrit i Oxford. NF 17: 1045 (1893).
b) med sakobj. (äv. inf. med att): utvälja (ngt framför ngt annat), hellre taga l. vilja hava l. göra (ngt); hellre vilja (göra ngt). Föredraga ngt framför ngt, förr äv. föredraga ngt ngt. Den andre methoden bör icke denna föredragas. Sahlstedt (1773). Geijer II. 1: 33 (1825). Döden är att föredraga framför träldom och vanära. Cavallin (1875). Han .. föredrog att stå utanför ett företag, som var så äfventyrligt. Odhner i 3SAH 6: 76 (1891). — särsk. (†) övergående i bet.: låta (ngt) gå före (ngt annat), sätta (ngt) över (ngt annat). Fädernes-Landzens tiänst (måste) alt anned föredrages. AOxenstierna Bref 4: 280 (1646). Han .. föredrager Folkets välfärd sin egen fördel. EP 1792, nr 4, s. 1.
3) († utom i a, b o. c) till FÖRE- I 1: i tal l. skrift framdraga (ngt) för (ngn); framställa, framföra, meddela, omtala. (Storfurstens sändebud hava) föredragit nogre framsetninger verff oc clagemol som storeförstens vndersather haffue til våre. GR 4: 196 (1527). Osz blifwer klageligen föredragit, huruledes (osv.). PrivBergsbr. 1649, 8: L 4 b. Nu började han föredraga så många svårigheter och betänkligheter, att jag .. förlorade tålamodet. Palmblad Nov. 2: 33 (1819, 1841). — särsk.
a) (i sht i fackspr., fullt br.) framställa (ngt) i föredrag, hålla föredrag l. föreläsning(ar) om l. över (ngt), föreläsa (om ngt). (Jag vill) meddela mina Herrar åhörare en kort utstakning, af hvad jag tänker uti .. (ämnet) föredraga. Ihre Förel. 5 (1745). Kolmodin hade .. föredragit klassisk litteratur. Sander i 3SAH 4: 74 (1889). Docenten R. Sernander föredrog om en nyupptäckt boplats. PT 1901, nr 261, s. 3.
b) (i sht i fackspr., fullt br.) inför myndighet l. församling o. d. framföra o. redogöra för (ngt som där skall behandlas l. avgöras); framlägga till behandling (i utredt skick); jfr RAPPORTERA. Någor Konungenes Betient, hvars Embete är at föredraga en eller annan ansökning. Abrahamsson 581 (1726; möjl. efter handl. fr. 1567). Then saken hos Konungen i hans Råd föredrager. RB 30: 13 (Lag 1734). Konungen låte uti Stats-Rådet sig föredragas och afgöre der alla Regerings-Ärender. RF 1809, § 7. Bereda mål till föredragning. Billbergh Sjelfbiogr. 18 (1838). Vid åttonde hufvudtitelns föredragning inom Andra Kammaren. BtRiksdP 1903, Saml. 8. II. 2: nr 27, s. 4.
c) (fullt br.) uppläsa (ngt); framsäga, deklamera, recitera; äv. med avs. på musikstycke o. d.: utföra, exekvera; förr äv. i uttr. föredraga ngn ngt, uppläsa osv. ngt för ngn. Han föredrog en dikt. Sedan föredrog H. Exc. Hr Landtm. R. o. A. et Memorial ifrån Fahlu Bergslag inkommit. 2RARP 4: 85 (1726). Det uttryck, hvarmed ett läsestycke bör föredragas. TLär. 1846—47, s. 53. Hr Stenhammar föredrog tre af honom komponerade fantasistycken för piano. PT 1895, nr 99, s. 3. Bordvisor föredrogos både av värd och värdinna. Lagerlöf Top. 21 (1920).
Ssgr (jfr FÖREDRAG ssgr): (3 b) FÖREDRAGNINGS-LISTA, r. l. f. lista över ärenden som skola föredragas inför myndighet o. d.; äv. allmännare: lista över ärenden som skola behandlas vid sammanträde o. d., dagordning. Föredragningslista å de ärender, hvilka äro så beredde och färdige, at de den påföljande veckan til föredragning kunna förekomma. RättegOrdn. 14/3 1791, s. D 1 a. Vid sammanträdet bör följas en förut upprättad föredragningslista. SvAlm. 1883, s. 47. —
(3 b) -SKYLDIGHET~200 l. ~102. (i fackspr.) Föredragningen inför Högsta Domstolen fördelas så, att hvarje revisionssekreterare .. har föredragningsskyldighet i allmänhet under en eller två veckor i sänder. SFS 1901, nr 103, s. 3. —
-SÄTT. särsk. (i sht i fackspr.) till 3 c: sätt att föredraga ngt; framställningssätt; jfr FÖREDRAGS-SÄTT. Hans tydeliga föredragnings-sätt. Björnståhl Resa 3: 70 (1778). —
(3 b) -TUR. (i fackspr.) (ngns) tur att fungera ss. föredragande. (Revisionssekreterarna äga) att efter ålder i tjensten .. välja föredragningstur. SFS 1901, nr 103, s. 3.
Avledn.: FÖREDRAGANDE, p. adj. o. sbst. m.||ig.; ss. sbst. best. -en; pl. =, pl. best. -ena. (i fackspr.) till 3 b.
1) p. adj.: som föredrager l. som har att föredraga. Weste (1807). Ifrån Konungen utgående Expeditioner .. skola .. contrasigneras af den Föredragande. RF 1809, § 38. Jag .. vindicerade ett föredragande statsråds rätt att följa sin öfvertygelse. De Geer Minn. 2: 33 (1892).
2) sbst.: person som föredrager l. som har att föredraga. Weste (1807). Föredraganden i Commando-mål. ProtHofrSkBlInstall. 24/5 1821, s. 4. NF 5: 661 (1882). —
FÖREDRAGARE, m.
2) (numera nästan bl. i Finl.) till 3 a: föredragshållare, talare. Sjögren (1795). SödermNyh. 1894, nr 89, s. 2. VVasenius i Nutid 1898, s. 38.
Spoiler title
Spoiler content