publicerad: 1927
FÖRFALSKA förfal4ska l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förfa´lska Weste; förfàllska Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se under avledn.); -ARE (se under avledn.), -ERSKA (se under avledn.).
Etymologi
[fsv. forfalska; liksom d. forfalske efter mnt. vorvelschen o. t. verfälschen; jfr FÖR- II 3 med anm. sp. 2318 samt FALSK, adj., o. FALSKA, v.]
i bedrägligt syfte omändra (ngt) resp. framställa l. förfärdiga (ngt) på sådant sätt l. med sådan beskaffenhet att det blir falskt (oäkta); göra (ngt) sämre l. ringare i avsikt att (under hemlighållande därav) bereda sig en fördel (l. att tillfoga skada); i bedrägligt syfte eftergöra l. kopiera (ngt); särsk. i fråga om svikligt förändrande resp. eftergörande av handelsvaror, mått, vikt o. d. resp. av ngt som (i rättslivet) tjänstgör ss. bevismedel; äv. avbleknat: förvanska, fördärva; ofta i p. pf. med adjektivisk bet. Förfalska livsmedel, sedlar, växlar. Olärde och ostadiga menniskior forfalska scrifftena. OPetri PGalle B 2 a (1527); jfr 2Kor. 4: 2 (Bib. 1541 o. 1917). Hvor som nogen falskhed skier engten mett sölf eller forfalsket mynt. RA 1: 232 (1538). En Wijntappare förfalskar wijnet. Glossa2Kor. 2: 17 (Bib. 1541). Att måhl och wicht inthet förfallskas. LReg. 281 (1676). På somliga orter plägar denna Påtaska förfalskas genom upblanning med en jord eller mylla. VetAH 1759, s. 3. De två förres underskrifter voro förfalskade, de tvänne engelsmännens namnteckningar diktade. Hedin Rev. 302 (1880). Postförsändelse, hvarå finnes anbragt förfalskadt eller förut användt frankotecken. Döss o. Lannge (1908). — jfr O-FÖRFALSKAD.
Avledn.: FÖRFALSKARE, m.||ig. person som gjort sig skyldig till l. bedriver förfalskning. Schroderus Os. 1: 659 (1635). Vid närmare undersökningar upptäckte man, att förfalskaren (av postanvisningen) var en ung löjtnant vid infanteriet. AB 1890, nr 9, s. 3. jfr LIVSMEDELS-, MYNT-, -SEDEL-, VÄXEL-FÖRFALSKARE m. fl. —
FÖRFALSKERSKA, f. (föga br.) kvinnlig förfalskare. Lind (1749; under fälscherin). Auerbach (1908). —
FÖRFALSKNING, r. l. f. handling(en) att förfalska; äv. mer l. mindre konkret, om ngt (särsk. vara l. dokument o. d.) som tillkommit gm förfalskning; jfr FALSIFIKAT. Förfalskning av dokument, konstvärk, livsmedel, mynt, växlar. Anklagas, dömas för förfalskning. Schroderus Os. III. 2: 190 (1635). Allt, som i .. (Horatius') sånger är på något sätt bristfälligt, härleder sig .. (enl. Peerlkamp) ej från .. (skalden) utan är förfalskning eller interpolation. PedT 1897, s. 86. Norska allmänna stämplar och märken skola här i landet njuta samma skydd mot förfalskning och missbruk som svenska. SFS 1906, nr 54, s. 1. jfr LIVSMEDELS-, MJÖLK-, MYNT-, SEDEL-, SMÖR-, TEXT-, VÄXEL-FÖRFALSKNING m. fl.
Ssgr: förfalsknings-brott,
-försök,
-medel,
-metod.
Spoiler title
Spoiler content