2) till FÖRHANDLA I 2:överläggning, underhandling, diskussion; förr äv. övergående i bet.: överenskommelse, avtal, beslut; numera oftast i pl. Offentliga, hemliga förhandlingar. (Låta det) komma till förhandling (med ngn). Vara föremål för förhandlingar. Riksdagens, domstolens förhandlingar. Anner merkeligh forhandlingh som beslwthet bleff i Malmö. GR 4: 69(1527). Ther bleeff .., epter long forhandling, junkar Magnus .. vthwald och hyllat til konung. OPetri Kr. 123(c. 1540). Dalin(1852). (G. III:s) förhandlingar med Fredrik den store. Odhner G3 1: 12(1885). SFS 1906, nr 113, s. 5.jfr BÖRS-,DOMSTOLS-,FREDS-,RIKSDAGS-,RÄTTS-,SENATS-FÖRHANDLING(AR)m. fl. — särsk. i pl., konkret, om redogörelse, protokoll o. d. rörande förehavda förhandlingar; särsk. ss. titel på lärda sällskaps o. d. publikationer. Tryckta förhandlingar från kongressen. Schroderus Os. 2: 317(1635). Upsala läkareförenings förhandlingar. (1866; boktitel).
II. (†) till FÖRHANDLA II a: handel, köpenskap; försäljning. GR 3: 320(1526). Then store uthförning och förhandling, som (från Danmark) .. till then tydske sijde skee pläger. Därs. 29: 312(1559). Schultze Ordb. 1746(c. 1755).
Ssgr (till I 2): FÖRHANDLINGS-MAXIM. jur. rättegångsprincip som innebär l. grundar sig på förhandling mellan parterna (motsatt: undersökningsmaxim). Schrevelius CivPr. 80(1853). —
