SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1927  
FÖR- ssgr (forts.):
FÖR-LEDEN, p. adj., se under FÖRLIDA. —
-LEDEN -le4den (jfr anm. 2:o sp. 2313), adv. (-leden 1693 osv. -liden 1865—1904 (: här-förliden)) [samma ord som förliden, p. adj.; elliptiskt för ”förleden dag”] (ngt vard.) här om dagen, för en tid sedan; numera bl. i förb. här förleden1 040 resp. 1 032 (ofta sammanskrivet) med samma bet. Cavallin Herdam. 3: 197 (cit. fr. 1693). Vest du huru det gick förleden, när Frun skulle kläda sej? Stagnell JHjernlös 10 (1756). Jag såg en ädel skara sköna damer / På alla helgons dag, nu här förleden. Wulff Dante 43 (1897). —
-LEGAD -le4gad (jfr anm. 2:o sp. 2313), p. adj. (-legad 1546 osv. -lägad 1642. -legd 1613. -lägtt, n. 1549) [jfr ä. d. forleget, forliggen, d. forligget, nor. forlegen; huvudsakl. efter t. verlegen; jfr FÖR-LIGGA. — Jfr FÖRLÄGEN]
1) (numera föga br. utom handel.) om sak (handelsvara): som legat länge utan att tagas i bruk, som länge legat lagrad (o. därför är dålig, kraftlös, urmodig o. d.), gammal; (på grund av att hava legat länge) dålig, skadad, kraftlös, urmodig o. d. Gammalt förleghat kledhe. RA 1: 488 (1546). Slätt och förlegat miöhl. KKD 7: 227 (1709). En förlegat drächt se'n Konung Göstafs tid. Brenner Dikt. 2: 80 (1723). Förlegade lingon. Allardt Byber. 1: 37 (1885). Det var högtider för oss, .. när vi (borta i Columbia) sågo någon visserligen förlegad svensk film. Bolinder SnöfjInd. 184 (1926).
2) (†) om gård, hemman: som legat obrukad; förfallen. SUFinlH 4: 149 (1613).
3) jäg. om jakthund: på grund av bristande övning mindre god. Swederus Jagt 329 (1832). Lindholm Sibbo 1: 63 (1890).
4) (†) om postförsändelse: som blivit liggande, försenad. VDAkt. 1677, nr 340.
5) mer l. mindre bildl.
a) (numera föga br.) om person, period (tid) o. d.: som icke följt med sin tid, efterbliven. Nordforss (1805). En på det intellektuella och andliga området i viss mån förlegad och i gamla former stelnad tid. Ödman VårD 1: 49 (1887).
b) om åsikt, uppfattning o. d.: föråldrad, omodern, urmodig. Frey 1850, s. 504. (”Upplysningen”) avsåg att befria mänskligheten från en mängd trångsinta och förlegade åsikter. Mjöberg Lsb. 443 (1910).
c) (numera knappast br.) om ord, uttryck o. d.: föråldrad, obsolet. Sturzen-Becker 1: 46 (1861). Cavallin (1875). —
-LEGEN, se FÖRLÄGEN. —
-LEGNING040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), sbst.1 [till FÖR-LEGAD] handel. (skada uppkommen gm) långvarig lagring. 2NF 31: 737 (1920). —
-LEGNING, sbst.2, se FÖRLÄGGNING, sbst.2 —
-LEK, se FÖR, adj. avledn. —
(II 1 a ϑ) -LEKA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313). (tillf.) under lek tillbringa (sitt liv, en tid o. d.). Atterbom Minn. 468 (1818). Wallin 2Pred. 2: 249 (1823). —
-LEMMA, v.1, se FÖR-LAMA. —
(II 2 c) -LEMMA, v.2, anträffat bl. i p. pf. -lemmad. [till LEM] (†) inlemma l. införliva (i ett större helt, i en större gemenskap). Serenius A 4 b (1734). —
(II 3) -LENA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), -ing. [till LEN] (tillf.) göra len l. mjuk; bildl. Atterbom PoesH 2: 214 (1848). särsk. (†) språkv. i fråga om palatalisering. Pipon SvSpr. 85 (1878). —
(I 2) -LEST. [till LEST, text, evangelium, av lat. lectio, läsning (se LEKTION)] (†) eg.: text som vid gudstjänsten lästes före evangeliet; epistel(n). LPetri DialMess. 8 a (1542). —
-LEVA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), -er, -de, -t, -d l. (stundom i bet. 1) sup. -t, (i bet. 2 samt stundom i bet. 1) p. pf. -ad (-at, sup. Tegnér (WB) 6: 41 (1829), Wallin Bref 293 (1849); -ad, p. pf. Trana Psych. 1: 80 (1843), Ramsay Barnaår 8: 207 (1907)). [efter t. verleben]
1) (i skriftspr., numera mindre br.) till II 1 a ϑ: framleva l. tillbringa (sitt liv, en tid osv.); uppleva. Lindegren 2: 225 (1806). Jag glädes som förr af Staden, .. / der jag förlefvat min gladaste tid. Tegnér (WB) 6: 41 (1829). Den omgifning .., inom hvilken jag förlefde mina första aderton år. Runeberg ESkr. 2: 229 (1839). Hvar skall Bror förlefva den stundande sommaren? JVSnellman (1844) i FoU 20: 145. Ahrenberg Stockj. 91 (1892).
2) (numera knappast br.) till II 1 b β; i p. pf. i adjektivisk bet.: som levt sitt liv till slut; som efter ett genomlevt liv är bräcklig, orkeslös, utlevad; om åsikt o. d.: övervunnen. Åsigterna äro gamla och förlefvade. Trana Psych. 1: 80 (1843). Den förlefvade, gamle grefven. Naumann GranskKr. 1: 151 (1872). Ramsay Barnaår 8: 207 (1907). —
(II A) -LIBBA. [jfr under BELIBBA] (†)
1) refl.; eg.: ”smutsa sig” (med ngn); inlåta sig i (en oren) förbindelse (med ngn). Han sin käresta .. förlåta (dvs. övergiva) skulle med hwilken han sig, efter the rikas wahna, förlibbat hade. Weise 5 (1697; t. orig.: mit welcher er sich .. verplempert hatte).
2) förgifta; i p. pf. i adjektivisk bet. Förlibbade dieffuuls pilar. PErici Musæus 200 b (1582). —
(II A) -LIBT förli4bt l. fœr-, l. -li4pt, adj. (i sht förr vanl. skrivet förliebt. förlipt 1892. verliebt 1685—c. 1855 (: verliebthet)) [av t. verliebt, till lieben, älska (se LIBHABER, LJUV)] förälskad; om person samt, i överförd anv., om ögon, blick o. d.; numera bl. (skämts., mindre br.) i fråga om förälskelse som icke tages alltför allvarligt. Tegnér SvBild. 109 (cit. fr. c. 1651). Författaren .. måste vara dödeligen förlibt i .. mamsell Geijer. Dahlgren 2Ransäter 170 (cit. fr. 1841). Hon är förlibt, förkollrad, rent förryckt. Dahlgren Moreto 108 (1873). Agrell Sthm 99 (1892).
Avledn.: förlibthet, r. l. f. (tillf.) Thorild 4: 98 (1794). Zedritz 3: 142 (c. 1855).
Spoiler title
Spoiler content