publicerad: 1927
FÖRLIDA förli4da l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förli´da Weste; förli`da Dalin), v. -er, -led, -ledo, -lidit, -liden, äv. -leden; se för övr. LIDA.
Ordformer
(p. pf. -leden GR 8: 135 (1532), Klint (1906; jämte -liden). -liden GR 1: 79 (1523) osv. -läden KKD 5: 300 (1712: förlädet, n.). -lettnä, best. Rääf Ydre 1: 300 (cit. fr. 1551). -lidt(h)na (-e), best. GR 2: 22 (1525), Därs. 3: 45 (1526))
Etymologi
I. [till FÖR- II 1 b γ] intr.
1) (†) om tidsperiod: framskrida (se d. o. 2 slutet); ofta i p. pf. (ss. adj.). RARP 1: 31 (1627). Effter dagen war öfwer tijden förleden (upplöstes mötet). Därs. 2: 101 (1634). Ehuru årstiden är mycket förliden, .. är dock Strömrensningsarbetet .. i gång. ÅboT 1818, s. 4.
2) (†) i p. pf. ss. adj., om person: långt framskriden i ålder; utlevad. OPetri Kr. 138 (c. 1540). Effther thet .. then gode man Bisp Mortten en gammell och hernest (dvs. snart) förliden man är. GR 17: 252 (1545).
3) (i skriftspr.; se dock b) om tid l. tidsperiod: gå till ända; gå förbi; huvudsakligen i p. pf. Thet lijder ååt afftonen, och daghen är förligen. Luk. 24: 29 (NT 1526; tryckfel för förliden). Har man eller hustru aflidit, så kan den efterlefvande makan ej ingå ett nytt gifte, förrän åtminstone ett år förlidit efter dödsfallet. Castrén Res. 1: 312 (1852). Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos. HögaV 2: 11 (Bib. 1917). — särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk bet.: förfluten, vanl.: närmast förfluten, sist förfluten, sistliden. Förliden natt, onsdag osv., vinter, förlidet år. Förliden dag, häromdagen. Det breff, som E. K. M:t förleden vinter hadhe låthit scriffva till (härtigen av Kurland). OxBr. 10: 196 (1617). jfr NYSS-, NÄST-, SIST-FÖRLIDEN. — särsk.
a) (†) i numera obrukliga anv. o. förb., t. ex.: J tessa nest förlidna daga. GR 1: 79 (1523; möjl. ssg). För någon förlijden tijdh sedenn. Därs. 15: 597 (1543). Ij lördaghs förlidhen. HSH 7: 31 (1588). Nokionn thidh förlidhenn (dvs. för någon tid sedan). TbLödöse 117 (1589). För 8 dagie förlidenn sedann. Därs. 215 (1590). Kårtt förleden tijdh (dvs. för kort tid sedan). AOxenstierna 2: 579 (1623). Åtskillige breef, som .. förleden daag (dvs. i går) inthet hafva kunnat upläsne blifva. RP 8: 325 (1640). Hans majestäts oförmodelige frånfall, hvilket skedde den tolfte förledne. Ekeblad Bref 2: 184 (1660). Förledne d(en) 20 Decemb. VDAkt. 1724, nr 38. Förledit 3 år (dvs. för tre år sedan). Linné Ungd. 2: 73 (1732). Förleden Våras (dvs. i våras). TörngrenMål. 19 (1801). Förlidne vinter var kölden ovanligt sträng. Moberg Gr. 296 (1815). Förliden gårdag (dvs. i går). Cavallin (1875).
b) (vard., fullt br.) i uttr. det är ingen tid förliden o. d., det är ännu god tid; intet är försummat. Rondeletius 46 (1614).
4) (†) om värksamhet l. tillstånd: upphöra, sluta upp; gå till ända, gå över; i p. pf. (ss. adj.): överstånden. J thetta forlidtna kriigh. GR 2: 22 (1525). Thet fredheståndt, som vij hadhe medt the lubesche, ähr .. nu länge sedhenn uthe och förleditt. Därs. 29: 532 (1560). När orkanen en gång är förliden. Tegnér (WB) 3: 39 (1817). Faran var förliden. CVAStrandberg 3: 411 (1855).
5) (†) gå bort (från denna världen); avlida; ofta i p. pf. (ss. adj.). (Han) ær for lidhen Aff thenne verldine. GR 3: 347 (1526). Förledne Äncke-Pastorskan här vid Sandseryd Sara Martinia. VDAkt. 1731, nr 169.
6) (†) i p. pf. ss. adj., om byggnad: förfallen. 1 st: Källare .. gammal och mäst förleden. VDAkt. 1752, Synepr. F III 7. Därs. 1754, Synepr. F III 7.
II. [till FÖR- II 1 a ϑ] (†) tr., i uttr. förlida dagen, få dagen att gå; draga sig fram för dagen. (De resande hava) så vtharmat then fattige almogen, at störste parten aff them nepligen haffue så mykit the kunne förlidhe daghen medh. Stiernman Com. 1: 176 (1561).
Spoiler title
Spoiler content