SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1927  
FÖR- ssgr (forts.):
(II 1 a γ) FÖR-FJÄSAD040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), p. adj. [jfr FJÄSA] (mindre br.) bortskämd, bortfjäsad. Beskow Vandr. 2: 243 (1820, 1834). Hedenstierna Hellevik 178 (1898). —
(II 1 a γ) -FJÄSKA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313). [jfr FJÄSKA]
1) (föga br.) (alltför mycket) påskynda. Skulle .. hästen begynna .. att förfjeska stegen, .. så (osv.). Ehrengranat Ridsk. II. 2: 48 (1836).
2) (mindre br.) i p. pf. = -FJÄSAD. Benedictsson Folkl. 152 (1884, 1887). Figaro 1898, nr 38, s. 2. —
(II 3) -FLACKA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. -ade; -ning. [efter t. verflachen; till FLACK, adj.1]
1) (föga br.) göra flack l. jämn; särsk. i pass. med intr. bet.: bliva flack l. jämn; i sht i fråga om land l. trakt; jfr FLACK, adj.1 2. SDS 1894, nr 302, s. 2 (i bild). Det norra berglandet (i Wales) fyller halfva Carnarvon och förflackas på ön Anglesey, som i det hela är slättland. 2NF 27: 139 (1917).
2) i bildl. o. överförd anv.: göra flack l. ytlig, förytliga; i pass. med intr. bet.: bliva flack l. ytlig, mista sitt djup l. sin grundlighet. Förflacka det religiösa förhållandet. Wikner Tank. 91 (1872). Den andliga förflackningen. Östergren (1923). Ett alltmer förflackadt parlamentariskt regeringssystem. 2NF 37: 1011 (1925). —
(I 2 d) -FLODISK3~20. [till FLOD, sbst.3 1; jfr t. vorflutig] (numera knappast br.) antediluviansk. Almqvist DödSag. XVIII (1845). Schulthess (1885). —
-FLUGEN, se FÖRFLYGA. —
(II A) -FLUXT, adv. [sannol. efter t. verflixt, förr äv. verflüxt, eufemistisk ombildning av verflucht, förbannad] (†) ss. förstärkningsord: förbannat, mycket, i hög grad? Så måge i .. till (bostad åt ett lejon) Låthe vpsettie ett stort skiönt huuss .. Huilken skall ware förfluxst högtt på wägerne (dvs. väggarna). HB 1: 237 (1586). —
(II 1 b α, γ) -FLY04. [jfr FLY, v.1; jfr äv. mnt. vorvlēn]
1) (†) i p. pr., bildl.: ostadig? utsvävande? Berychtett vtuchtigt, förflijende, dissoluta vita, eller liffwerne. GR 12: 267 (1539).
2) (i vitter stil) bildl.: fly bort, försvinna; särsk. om tid: förgå, förrinna. Småningom förflydde smärtan. Lenngren (SVS) 2: 282 (c. 1815). Det rum, där tio år af hans barndom förflytt. Jensen Mickiewicz 5 (1898).
Spoiler title
Spoiler content